Jaha- hur står det till här då!?

Hej igen!

Åter dax att sätta sig vid datorn och skriva ett par rader. Har sedan länge konstaterat att det borde ske oftare, men men....

Idag är en dag när jag är hemma på vad som från början var semester för att få ihop det med inskolningen på dagis av Solise men som för tillfället är VAB med båda barnen och mig själv. Ja, jag vabbar inte med mig själv- det får MIN mamma göra om någon ska göra det. Tror dock det är lite försent för henne att vabba med mig.... :)
Feber är orsaken som ställer till det och detta får till effekt att vi fått skjuta på inskolningen till nästa vecka. Nu har vi visserligen bara 2 dagar kvar innan hon är inskolad men i alla fall. Problemet är att just nu är jag ett hett eftertraktat byte på jobbet eftersom jag håller på att lära mig nytt objekt som det kallas i den branschen där jag är verksam. Mycket kul och inspirerande är det, och man inser nu att man inte behövt ta i FÖR mycket de senaste åren där jag jobbat. Kan sammanfattas med att det händer saker i princip HELA tiden i jämförelse med mitt gamla ställe. Periodvis tufft att sätta sig in i det men det ska nog gå vägen det oxå.
Kollegorna är snälla och ställer upp och stöttar och jag känner även förtroendet från ledningen så det är egentligen bara att tuta och köra på så får man se hur långt det bär....

Bilen bestämde sig för att lägga av i söndags. Lägga av och lägga av- tomgången ville inte riktigt som jag när jag var ute och körde så det blev nästan ett besök i rondellen vid ridhuset när motorn stannade. Som den värsta Formel 1-föraren fick jag dock igång motorn direkt medans bilen fortfarande rullade men då jag tvingades sänka hastigheten uppskattades inte mitt tilltag av alla andra förare runt omkring. Mesproppar!
Det var den sk luftmassemätaren och en ventil i den som lagt av. Hade ingen aning om att det fanns en sådan mackapär i bilen! Det fick bli ett första besök hos den nygamla bilverkstaden på Gunnesbo och på kort tid hade dom identifierat och åtgärdat felet. Hatten av för den goa mekanikern!!!!

Viktigast av allt denna veckan hittills är att i onsdags fyllde min lilla Nike 4 år!!!! Jag höll på att säga att hon kom som en vårvind men det får bli mer som en sensommarvind när hon föddes tidigt om morgonen för 4 år sen. Hon var vid det tillfället inte så snäll mot sin mamma vilket resulterade i att hon tvingades iväg till operation medans jag och Nike fick bekanta oss i ca 2,5 timmar alena bara hon och jag. I samband med detta vill jag bara påpeka att den första tutte hon försökte äta ifrån var min. Dock utan särskilt lyckat resultat.... ;)
Nu när hon fyllde 4 år så blev hon helt plötsligt en stor tjej sa hon själv. Hon ville därför sova i sin egen säng och inte på en bäddad madrass i vårat sovrum. Det varade inte många minuter innan hon kröp till korset och kom in till oss.


Att hon har blivit så stor- knappt man kan fatta det! Och stor även i den bemärkelsen att idag när jag gav henne Panodil mot febern så gnällde hon inte ett skit utan tog den rakt upp och ner. Det är i sådana lägen man märker hur ens barn utvecklas. Alla 3 i rätt riktning!!!!

Kom precis på en sak som jag glömt fixa till och som måhända kan ställa till det lite om jag inte får till det på rätt sätt.
Så.... på återseende!!!!

Niklas.

"How can you be so close to the stranger
I wonder if he knows you, does he care?
Now the loving between us is in danger
Tell me how can we ever give up all we share?

The invisible man waits deep in your heart
And he won't let me in whatever I do
The invisible man waits deep in your heart
And we never enough
Now he's a part of you too

Tell me the reason why do you need him?
We said we could never tell a lie
And now when I ask you "Is it love you believe in?"
You can't find an answer, you don't even try

The invisible man waits deep in your heart
And he won't let me in whatever I do
The invisible man waits deep in your heart
And we never enough
Now he's a part of you too...."

Nostalgi på hög nivå denna gången när jag plockar fram den gamle slagdängan av en av mina stora 80-talsprofeter- Michael Cretü. Säg vad han inte har haft ett finger med i när det gäller mitt stora tyska musikintresse!? Faktiskt köpte jag hans skiva som en av mina första inhandlade cd-skivor all time!

