Lägga mig ner och dö!? Aldrig i livet!!!!

Hej hej hallå!

Igår söndag så lämnade vi Maja till hennes mamma efter att ha haft förmänen att ha henne hos oss i hela 4 veckor. Visserligen har hon vid 2 tillfällen hälsat på hos sin mamma med övernattning, men i princip har vi haft henne hos oss hela tiden. Och nu.... ska hon ju då vara 4 veckor ifrån oss, och hon dyker upp lagom till att skolan börjar igen.
Nu vet jag inte hur många det är som är i samma situation som jag, dvs att man har ett barn "bara" på halvtid, men även om man börjar bli van vid att hon kommer och går så går det ALDRIG att vänja sig vid att det kommer att dröja så läng tid som 4 veckor innan jag får se henne igen. Att vi valde att ha henne just 4 veckor och vara ifrån henne lika länge är mest för att man ska hinna i lugn och ro hitta på saker, och vi har haft en väldigt aktiv semester i år där vi har hittat på och gjort saker och roat oss på många olika sätt. Tiden går som bekant alldeles för fort när man har roligt....
Nu råkar jag ha turen att ha 2 till som delar min vardag hemma när Ingemo är iväg och jobbar, och de är mitt allt precis som Maja och framför allt ett väldigt stort stöd och tröst nu när saknaden efter Maja är så stor. Inte på något vis så att jag tycker mer om något av barnen, absolut inte, och jag har aldrig ens tänkt tanken på att favorisera något barn framför de andra, men situationen med Maja blir ju lite speciell iom att de andra 2 har jag förmånen att få träffa varje dag. Speciellt nu när jag är pappaledig och hemma med båda 2!!!!


Nike verkar känna på sig att hennes pappa kanske inte riktigt är på topp och det är så skönt när hon kommer till mig och kryper upp i min famn och säger att hon älskar mig. Kunde Solise bara prata så tror jag hon skulle härma sin storasyster och göra samma sak.... :)
Det är som om hon oxå har vuxit på bara några få dagar, eller så är hon helt enkelt så smått på väg ur sin trotsålder som hon varit inne i ett bra tag nu känns det som, och genast tramsar hon mindre och lyssnar bättre på vad man säger. Å andra sidan vet man ju hur bra man själv lyssnade på vad föräldrarna sa när man var liten, eller hur!? Hon hjälper tillmed en massa saker, och många av dom gör hon utan att man ens tänkt tanken eller att man ens har frågat om hjälp. Kommer tyvärr ihåg skrämmande lite från när Maja var i samma ålder, men nu är Nike lika gammal som Maja var när jag träffade Ingemo. Visserligen var det då bara Maja och jag som jag behövde ha koll på och ingen mer att bry sig om, men sen jag träffade Ingemo har där blivit några till att hålla koll på och ta ansvar för. Jag verkligen älskar att vara pappa till alla 3 barnen och gift med Ingemo, och försöker i alla fall att varje dag visa uppskattning till familjen och visa att jag är dom värdiga. Lyckas dock inte alltid med det känner jag, men så länge jag gör mitt bästa och försöker kan jag inte göra så mycket mer. Drivet att driva oss framåt som familj är stort, och hinner jag så sätter jag mig gärna ner och tänker en stund på hur saker och ting kan förbättras. Inte så att jag känner ett måste men det är trevligt om saker och ting går framåt och man inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Med Ingemo är detta ingen risk för, som jag säkert sagt förr, så är det något vi vill eller behöver prata om så tar vi det tämligen omgåendeoch väntar inte på "rätt tillfälle"....

Nå väl, nock med det sentimentala och mer om vad som hänt sen sist!
I fredags följde jag och Nike med Maja upp till Åhus där hon med sitt lag Lugi flickor 01 spelade den årliga beachturneringen. Det började inte så bra, rent resultatmässigt i alla fall, men sen tog dom sig rejält och framför allt Maja förvandlades som jag aldrig sett förr. Hon fightades och tog för sig, och kämpade för laget och inte för bara sig själv. Detta smittade av sig på de andra tjejerna och de tog sig till kvartsfinal i b-slutspelet där de föll i en helt otroligt spännande förlängning där de (Lugi) sköt i stolpen i anfallet innan motståndarna avgjorde med ett ribba in-skott. De kände att de var så nära och fick nog smak på mer matchning framöver. Och det kommer!!!!


I helgen gjorde vi sen inte många knop om man inte räknar bort en mycket trevlig stund på ribban igår söndag med några av Ingemos arbetskamrater från akuten. Tanken var grillning och brännboll men pga av deltagarantalet så bidde det bara grillning, men jag tror samtliga närvarande var väldigt nöjda ändå. Det bjöds på jordgubbar (dock inte grillade!), kall öl, marschmallows och fiskmåsar i mängder. På det hela en perfekt avslutning på ena halvan av sommaren och samtidigt en bra inledning på andra halvlek för att ta det i sporttermer.
För att återknyta till dagens rubrik- bara för att Maja nu inte är hos oss på många veckor så tänker jag inte lägga mig ner och dö utan jag tänker vara precis så aktiv som jag var när hon var hos oss. Eftersom jag är hemma med både Nike och Solise så känner jag att jag vill bjuda dom på en massa små och stora äventyr även om inte deras storasyster är med. Imorgon är tanken att vi hämtar upp farmor och beger oss in till Ikea, äter liten lunch och gör av med i alla fall lite av barnbidraget på saker till lägenheten. Gardinstång eller tavelupphängningsanordning- det är frågan!?
På onsdag ämnar vi bege oss hela familjen, då Ingemo har lite miniledigt, till mosti Anni och hennes Anders uppe i Bodafors i norra delarna av Småland. Stannar över till fredag då vi åker hem igen för sen på fredag kväll begår jag min debut. Vad det är för debut lovar jag återkomma till senare. Håller mina trogna läsare på sträckbänker en aning här känner jag.... ;)

Ooooops- nu börjar filmen igen efter reklamen. Sitter och tittar på en gammal goding, Dödligt Vapen 2, på kanal 9. Sen i säng för att orka med att vara stolt pappa till 2 busfrön!!!!

Natti natti önskar Niklas "Martin Riggs" Melin.

PS. En gång i tiden ville jag ha samma frisyr som Mel Gibson har i filmen jag nu ser. Tror inte Ingemo varit lika kär i mig då om jag sett ut så nu.... DS.

Milk and toast and honey
Ain't it funny how things sometimes look so clear and feel so near
The dreams I dream, my favourite wishful thinkin'
Oh he's bookmarked everywhere, everywhere
True love might fall from the sky
You never know what to find but didn't he blow my mind this time
Didn't he blow my mind?
Texten är även denna gång tagen från en Roxette-låt, och denna gången valde jag "Milk and toast and honey" som är även den en av mina absoluta favoriter. Om någon kommer ihåg från videon så spelar Per på piano mitt ute i trädgården medans Marie myser inne och sen vid det glittrande havet....