Rapport från Falun del 2!

Hej igen!

Kallt om snudan är det när man knallar runt i centrum av Falun en dag som denna. Vet inte vad termometern visar men oavsett så är det kallt. Allt kring nollan är kallt med skånska mått mätt. Extra klurigt är det iom att jag springer runt med kameran i högsta hugg i hopp om att finna något att fånga med kameran, och jag kan knappt vänta tills jag får lägga in bilderna i datorn hemma så man får se dom annat än i kamerans display.

Idag har jag bara tagit det lugnt, precis som jag gjorde igår. Ladda batterierna och bli kvitt resterna av förkylningen är vad som stått på programmet och man kan väl säga att det är just de sakerna som jag gjort.
Har precis kommit tillbaka från en runda nere i stan och en fika bestående av stor kopp choklad med vipsgrädde och en lite kaga till gjorde susen. Konstaterar att på väldigt liten yta fanns det inte mindre än 2 (!) gallerior och det är ju långt mer än vad min hemstad Lund mäktar med att visa upp. Annars var det i stort sett samma affärer som hemma så jag gick mest runt och njöt av tillvaron. Snålhandlade lite med ögonen gjorde jag förstås.... ;)

Om någon timme hoppas jag på att äntligen få träffa min mammas kusin och fru, mina 3 sysslingars föräldrar, på en restaurang nere i stan. Blir ett kort möte iom att jag och Jeppe ska befinna oss i Sandviken 19:00 för att se bandymatchen mellan Sandviken och Villa Lidköping. Kände dock att när jag äntligen tagit mig hit så vore det kul om det gick att klämma in en liten träff även med dom och tänka sig- det ser ut att lyckas! Förutsättningen var att det passade oss alla och det verkar som det ska gå vägen såvida nu inget hinder dyker upp på vägen. Håller tummarna!
Det var riktigt längesen jag träffade dom båda, närmare bestämt 24 år sen när jag var uppe och hälsade på dom i Falun sportlovet i 8:an eller 9:an. Peppe och Mansan och barnen bodde tidigare i Åkarp men flyttade för många år sen hit upp till Falun. Som lite kuriosa kan nämnas att hade dom bott kvar i Åkarp hade dom numera varit grannar med Hells Angels....

Imorgon blir det då till att styra kosan åter mot hemmet i Lund. En färd som tog mig hit på ca 6,5 timmar plus 30 minuters paus men det är en tid som jag inte lär klå när jag kör söderut imorgon. Dels har det snöat här uppe och jag vet inte hur långt ner snötäcket sträcker sig och dels så har bilen jag kör bara sommardäck. Visserligen splitter nya sådana men ändå. Inte bra, men vad göra!? Jag ville ju hit och hit kom jag, och har jag väl tagit mig hit så ska jag nog kunna ta mig hem oxå. Behöver inte köra såå fort kanske.... :)

Igår gjorde jag ett nedslag i den svenska kulturen när jag besökte Falu gruva. Vilken hit det var att ta sig den tiden till att besöka gruvan! Det var jag, en stockholmare och ett par från Dalarna som fick nöjet att följa med guiden ner i underjorden. Som längst ner var vi på 67 meter, men då ska man ha i åtanke att gruvan går ända ner till 440 meter men där är vi turister inte välkomna. Det var himla imponerande att få se allting, och man gick bara i den gamla delen av gruvan. Den nya delen finns på andra sidan av det stora brottet från där man kommer in på området och är inte öppet för allmänheten. Han berättade flera historier om hur det gått till där nere när dom bröt all malm och annat, och när vi nu inte var större grupp än 4 så tyckte han om att lägga in personliga saker i det hela vilket gjorde upplevelsen än bättre.
Sin storhetstid hade gruvan på 16 och 1700-talet, och som mest arbetade där ca 1200 nere i gruvan plus då några 1000 ovan jord. Det stora raset inträffade 1687 på midsommarafton när som tur var INGEN befann sig i gruvan. Sen har där skett flera ras men inget som kommer i närheten av detta. Arbetarna hade bra förmåner, bla slapp dom ge sig ut i krig om dom arbetade i denna gruva. Sen hade dom även någon form av sjukersättning vilket var väldigt ovanligt på den tiden. Man eldade i gruvan om torsdagar och sändagar för att det sen skulle bli lättare att bryta loss det man ville åt. Det var bara män som arbetade i gruvan, och man kallade dom gruvdrängar. Först på slutet fick kvinnor arbeta där nere fram tills man stängde gruvan 1992. Dom tog sig lättast upp och ner i gruvan genom att åka i korgarna som fanns i alla de schakten runt om i gruvan. Så klart hände det att någon trillade ur när dom åkte 8 man i en korg. Några våghalsar åkte ner med hjälp av linorna och det kallade man rännalina. De riktigt tuffa åkte med huvudet ner först och det kallade man för stupalina. Efter allt för många dödsolyckor förbjöds detta sätt att ta sig ner.
Arbetet var ganska riskfyllt och att många skadade sig och/eller dog var vardagsmat, och det sägs att Sveriges första akutsjukhus låg vid gruvan ovan jord.
Bäst och mest spännande var ändå historien om Fet-Mats, drängen som efter ett ras blev instängd i en sal och senare funnen 42 år efter raset. Hans kropp fördes upp ovan jord och ingen visst vem det var förrän en 70-årig tanta kände igen honom som hennes då trolovade som försvunnit utan att höra av sig precis innan de skulle gifta sig. Aaken var den att hans kropp bevarats av ämnen i luften så han såg ut som ny när man fann honom. Vilken historia....