A hard days night!?

Hejsan hallojsan!

Är lite lätt sliten efter att ha begått premiär vad det gäller jobb i krogmiljö i Malmö igår. Fick ett sms sent igår av en kollega som hade lite kris och valde att ställa upp nu när jag hade möjlighet till det. Jobbade mellan 23:45-04:15 och kröp väl i säng runt 05:20 om jag minns rätt. Därav tröttheten....
Själva jobbet i sig var väldans trevligt på alla sätt och vis. För mig som är social och har lätt att prata är det alla tiders att ställa mig i en dörr och vara trevlig och prata med allt och alla, och ganska snabbt lär man sig att läsa vad det är för någon som är på väg in. Ingen regel utan undantag naturligtvis men med tiden kommer den ack så nödvändiga erfarenheten som gör jobbet så mycket enklare. Man lär sig mycket bara genom att iakta och lyssna på de lite mer rutinerade kollegorna, och jag försöker alltid att ta åt mig av det dom berättar. allt för att själv sen kunna göra ett bättre jobb. Viktigast av allt är att man kan lita på dom som man jobbar med och det kände jag verkligen på ett härligt betryggande sätt igår. Ser fram mot att få testa samma ställe fler gånger längre fram!!!!

Idag har vi varit iväg hela familjen, eller rättare sagt jag och de 2 stora eftersom Ingemo stannade hemma med småsjuka Solise, och tillsammans med farmor/faster/Marek har vi firat familjens Nestor som fyller 91 imorgon måndag. Imponerande att uppnå denna höga ålder!
Fick tyvärr bli lite kortare firande än vad vi brukar ha då Ingemo skulle jobba denna månades 3:e övertidspass på Akuten. Hon e för go som orkar fast jag har sagt att extrajobbandet kan ligga på mig, men ser man till hur mycket hon har i timmen i jämförelse med mig så tycker jag att jag kan sluta jobba helt och så kan hon bara jobba övertid. I en drömvärld skulle det måhända funka men naturligtvis inte i verkligheten, och då vi lever i den så får alla dra sitt strå till stacken.
Vi har tillsammans sagt att nu när vi båda börjar jobba igen för första gången på nästan flera år så ska vi boosta ekonomin en aning och sen ta det lite lugnare. Man har ju alltid hål att stoppa pengarna i men det mesta ämnar vi spara till längre fram. Nu verkar det som om bilen inte vill med oss längre för något är vajsing med tomgången. Ska när jag är ledig på onsdag leta ny verkstad att vända mig till då den förra har gåtti kånken, och så får vi se vad det mynnar ut i rent kostnadsmässigt. Håll tummarna snälla att vi får ha gamla Bettan kvar ett tag till!


Så här fin var hon innan hon blev misshandlad och därefter behandlad med mängder av silvertejp, ett av livets allra viktigaste ingridienser....

Oj oj, klockan springer iväg och det är dax att fixa lite mat till barnen innan Maja blir hämtad och ska åka iväg till sin mamma en vecka. Det vankas grillad kyckling och pommes så jag behöver gå iväg och pela in pommesen i ugnen och fixa till kyllingen så den blir ätbar.
Hare bra och på återseende snart igen- hoppas jag!

Niklas.

Must have been walking
Don't know this place
Somebody stopped talking
It is written in my face

Thought I'd never leave you
Thought I'd never dare
But I watched you going under
That's a thought I could not bear

Five thousand miles I'm away from you
Drifting by the Spanish steps tonight
Guess you've got my number
Guess you got my line
Guess you got my number
Should I be on your mind

Lyssnar i detta nu medans jag sitter här och skriver på Morten Harket, sångaren i A-ha, och hans underbart bra skiva som bla innehåller låten "Spanish steps". Lika njutbar varje gång! Säkert därför jag vill dit när vi förhoppningsvis tar oss till Rom nästa år Ingemo och jag....

Long time- no see....

Hej igen!

Igen är rätta ordet, för nu var det ett bra tag sen jag befann mig här inne sist. Alldeles för längesen tycker i alla fall jag, och jag blir lika tokig varje gång jag tänker på att nu måste jag in och skriva några rader från mitt hjärta. Min kära fru brukar säga när vi pratar om det att jag inte ska känna det som ett måste, men grejen är den att det gör jag inte. Undras om det funkar bättre om jag avlägger ett nyårslöfte att åtminstone skriva några få rader varje dag!?

