Vila rekommenderas!

Hello hey!

Dagarna för mig nu är ganska inrutade, mest beroende på att jag återigen har drabbats av en lite taskig infektion och därmed blev rekommenderad vila av snälla farbror Doktorn. Följde jag inte hans råd så fanns viss risk att jag skulle drabbas av lunginflammation, vilket jag hade ett par stycken (6 närmare bestämt) för ett par år sen. Ingen trevlig upplevelse kan jag upplysa om! Om möjligt orkar man ännu mindre än vad jag gör i nuläget för det är helt otroligt vad man kan bli satt ur spel ibland. Andfådd bara av att gå upp för trappan eller bli rent yr i pottan av att gå till lill-ICA som vi kallar det. Butiken ligger bara några hundra meter hemifrån....
Och jag menar- hur kul är det att vila egentligen!? Någon dag kanske men den dosen har överskridits för längesen. Det som är mest tråkigt är att man inte vet hur lång tid det ska ta, och det är lite hyfsat frustrerande att bara gå och vänta på något som man inte vet när det kommer. Ungefär som att vänta på ett tåg från SJ!?

Lite gläjde sprids dock mellan varven och det är bla det faktum att jag lyckades mot alla odds få tag på biljetter till FC Köpenhamns båda matcher mot Barcelona och Panathinaikos. När dom släpptes tog dom slut på mindre än 5 minuter och sen var där 160000 ytterligare som ville ha och hamnade liksom jag på en väntlista. Det var alltså här jag hade turen att bli framlottad då det inte var någon ordning i kön så tillvida att det kvittade när man hade satt sig i kön för biljetter- alla hade lika stor chans att eventuellt få biljetter. Blev med andra ord ganska glad igår när jag öppnade mailen på morgonen och såg att jag hade chansen om jag ville. Ringde först till hustrun av ren hänsyn och respekt då det rör sig om lite mer pengar än vanligt men efter en kort överläggning var vi överrens och jag köpte biljett till mig och farbror Martin som är hans tilltalsnamn här hemma. Dock blir det nu ingen fotboll i Rom dit vi ämnar åka nästa år men det får jag leva med. Finns ju så mycket annat att titta på i den stan än ett par taskiga fotbollsspelare med alldeles för mycket hårgele. Dessutom- när jag tittade på vad biljetterna skulle kosta där så ter sig FCK-biljetterna som rena rama reapriset i jämförelse!



Familjen är fortfarande outstanding det mest värdefulla för mig och jag är glad att jag har dom hos mig varje dag. Av någon för mig outgrundlig anledning har jag blivit mycket lugnare med saker och ting nu sen jag blivit sjuk 2 gånger i tät följd och det uppskattas säkert av omgivningen. Speciellt när barnen utbrast igår på väg till skola och dagis med orden "pappa, vi tycker mycket bättre om dig nu när du är så glad!". Bättre betyg än så kan man inte få tror jag.... :)




Nähä- nu är det lunchdax!

På återseende snart igen.

Niklas den hostige.

"Jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
också jag har dar då allt blir fel
men jag vet att om man inte ger nåt,
får man ingenting igen
och där du tyckte du förlorade i stolhet,
där vann du en vän

Se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann...."

Steget från Mauro Scocco till Ratata är inte alls långt. Vilken helt underbar duett detta är, "Så länge vi har varann", mellan just Mauro och Abba-Frida. Återigen det glada 80-talet som spökar för mig, men det går inte att komma ifrån att dom kunde göra musik på den tiden. Lyssna och njut vid tillfälle!

He's back- stronger than ever!!!!

Hej igen!

Ja igen kan man verkligen säga att det är för nu var det ett bra tag sen jag ens orkade skriva här inne. Mycket har hänt sen sist och man kan säga att det är det som är orsaken till min frånvaro härifrån. Men, det finns alltid ett men- nu är jag tillbaka om än att jag just idag är förkyld.

Den som minns kanske kommer ihåg att jag var däckad och utslagen av en läskig feber som inte ville ge med sig men som gick ner på acceptabel nivå, så pass att jag friskanmälde mig och skulle gå tillbaka och jobba. Oj oj oj vad jag bedrog mig där! På kvällen/natten innan jag skulle till jobbet så fick jag tillbaka febern och denna gången stannade den inte vid 38 utan fortsatte upp i 40. Inne på 5:e dagen fick jag dessutom läskiga utslag, dels på benen men även mitt på magen i en cirkel. När Ingemo fick syn på dessa ringde hon och rådfrågade en läkarkollega på Akuten och bums innan jag visste ordet av så var vi på väg till Infektionsklinikens akut. Blotta tanken på att det kunde vara en bakteriell hjärnhinneinflammation gjorde att vi åkte bums dit och väl där tog dom en massa blodprover, så många så jag trodde dom skulle tömma hela mig på blod. Dom kunde ganska snabbt konstatera att det inte rörde sig om hjärnhinneinflammation men dom kunde heller inte sätta fingret på riktigt vad det var. Jag fick en rejäl dog av en bred antibiotika som skulle täcka det mesta just för att dom inte visste vad det var jag hade drabbats av. En annan lite läskig sak var att när jag kom in så hade jag nedsatt syrenivå i blodet samt att jag även visade tecken på uttorkning då jag hade haft den höga febern i så många dagar och naturligtvis slarvat med drickandet. Så jag fick både syrgas och dropp och sen fick Ingemo köra mig i rullstol upp till röntgen i Blocket för att jag skulle få lungorna kollade då de ett tag misstänkte lunginflammation, vilket jag har haft 6 stycken av på 2 år i början av 2000-talet.
När vi rullade förbi receptionen i Blocket där jag precis börjat jobba så var där en kär kollega som uttryckte sig på följande sätt: är inte detta att ta det lite långt om man nu vill fejka sin frånvaro? Jag kunde inte låta bli att skratta, men hon ska få igen det en vacker dag- var så säkra.... :)