Nähä, nu är det dax att bege sig ner till den gamle Greken i Faluns centrum. Ska bli himla skoj att återse Peppe och Mansan efter alla dessa år!!!!

Niklas.

"When I look back upon my life
It's always with a sense of shame
I've always been the one to blame
For everything I long to do
No matter when or where or who
Has one thing in common, too

It's a, it's a, it's a, it's a sin
It's a sin
Everything I've ever done
Everything I ever do
Every place I've ever been
Everywhere I'm going to
It's a sin...."

Denna gången tar jag texten från en av Pet Shop Boys absolut bästa låtar genom tiderna, "It's a sin", och drömmer mig bort. Låten har många år på nacken men är fortfarande lika bra när man lyssnar på den idag.... :)

Rapport från Falun!

Hej alla!

Bilderna från Dalarna får vänta eftersom jag inte har någon möjlighet att lägga in dom här där jag sitter i Falun och skriver denna kalla novembermorgon. Solen har inte riktigt orkat upp över taken men man ser att den är på gång. Termometern visar på -5 grader och när man tittar ut genom fönstret ser man nästan hur kallt det är. Mysigt!? Ja, det skulle man kunna säga att det är....
Familjen är dock på tok för långt borta och det är kanske inte så konstigt att man saknar barnen och Ingemo när man lever så tätt tillsammans. Även om det är skönt att få sova utan att någon liten fot sparkar en i magen eller att man behöver vara rädd för att i sömnen rulla över någon liten människa som tar plats i sängen mellan oss så har även det sin tjusning hur konstigt det än låter. Vi har ju valt att leva tillsammans och då får man ta det oxå även om vissa saker som tex sovande barn i sängen inte är det optimala. Fast det är rätt mysigt ändå för det mesta.... :)
Fick precis en rapport hemifrån och där är dom flesta friska och iväg. Även jag börjar bli på bättringsvägen och om inget annat fick jag ett kvitto på det igår när jag och Jeppe spelade en timmes stenhård tennis i Faluns tennishall vid foten av Lugnet. Hoppas nu bara att jag kan komma igång igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, så man kan börja känna att man lever igen. Handen på hjärtat- det är ingen höjdare när veckorna går och man inte hinner röra på fläsket!