En hel del har hänt sen sist av förklarliga skäl. Till att börja med var jag iväg på en träningsmatch i handboll mellan Lugi och Ystad IF fredagen den 6:e. Efter ledning i paus för di vinröa med 16-11 så förvandlades det till stryk med 23-28. Inte mycket mer att säga än att det som såg så bra ut efter första såg plötsligt mycket mindre bra ut i andra. Visst, båda lagen saknade en del från tänkbar förstauppställningen och gav därför ungdomarna chansen, men det var inget snack om saken. Premiärmatchen för mitt vinröda lag blir hemma mot just Ystad så det är ju läge för revansch om inget annat. Brukar ju heta- ett dåligt genrep....


Dagen efter var det dax för Hyresgästföreningens, där jag är en av 5 medlemmar i styrelsen, årliga kräftskiva. Snacka om flyt med vädret och därav blev stämningen även den på topp. Hyfsat välbesökt var det, i alla fall om man jämför med tidigare tillställningar. Nu kom det 45 mot förra gångens 55, en ok siffra i mina ögon.
Mat i överflöd- jösses! Det hade räckt till hela området om nu resten av de boende hade dykt upp, så mycket mumsigt fanns där att sätta tänderna i. Tiden gick som vanligt attans fort när man har roligt, och då jag kan sälla mig till den gruppen som sällan eller aldrig dricker så hade jag kameran fastklistrad i handen större delen av kvällen för att om möjligt föreviga oförglömliga ögonblick. Dock är jag av naturen väldigt försiktig med att publicera bilder så där pang bom bara men nedan följer ett smakprov på hur kul vi hade det....


Kvällen började med en punkt som tilltalade så väl liten som stor, nämligen med hattillverking. Som synes på den översta bilden till dagens bloggande så fick även jag mig en hatt på huvudknoppen. Dock icke egentillverkad eftersom jag var kvällens grillmaster och fullt upptagen med detta, så våran kära ordförande Jan var bussig och fixade till min. Snygg, inte sant!? :)

Vad mer? Jo för f-n.... Förra lördagen var det dax för en av i mina ögon årets höjdare. Då stack nämligen jag tillsammans med Ingemo och våra allra godaste vänner Martin och Maria iväg till Halmstad för att bevittna en mycket efterlängtad comeback av mina absoluta favoriter Roxette!!!! För första gången sen 1994 spelade dom i Halmstad inför storpublik, närmare 15000 vad jag hörde. Man kan sammanfatta det med följande mening- så jävla gött att få se och uppleva så det inte är sant. Från början var tanken att dom skulle spela bara ca timmen men det bidde till hela 1:50 vilket är så nära en fullängdskonsert man kan komma.
Och, jag säger OCH- Marie sjöng helt fantastiskt med tanke på vad hon gått genom de senaste 8 åren sen det begav sig. Visst, man märkte fast ytterst få gånger egentligen på henne själv att hon inte var riktigt nöjd men hon hade tvärt emot vad många kritiker och förstå sig påare skrivit flera härliga stunder då rösten bar henne till fornstora dagar. Bara det faktum att få se henne på en scen igen gjorde att publiken inklusive mig själv klapproderade allt vad vi kunde vilket hon garanterat uppskattade.
Dom spelade flera av de gamla godingarna och allsången ljöd flera gånger över skådeplatsen som i detta fallet var en ödetomt i ett industriområde nära Nissan. Får erkänna att jag var aningens hes när vi gick därifrån.
Som lite grädde på moset måste bara nämnas att när dom klivit upp på scenen och spelat första omgången extranummer så bjöd dom på något alldeles extra- som sista extranummer klev nämligen hela Gyllene Tider upp och rev av följande låtar: Juni/juli/augusti, Sommartider och som alltid avslutande När alla vännerna gått hem. Snacka om att man blev förvånad! Fast det var väl i hemmastaden dom skulle göra något alldeles extra och det kan man verkligen säga att dom lyckades med.... :)


Nu får man längta efter skivan som är på g men är lätt försenad, då det var tänkt att den skulle komma i slutet på året men kommer först nästa år oklart när. Så här är det- den ska inhandlas oavsett!!!!

