Hej alla!
Jaha, så var man nu här igen. Ett tag sen är väl dagens understatement, men så blir det ibland. Har sagt det förr och säger det igen- det är inte det att jag inte vill skriva utan det är mer det att tiden går så in i helvete fort och går dessutom åt till en massa annat än det man egentligen vill att den ska gå åt till som tex att skriva här eller att man få vara hemma med familjen samlad. Är alla då dessutom hela och friska får man sätta ett stort kryss i taket för det var inte igår det hände. Eller jo det var det visst det! Vet inte om jag vågar säga det men nu har vi snart varit friska i 2 hela veckor på raken utan VAB eller egen sjukdom på mig eller Ingemo så kanske vågar man hoppas på att vi äntligen kan lägga den här nästan ändlösa sjukdomsperioden bakom oss och se fram mot en lika lång period av friskhet. Då skulle i alla fall jag vara nöjd.... :)
Var nyss iväg och lämnade tillbaka det jag hade råkat få med mig hem från jobbet. Inget viktigt alls- bara den enda digitalkameran vi har och en oviktig bok full med koder. Tro fan att man blir förbannad på sig själv när man kommer hem, plockar av sig arbetskläderna och känner att man har för mycket saker i fickan. Insåg att grejerna måste tillbaka förr eller senare och i detta fallet fick det bli förr eftersom annars kunde han som jobbar natten fått det roligt när han åkte iväg på larm. Kan knappast begära av någon att man håller flera hundra koder i huvudet!
Tänkte just tanken- tänk om man tappat bokjäveln!? Eeeeh- hur skulle man förklara det för arbetsgivaren och inte minst kunden???? Bäst låta bli.... ;)
Nå väl, att jag åkte iväg strax innan midnatt gjorde att man blev pigg som en mört utan att det var meningen så nu sitter jag alltså här och fördriver tiden en stund. Inte mig emot!
Tror det var strax efter 22 i kväll som det ringde och när jag såg vilket nummer det var som ringde förstod jag direkt vad det gällde. Det var från mitt gamla placeringsställe och dom hade fått in inte mindre än 2 vakanser på mindre än 10 minuter och plötsligt hade världens kris uppstått. Nu råkar det vara så att jag redan kört en hel del övertid denna veckan och ser man till hela mars månad så är det ca 40 övertidstimmar som herr Melin ställt upp på. Då ska man även ha i åtanke att jag både varit sjuk själv och även varit tvungen att VAB:a och då blir prestationen inte mindre. Dessutom finns det av olika anledningar vakanser på fler ställen där jag är verksam så hade jag velat jobba så kunde det med lätthet ordnats. Fast nu är saken den att jag har sett fram mot att få vara ledig fredag till söndag denna veckan av anledningen att Ingemo även hon är ledig dessa dagar så vi ska bara ta det lite lugn tillsammans men även passa på att fixa sånt som behöver fixas. Och på lördag är det äntligen dax för trevlig middagssammankomst ute i Löberöd. Kanske ingen större överraskning att vi fick ställa in den förra gången för en månad sen....
Tillbaka till vakanserna. På mitt företag är nu detta ingen nyhet direkt, för enda sen jag började jobba (1995 närmare bestämt) så har det saknats folk som ställer upp. Eller vänta- nu ljuger jag! I början och ett par år fram så fanns det faktiskt folk som ställde upp, och detta trots att listorna på folk som fanns att ringa in var betydligt kortare än vad dom är idag. Men sen hände något där runt millenieskiftet och vips så blev det mycket svårare att lösa en vakans än tidigare. Misstänker att det är en generationsgrej oxå, dvs att den yngre generationen inte är så pigg på det som våran generation var. Det hänger även samman med hur många yngre ser på arbetet och allt vad det innebär. Man är på jobbet för att jobba punkt slut, och INTE för att fördriva tiden med att surfa och sköta en massa privata saker. Visst erkänner jag att även jag gör sådant tämligen ofta, men då har jag sett till att först klara av jobbet innan jag ger mig på annat som kan anses vara mer privat. En del beror oxå på kunden ser på surfning men sker det under kontrollerade former så är det aldrig någon som gnäller. Inte heller alltid som kundens IT-policy stämmer överrens med Securitas dito, men här handlar det om att sköta det snyggt och undvika att hamna i ett läge som kan liknas vid konflikt. Om folk bara visste hur bra vi har det på många sätt så hade dom kanske tänkt sig för både en och 2 gånger innan istället för att efteråt komma och ångra sig!?