Färden upp hit tog sin början i Höör sent söndag eftermiddag där jag varit och sett Maja spela seriesammandrag med Lugis flickor 01. Det är så kul att se dom spela och jag blir så glad för Majas skull när hon har roligt ute på banan. Extra roligt att hon fick kröna sin vistelse i Höör med att göra mål!!!!
Dom vann första matchen med 12-4 och den andre med 13-3 så där var det liksom inget snack om saken. Därefter fick dom ett erbjudande att spela en extra träningsmatch mot Eslöv vars motståndare hade uteblivit, och det nappade dom såklart på. Detta Eslöv som dom mött flera gånger och åkt på storstryk mot varje gång. Nu däremot visade tjejerna upp en helt annan sida av sitt spel, med Maja i mål i första halvlek, och efter mycket kämpande slutade matchen 20-16 till gula Eslöv. Dessa siffror hade man bara kunnat drömma om för ett år sen, så det visar ju om inget annat att dom är på rätt väg. All heder och tränarna för detta som leder tjejerna rätt hela tiden!
Via Höör körde jag småvägar genom ett mörkt Skåneland hela vägen till Örkelljunga där jag drog ut på motorvägen, och det tog sin lilla stund att ta mig dit. Mörkt och läskigt att köra i ny bil på vägar jag aldrig varit i närheten av tidigare, men fam kom jag till slut. GPS:en var redan där inställd på Jespers adress i Falun så jag kunde ju inte se hur långt jag hade till Örkelljunga....
Sen var det bara raka spåret upp till Jönköping och vidare mot Mjölby. Därifrån tog jag mig till ett ställe 3 mil söder om Örebro där jag var tvungen att nyttja McDonalds faciliteter. Efter en halvtimmes bensträckare hoppade jag åter in i bilen och styrde kosan vidare mot Örebro och sen bidde det så småningom Dalarna via Ludvika. Falun nåddes 00:45 där Jeppe mötte mig för att visa mig till lämplig parkering. Man skulle lätt kunna tro att en sådan lång resa på 68 mil är sövande men icke denna gången. Hade inga som helst problem att hålla mig vaken men så hade jag oxå musiken på högsta volym och ögonen fokuserade på vägen. Väglaget var torrt och fint även om det var runt nollan hela tiden. Var längesen jag somnade så gott på soffan....

Igår gjorde vi stan. Frukosten intogs först vad 13-tiden och sen bar det av till en snabbvisning av gruvområdet och även en tur upp för Lugnet till hoppbackarna. Snön föll med stora flingor så när jag väl kan lägga in bilderna så kommer ni att med egna ögon få se hur härligt det var. Fick även en guidad tur i stadens polishus när Jeppe skulle in på jobbet för att fixa lite inför dagens utbildning, och man kan konstatera tt polishus inte sklijer sig så värst mycket från varandra förutom då i storlek. Förvånansvärt nog så hade Falun mycket större garage än Lund och fler bilar, men det har säkert sin förklaring det med....
Efter lite matlagning och fotbollsgala så var det dax för kvällens stora begivenhet- tennis! En sluggerfest utan dess like där en av de positiva sakerna var att vi gick plus 8 bollar. Förutom lite kondition på pluskontot då förstås.

Jag presenterade Jeppe för Spotify igår och han var snart lika fast som jag var den gången jag kom över en inbjudan, vilket är förutsättningen för att kunna nyttja dess tjänster. Så nu medans jag skriver lyssnar jag på min senaste favorit alla kategorier- Rasmus Seebach från Danmark. O'boy vilka låtar han har gjort! Och som halvdansk man är så förstår man det mesta av vad han sjunger om till skillnad från alla andra i detta avlånga land.... ;)

Nu börjar det bli tid att ta tag i lite andra saker så som att sjunka ner i soffan och avnjuta en film innan jag klockan 14 ska befinna mig vid Faluns Gruva för en guidad tur. Det ska bli riktigt roligt att få uppleva denna sak och jag kommer att ha kameran i högsta hugg förstås. Hörde dock igår när vi köpte biljetten att det är inte alltid man får lov för guiden att fotografera. Hmmm- hoppas på lite tur gällande den saken när det väl gäller!

Ha det gott allesammans och njut av livet och att finnas till- det gör jag!

Niklas.

"Yeah, Yeah, Yeah, Yeah..

Baby jeg var solgt li' fra start.
Du var min drømmepige.
For stjernerne på himlen,
ingen tvivl du var min engel.
Og alle folk ku' se du var med mig,
jeg var så fucking stolt.
Forvandled mig fra drengerøv,
til en mand langt om længe.

(Yeah Yeah)

Og planen den ku' ik' slå fejl.
Jeg sku' bli' gammel med dig.
Lykken var gjort, jeg skulle gør' dig til mor. (yeah)
Og ja, jeg har hørt om Nemesis,
men troede vel egentlig at vi var kvit.

Jeg ville virkelig ønske at jeg ku' bli',
men jeg er nød til at sige farvel..

Min engel
Min engel
Min engel

For evigt
For evigt
For evigt (sig farvel)

Jeg elsker
Jeg elsker
Jeg elsker
Kun dig
Farvel (sig farvel)

Min engel
Min engel
Min engel

For evigt
For evigt
For evigt (sig farvel)

Jeg elsker
Jeg elsker
Jeg elsker
Kun dig
Farvel, min engel...."

Fantastiskt bra låt av Rasmus Seebach. Blev helt tagen av den första gången jag fick upp ögonen för den. Sorglig men bra- oj oj oj....