Och så denna veckan vi nu är inne i. Barnen, inklusive den minsta lilla damen, har samtliga börjat på skola och dagis. Alla började på tisdagen, och för att underlätta så har Ingemo och jag hjälpts åt med inskolningen av lilla Solise. Typiskt nog så har hon fått alla bacillerna på direkten i form av både lite lätt förkylning men även en smula feber, vilket gjorde att hon och jag fick stanna hemma från dagens firande av Jenny i Helsingborg.
Inskolningen har flutit på mycket bra och hon är precis som sina systrar social och har inga problem med att fröknarna tar henne och går iväg med henne fast jag eller Ingemo är kvar där. Hoppas nu bara hon hinner tillfriskna tillräckligt så vi slipper avbrott i inskolningen så hon kommer in i det rätt från början. Jag tror inte det blir några som helst problem med att ha henne på dagis. Hon kommer, precis som sina systrar, att vara eller i alla fall försöka vara i centrum hela tiden och ha näsan med i det mesta. Och visar hon bara en smula av den humor hon har i sig hemma så kommer hon att få det roligt på dagis....


På onsdagen denna veckan var det slut på friden, dvs på pappaledigt och semester, så det var bara till att kliva upp i arla morgonstund och bege sig till jobbet. Både roligt och inte! Men livet går som bekant vidare så det vara bara att bita ihop, och nu när jag har en massa nya arbetsuppgifter att sätta tänderna i så går dagarna så mycket fortare. Och jobba fick jag göra vill jag lova! Men tar man det positiva så går dagarna väldans fort....

Och nu ska jag strax göra mig iordning och sticka in till Malmö för att jobba på ett för mig nytt ställe i Malmö. Det var uppenbarligen kris, och det är inte det enda stället det är det på, och jag valde att ställa upp. En sak har jag lärt mig genom åren- visar man framfötterna och ställer upp så lönar det sig i längden! Inte heller till nackdel att det är som i detta fallet välbetalt dessutom.... :)

Åter vid tangentbordet- Niklas.


När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

Vad passar väl bättre än ett litet utdrag från Gyllenes populära och omtyckta avslutningslåt!? Den funkar i alla väder- precis som alla andra låtar de gjort....

PS. Glömde att nämna en annan viktig sak- förra onsdagen fick jag besök av min gode vän och gamla sambo Jesper och vi for in till Entré i Malmö för lite bowling och mat. Uppskattat av båda, även om det sker alldeles för sällan numera iom att han bor och jobbar i Falun. Hoppas kunna ta mig dit senare i höst för en första men inte sista påhälsning! DS.

Nu flyttar jag!

Hej!

Ja fullt så dramtiskt som det låter är det heller inte, utan det är mest en fingervisning om vad jag kommer att ägna mig åt större delen av dagen idag när jag ska hjälpa Johan och Linda att flytta. Är bara ett stort fel och det är det faktum att det inte finns någon hiss i huset där dom bor och varifrån vi ska flytta allt. Som lite lök på laxen bor dom dessutom på 3:e våningen. Helvete!!!!

Så nu börjar det bli time att samla ihop alla barnen och göra oss iordning och åka iväg och hämta mormor som är snäll och passar dom medans jag är iväg och flyttar och Ingemo fortfarande är på jobbet. Hon lär komma hem bra mycket tidigare än mig skulle jag vilja påstå....

Vill bara tillägga att det känns jäkligt skönt efter gårdagskvällens något sena löprunda, och om det inte känns allt för tokigt så ämnar jag taga mig en tur i kväll oxå för att börja få upp flåset. Någon gång måste man ju ta tag i sitt liv- eller hur????

Fridens liljor så länge!

Niklas, flyttmannen....

Min vana trogen levererar jag en låttext, och vad är mer passande idag med tanke på min uppgift idag än Sarah Dawn Finers "Moving on".... :)

Sjunker allt längre ner i träsket....

Sena sena!