Som det är idag så har vi en lång fin lista på folk att ringa in vid behov, men sen är problemet det att många av dom som finns på listan ofta kommer med allsköns ursäkter och därmed mer eller mindre aldrig jobbar. Borde fan vara ett krav på att ställa upp ett visst par timmar eller pass om man nu ska vara timanställd. Vad är annars vitsen? Givetvis ska där ske en kommunikation mellan arbetsledningen och den anställde om detta och det ansvaret får ju i så fall ligga hos arbetsgivaren och inte hos arbetstagaren om nu inte denne är en sådan som mer än gärna ställer upp. Själv är jag den typen som ställer upp om jag nu bara kan, vilket är förvånansvärt ofta med tanke på familjen och annat. I andra ändan finns där regler som säger att man inte får jobba mer än ett visst antal övertidstimmar, och fortsätter jag som hittills så är jag där snabbare än jag tänkt mig. Inte bra alls, men den tiden den sorgen!
Jag fick förresten flytta min semester beroende på just brist på folk, så nu har jag semester från vecka 30 till 34. Jag går av den 21 juli och är inte tillbaka förrän den 31 augusti. Konstigt man längtar!?
Kommer att ha barnen hemma minst 4 av de 5 veckorna, och sen skola in dom på dagistiderna lite försiktigt sista veckan. Återstår att se vad vi hittar på.
Tokigt är det men som det ser ut nu får Ingemo och jag INGEN gemensam semester vilket inte är riktigt optimalt. Lutar åt att det får bli så denna sommaren och sen nästa får vi vara extra noga med planeringen så denna fadäs inte upprepas. Inte vårt fel precis men i alla fall....
Förra veckan ordnade jag biljetter till en 3:e Roxette-konsert!!!! Ska se dom i november med min kära moder. Blir första gången hon ser Roxette, men där kan man inte säga att samma sak gäller för mig. Inte så att man direkt längtar till november men det kommer att bli något som lyser upp höstmörkret.
Apropå att lysa upp! I början av veckan var jag och hälsade på min broder från en annan moder, Jens, och under samtalet med honom föddes tanken på att vi fick lov att låna deras hus i utkanten av Milano egentligen när vi ville så länge dom inte var där nere själva. Gratis är gott tänkte jag och Ingemo så allt vi behöver nu är att fixa flygbiljetter och sen får vi vår Italienresa trots allt!!!!
Lutar åt september för att om möjligt få njuta lite av sensommaren och den värme som kan erbjudas där nere vid den tiden på året. Vi kollade lite på flygbiljetter tillsammans tidigare i kväll och är man tidigt ute behöver det inte bli så dyrt. Ligger på strax under 3000 för båda tur och retur. Jag återkommer när vi har bestämt oss för vad göra.... :)
Great save by Lundqvist är allt jag hör i hörlurarna nu när jag sitter här och skriver. Sitter och lyssnar på livesändningen av matchen mellan mitt kära New York Rangers som möter lokalkonkurrenterna New York Islanders borta i en superviktig match. Vinner Rangers matchen tar dom ett stort steg mot att säkra en slutspelsplats. Minns att jag vid samma tid förra året satt och lyssnade när dom mötte Philadelphia Flyers i en direkt avgörande match om en plats i slutspelet. Tyvärr förlorade dom den matchen men först efter straffar, och under ordinarie tid plus förlängning räddade min store hjälte Hank Lundqvist över 60 skott. Släppte endast in ett och det var först någon minut innan slutsignalen som han tvingades kapitulera. I år har han spelat allt bättre ju längre tid det gått och nu står han i mål för 22:e matchen i rad. Det hade han inte fixat förra året kan jag lova. Mest med tanke på att han var lite småskadad men även att han ändrat lite av träningsupplägget. Kom igen och kämpa Henke!!!!
Läggedax!? Tror det. By the way- nu hade Ingemo suckat om hon sett mig för jag sitter vid datorn med hockey i lurarna samtidigt som tv:n står på och råkar mest av en slump visa säsongsstarten av baseballen i USA. Inget vackert ord, baseballen, om man skriver det som man ska på engelska men läser det på svenska.... ;)
Natti natti och på återseende snart igen hoppas jag! Lovar redan att det inte ska behöva ta en månad igen innan ni får nöjet att läsa mina ord igen.
Niklas.
"Om du var min, om du var min
du skulle aldrig sakna någonting
du skulle få precis vad du vill
om du var min, om du var min
jag skulle göra vad som helst för dig
och lite till
om du var min...."
När jag gick hem från jobbet för någon dag sen så råkade jag lyssna på en väldans bra låt av Mauro Scocco, "Om du var min". Lyssnar man på hans texter så känner man hur träffsäker han är, framför allt vad det gäller ämnet kärlek. Det ämnet ligger mig varmt om musikhjärtat oavsett om den är lycklig eller olycklig, för även om texten är olycklig så kan själva låten vara hur bra som helst. Tex så skriver min store musikguru Gessle ofta låtar med inte alltid så lycklig kärlek och det får jag säga gör han jävligt bra!