Efter konstaterat inga fel på lungorna så var det bara att åka tillbaka igen och läggas in på avdelningen. Väl där så kollade dom mig varannan timme fram till nästa förmiddag. Alltså även under natten vilket gjorde att jag inte sov så där väldans gott. Det hade jag nog inte gjort ändå eftersom min feber pendlade mellan 38 upp till 40 hela tiden, så både blodtrycket och pulsen åkte bergochdalbana hela tiden vid kontrollerna. Läskigt!
Delade rum med en 82-årig herre som låg inne för konstaterad lunginflammation och som gick upp och pinkade på eget bevåg stup i kvarten fast de snälla sköterskorna bett honom ringa på hjälp varje gång. Detta eftersom jag hittade honom mitt i natten blödandes på golvet när han lyckats trilla och dra ut droppnålen så blodet rann på bra. Grejen var den att han trillade hela tidenså man kan säga att dom blev lite tosiga på honom samtidigt som dom tyckte synd om mig som inte fick sova fast jag behövde det så väl.
Förutom att de kollade mig hela tiden så fick jag även besök av jag tror alla tillgängliga läkare och studenter på avdelningen som ville kolla på mig eftersom ingen hade sett något liknande tidigare. Mina ben fotograferades i studiesyfte- bara en sån sak!
Jag hade världens bästa läkarkandidat som tog hand om mig ledd av en väldigt snäll läkare. Anja och Lisa är allt jag kommer ihåg i feberyran, och när jag väl fick åka hem så hade jag fortfarande 40 graders feber vilket dom inte var så glada åt men samtidigt så kunde jag lika gärna vila ut hemma då vi bor så nära sjukhuset om det skulle vara något.

Efter totalt 10 dagar med hög feber så gick det äntligen ner och sen höll det sig runt 38 för att försvinna helt efter några dagar. Summa sumarum var jag borta 3 veckor från jobbet jag precis hade börjat på. Kanske inte den bästa starten men vad göra!?
Skitläskig upplevelse, och det som var mest läskigt var just det att dels inte veta vad det var och dels inte veta hur lång tid det skulle ta....


Frisk och tillbaka i vardagen fick Ingemo och jag sätta oss ner och göra något vi annars inte är världsmästare på- planera vardagen väldigt mycket bättre än vi annars gör. Barnens tider på dagis, Majas skoltider och träning av handboll och ridning, Ingemos nya jobbtider och mina diton. Puh- det var rena pärsen men nu så här när månaden snart är över så kan man lugnt konstatera att det var mödan värt. Vi hittade snabbt ett koncept som passade oss även om vi några gånger har fått ta hjälp av både farmor och mormor som i det närmaste ställer upp i vått och torrt när vi så behöver. Vet faktiskt inte vad vi hade gjort utan dom....


Tack till båda!!!!

Annars har jag nu kommit in lite mer i mitt nya jobb på sjukhuset i Lund. Gick i veckan en rolig utbildning där jag fick lära mig att hantera en landning av helikopter på helikopterplattan högst upp på Blockets tak. Det roliga i sammanhanget var att när utbildningen var klar runt 16-tiden så gick jag ner till receptionen för att jobba till 16:30 då man stänger, Jag hann inte sitta mer än en kvart så ringer kollegan från portvakten och säger att det kommer en helikopter vid 17-tiden. Jag skrattar till och frågar om han inte skojar men han säger med allvar i rösten att det gör han rakt inte. Shit tänker jag! Plötsligt ska allt man lärt sig sitta, men med facit i hand kan jag konstatera att instruktionerna är så grundliga och ordentliga så det var ingen fara på taket alls. Dessutom fick jag backup av en kollega som egentligen var där för att stötta mig i ronderingen och inte med helikoptern. Han hade heller inte haft någon landning tidigare men vi gjorde precis så som vi lärt oss och följde helt enkelt instruktionerna rakt upp och ner. Visst var man nervös när den kom inom synhåll och landade, men dom sköter sig ju själv med det mesta. Det är egentligen bara när det är problem tex med väder och vind eller om, gud förbjude, en olycka skulle ske som vi behöver våra kunskper i ett mer skarpt läge.
Hursom, intressant var det och man kan ju alltid hoppas att man får vara med om det snart igen. Nu är det inget som skrämmer mig och det var mer spännande än jag kunnat föreställa mig. Men fan vet om jag hade vågat landa helikoptern själv där på den "lilla" plattan uppe på taket....