Som rubriken avslöjar håller jag på att sjunka allt längre ner i träsket, men då är det inte nått jävla knarkträsk och sånt utan riktigt svåra saker som håller på att dra mig in och om jag inte slutar snart så lär det aldrig gå att ta mig därifrån. Av någon outgrundlig anledning har jag fått ett ryck och lyssnar nu nästan uteslutande på Modern Talking och redan innan Spotify kom in i vårat liv så hade jag en diger samling skivor med MT så man kan väl säga att det är det som snurrar i cd:n just nu. Lättrallade låtar som fastnar fortare än man hinner blinka gör att jag varvar samlingsskivan med några av de gamla godingarna från mitten av 80-talet, och oj oj vad skönt det är att sitta och nynna med. Fast jag kanske inte har hört låten på många många år så sitter texten där om inte annat så när refrängen börjar.
Bara att konstatera- jag kommer inte ut ur 80-talets tyska musikfälla!!!! För mig slog den igen för längesen och nu sitter jag där med skägget i brevlådan.... :)
Funderar nästan på att leta upp min MT-tröja från den tiden, och även om den nu inte går på mig (högst troligt inte) så kunde det vara kul att se den igen. Vit och rosa om jag inte missminner mig, med ett STORT MT-tryck mitt på. Snacka om kung i baren om man kommit med den....
Skulle tippa att jag är en av få i detta avlånga land som fortfarande har deras autografer på ett kort av dem båda där de sitter och ler sina sötaste leenden. Helt otroligt egentligen men när vi tog klassfoto i 3:an på gymnasiet så hade jag med det kortet och håller upp det så man ser det klart och tydligt. Än märkligare är att jag ännu så länge inte åkt på spö för det tilltaget.... ;)

Ananrs då!? Jo då, så att så e det. För 2 veckor sen var vi iväg 2 dagar till Anders och barnens mosti Anni upp i Bodafors mitt ute i ingenstans i Småland. Kort men intensivt och framför allt mycket trevligt. Avslappnande på alla sätt och vis. Bara det att få sova i husvagn- oh la la!!!!


Vi grillade och mös på alla sätt och vis och hade det kanonbra. Ingemo fick tom kliva upp på en häst och rida en stund, kort dock men ändå. Hon lyckades även övertala Nike till att prova, och för mig som stod bredvid såg det ut till att vara med skräckblandad förtjusning hon satt där. Hon kanske stannade max 1 minut på hästen, men det viktiga var ju att hon provade i alla fall. Får vi som vi vill så blir det nog en härlig blandning av ridning, handboll och möjligtvis golf som kommer att prägla barnens idrottsliv.
Anders, mosti Annis blivande sambo, är händig som få och har byggt sitt hus nästan alldeles själv med undantag för att han fått hjälp med det som är ett måste med hjälp dvs badrum och el. Jättefint hus- verkligen!!!!


Nästa gång vi får möjligheten att åka dit så kan man ju alltid hoppas att man kan stanna lite aningens längre och hinna med att upptäcka det som finns i närheten....

Vad mer? JO- förra måndagen åkte familjen minus Maja plus Felicia till Bakken i Danmark och det var oxå en mycket lyckad utflykt. Man kan dock konstatera att även om inträdet är gratis så kostar det att stanna där en hel dag så som vi gjorde. Nu hade vi förberett med lite dricka och fika och det var skönt att kunna slå sig ner i parken alldeles intill och ta en egen fika istället för att lägga ett par hundra danska kronor på lite läsk och kakor. Vill inte kalla mig snål, verkligen inte, mer sund som tänker på att inte låta pengarna bara rinna iväg mellan fingrarna....
Jag tog hand om lilla Solise som mest fick sitta i sin vagn medans Ingemo, Nike och Felicia åkte attraktioner för allt vad tygen höll. Nike blev lite skidd när hon först åkte den farliga berg- och dalbanan "Nyckelpigan" och senare frös hon nästan till is, eller i alla fall blev hon ordentligt skrämd när dom åkte spöktåget. Ingemo och Felicia åkte ett par saker som jag själv nog aldrig satt min fot i, inte ens om jag blivit mutad. Saker som snurrar och har sig är otäcka, så är det bara. Förr kunde jag åka nästan vad som helst, men på senare tid har åldern tagit ut sin rätt och kanske skänkt mig en smula förnuft vilket gör att jag håller mig mer vid sidan om. Visst, jag åker gärna en snabb bergbana eller något annat som går rakt fram och upp och ner, men inte som snurrar så man blir rent yr i knoppen. Jag menar- bättre då att spara sig till det verkligen behövs!


För mig som emst stod bredvid och tittade på blev det ändå en VÄLDIG höjdare när jag fick syn på 2 i mina ögon riktiga hockeyhjältar- nämligen ingen mindre än Micke Samuelsson spelandes i Vancouver och Andreas Lilja spelandes i Detroit. Givetvis togs både foton och autograferna och sen var min lycka gjord! Inte ofta man får chansen till en pratstund med hockeyspelare av deras kaliber, men jag måste faktiskt tillägga här att dom var supertrevliga båda 2 och bjöd på sig själva fastän dom var på semester med sina respektive familjer. Kanske var jag den enda den dagen, vad vet jag, som så att säga störde dom en smula men det gjorde dom verkligen ingenting utan vi stod och pratade en bra stund. Alla som känner mig känner oxå till min förmåga att prata men här la jag band på mig för att inte skämma ut mig allt för mycket. Gick nog bra tror jag.... :)


Nike ser så där lagom intresserad ut va!? Micke var en trevlig prick. Skulle vara kul att se honom spela en match med sitt Vancouver, och då gärna mot mitt kära New York Rangers i Madison Square Garden....


Andreas som ju är en redi skåning som en själv var på väldigt gott humör, även om han just här när bilden togs hade blivit av med herr Samuelsson. När jag såg Detroit i Globen förra hösten så var han tyvärr inte med eftersom han nyss kommit tillbaka från en skada (hjärnskakning) som hållit honom borta väldigt länge. På min lilla fråga om det blir spel så svarade han "Jepp" så det ser man fram mot att få se honom när dom kör igång säsongen i oktober. Tur man har skaffat ESPN och inspelningsbar digitalbox!

Förutom nu alla nöjen jag roat mig med så har jag även hunnit med att jobba en hel del, och detta jobbande har bla tagit mig till Malmö 2 gånger på mycket intressanta och roliga jobbuppdrag. Man kan väl lugnt konstatera att utbildningen till Ordningsvakt har tagit mitt jobbande till nya höjder, och möjligheterna till roliga uppdrag är numera rätt mycket större än dom var tidigare. Kontaktnätet växer hela tiden och man kan ju alltid hoppas att dom uppskattar någon som är pigg och glad på jobbet. Visst, kanske är annorlunda om man jobbar på ett och samma ställe hela tiden men just nu känns det rätt bra att kunna hoppa in och hjälpa till där dom behöver en bäst. Pendla lite till Malmö är heller inga större problem, inte mer än att jag snor bilen från Ingemo. Oftast behöver vi den inte båda 2 samtidigt dock så egentligen är det inget stort problem det heller. När jag nu jobbat kväll/natt i Malmö så är det rätt gott att sätta sig i bilen, glida ut på motorvägen med farthållaren på något över tillåten hastighet och sen glida rätt hem till den sovande goa familjen. I och med att jag provat jobba lite senare pass än vad jag är van vid så känns det inte som om det stör familjelivet något nämvärt, förutom då att jag inte kan vara med och lägga barnen. Bäst är att få se deras miner när dom vaknar och upptäcker att pappa är hemma igen- obetalbart!!!!

Och nu är jag sent ute som vanligt och uppe alldeles för länge för mitt eget bästa. Jag kämpar för att skriva oftare och kortare här inne, men det går ju så där lagom bra kanske den trogne läsaren märker. Nå väl, så länge jag försöker och gör mitt bästa så ska jag inte klaga själv i alla fall.... :)

Natti natti och fortsätt sova gott!!!!

Niklas, den pigge och 80-talsfrälste....

"Brother Louie, Louie, Louie
Oh, she's only looking to me
Oh, let it Louie
She's undercover
Brother Louie, Louie, Louie
Oh, doing what he's doing.
So, leave it Louie
'Cause I'm a lover...."
Klassisk Modern Talking-låt, "Brother Louie", av allra högsta kaliber! Just denna biten kan jag nu avslöja som den stora fan jag är att den är sjungen av 4 st kastratsångare som dom använde sig av när det var dax för de lite högre partierna i sången. Det klarade varken Thomas Anders, sångaren, eller hans kollega Dieter Bohlen av. Enda gången jag kommer i närheten av den kalibern på sången är när jag tar en skruvtving runt pungen och drar åt.... ;)