Till min stora glädje har även handbollssäsongen nu satt igång! Detta har jag ägnat en alldeles egen blogg åt så därför blir det inte så mycket av den varan här inne, men jag är glad åt att den äntligen får jag säga kommit igång och när nu Lugi har både herrar och damer i högsta serien blir det många matcher att gå på. Försöker alltid ta med ett eller 2 barn om det bara är möjligt för att vi ska få göra saker tillsammans, och dessbättre tycker både Maja och Nike om att följa med sin pappa till Arenan för att se handboll. Misstänker dock att fikan jag tar med varje gång lockar även den.... :)


Nähä, nu börjar det bli läge att fixa lite lunch innan jag svälter ihjäl. Senare idag ska vi fixa till lite hjemmelaved pizza innan Ingemo och Maja (som vi lånat in extra just för dagen) åker in till Malmö Arena och tittar på musikalen Grease. Jag hoppas verkligen dom får en härlig stund tillsammans med bra musik och bra underhållning- till skillnad mot vad jag fick när jag var där inne förra lördagen och fick se Lugi få storstryk av HK Malmö. Det sved den förlusten kan jag tala om....

Åter till eder tjänst, en nu "bara" lätt förkyld Niklas.

"Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till nångon som frågar hur det är
Den här sången är till dom...."

Lyssnade för någon dag sedan på Mauro Scocco på Spotify och fastnade, min vana trogen, för en av hans i mina öron allra bästa ballader "Till dom ensamma". Sorglig, visst, men den är bara så himla bra. Får i alla fall mig att tänka efter att man kanske inte ska gnälla över lite feber och annat!?

Hålla flabben!? Aldrig i livet....

Hej!

Timmen är sen och därför ämnar jag bara skriva några rader mest för att jag kände för det.

Sjukdomen drabbar inte denna familjen ofta kan jag påstå men när den gör det så slår den till med full kraft. I detta fallet så pass att precis alla drabbades, och dessutom av samma skit nämligen feber modell högre och lite annat man fick på köpet. De minsta har naturligtvis lidit mest av det misstänker jag men på oss båda vuxna tar det ändå hårdare än man kan tro. Jag var mer eller mindre helt utslagen i 2-3 dagar och det var ingen höjdare. Jag brukar ju vara den som klarar mig när alla andra åker dit men denna gången sket det sig även för denne....
Dettta fick till följd att Maja inte kunde komma till oss som planerat på söndagskvällen som hon brukar. Det hade hon nog inte gjort ändå för nu var även hon sjuk- fast inte med samma symptom. Om allt går som det ska så kommer hon kanske idag onsdag eller i alla fall på torsdag, och det ser jag väldigt mycket fram mot!!!!

Blev så glad idag när jag fick ett sms från vaktchefen på Glorias som frågade om jag kunde och ville jobba på fredag. Jag skickade snabbt tillbaka att givetvis ställer jag upp på det. Det som är lite extra roligt är att jag ska jobba med den killen som jag hittills har ersatt, och som dessutom är en kollega till mig. Vi lär nog inte ha några problem att få kvällen att gå- tjoho!

Som sagt så är det tillbaka till vardagen som gäller om att par timmar då jag åter ska infinna mig på min nya arbetsplats SUS Lund som det numera heter. Går allt som det ska så blir det min nya huvudstationering men sen kommer jag även i fortsättningen att ställa upp när dom behöver mig på andra ställen.
Satt idag och planerade och förde in barnens dagistider och synkade dom mot hur Ingemo och jag jobbar, och jag kan säga att det är tur att vi har ett dagis som har dygnet runt-öppet. Ännu mer tur är att vi har världens bästa farmor och mormor som ställer upp och hjälper till att avlasta oss med hämtning för att barnen inte ska behöva vara så länge på dagis. Dessvärre blir det av naturliga skäl en del långa dagar nu när Ingemo börjar jobba inne i Malmö måndag till fredag och vi inte längre kan samköra hennes schema med mitt lika enkelt. Vi har bestämt oss för att prova och se och med lite planering liknande den idag så ska vi säkert få ihop det. Det blir till att ha koll på tider och annat och hjälpas åt att hålla koll så man inte glömmer och har sig. Om inget annat- det löser sig alltid sa den som sket i vasken!



Natti natti och på återseende!

Niklas.

"Don't say you love me
Let me feel it
Don't stop to face it
Cause we know it so well
Don't say you love me
Just reveal it
I know the places
Where no one really was to blame...."

Är kvar i en lite men dock period där jag lyssnar mycket på Michael Cretü, och denna gången är låten med namnet "Don't say you love me" tagen från en skiva som han gjorde tillsammans med en annan under det gemensamma namnet Cretü & Thiers. Så många fler skivor blev det inte men den är precis som allt annat han har fingrarna med i väldigt bra.....