Klippt hela dagen!?

Hej hej halloj!

Ja vad ska man egentligen säga!? I tisdags hade jag nöjet eller möjligheten att få se världens bästa fotbollslag spela på Parken i Köpenhamn. FC Köpenhamn hade besök av ingen mindre än FC Barcelona och jag hade turen att bli framlottad till att få köpa 2 biljetter till denna fantastiska match. Och vilken match det blev sen!!!!


Dom ställde upp med sitt bästa lag vilket innebär att in på Parkens fina gräsmatta klev Messi, Xavi, Iniesta (känd som Anders i Gnesta), Puyol, Abidal, Alves, Busquets, Villa- ja listan kan göras lång på idel stjärnor. Misstänker att deras bänk hade sprungit hem allsvenskan lätt som ingenting.
Matchen genomfördes i ett hela tiden högt tempo och det var fotbollsgodis big time om man nu har minsta intresse av denna sport. Inte varje dag man får se en match av denna kalibern och det var värt varenda krona. Fullsatt Parken, 38000, gjorde inte saken sämre och framför allt de danska fansen gjorde att stämningen var på topp redan innan matchstart. Makalös idrottsupplevelse var det hur som helst, och ett minne för livet.
Helt rättvist slutade matchen 1-1 och med lite mer flyt så hade FCK vunnit matchen oxå. De hade 2-1 inne men blåstes tveksamt av för ruff på målskytten. Extra kul att det var 3 svenskar på planen hela matchen för FCK. Heja Sverige!!!!


Längtar redan till den 7:e december då jag åter beger mig till Parken för att se FCK, fast den gången spelar de mot Panatinaikos i en förmodligen väldigt viktig match för deras fortsatta framfart i Champions League. Heja FCK!!!!
Detta var för övrigt andra gången i mitt liv jag såg en CL-match live. Första och hittills enda gången var jag tror 1993 när IFK Göteborg mötte Milan hemma på Ullevi, och det var på den tiden Milan var vad Barcelona är idag dvs ett av världens bästa klubblag. Milan hade en trave holländare på den tiden, bla Van Basten/Rijkaard/Gullit. Minns jag rätt avgjorde Van Basten i 75:e med matchens enda mål inför 42000 åskådare på ett fullsatt Ullevi. Kommer ihåg att då stod jag alldeles intill Milans klack med bara ett litet staket emellan och pratade med trevliga italienare, allt medans matchen pågick för fullt. Kunde tydligen prata redan på den tiden.... ;)


Har varit ledig 2 dagar nu och ägnat en del av tiden till att fixa lite här hemma. Igår blev det städning (lite undanplockning och dammsugning) och idag for jag iväg till Nova efter att ha lämnat barnen på morgonen och hämtade den lilla kantgräsklipparen som jag hade beställt. Med tanke på hur stor gräsmatta vi har så tänkte jag att det får räcka med en sådan i kombination med en vanlig handjagare så nu är ett delmål nått. Kopplade in den och testade dess verkan på framsidan och med tanke på hur högt vår djungel växt sig så nådde den fullt godkänt resultat. Måste bara fixa mer förlängningssladd så ska jag ge mig på urskogen på baksidan. Detta får dock vänta tills måndag nästa vecka då jag jobbar nu fredag tom söndag. Dessutom är det en fördel om gräset INTE är vått som det var nu. Smart som jag var hade jag precis tagit på mig nya brallor men efter ca 2 sekunder var dom lika skitiga som barnens overaller på dagis. Smart Melin- verkligen smart!

Förutom att klippa gräsmattan på framsidan av vårt lilla radhus så klippte jag även till familjens Nestor, min egen morfar alltså, i morse efter att jag lämnat barnen på dagis och innan jag for ut till Nova. Vi har samma enkla frisyr han och jag, dvs nästan så kort det bara går i båda fallen. Enkelt och bekvämt, och man spar många sköna slantar på att klippa sig själv.

Passade på att äta lunch uppe på jobbet idag iom att jag var uppe och lämnade lite papper där. Mitt besök var uppskattat då det hade strulat till sig med dagens matleverans så jag fixade detta åt de hungriga stackarna. Kul att sitta ner och prata lite så där lagom avslappnat när man slipper tänka på jobbet, och alltid kommer man fram till något matnyttigt. Det är ofta vid sådana tillfällen som man kläcker någon smart idé, och så skedde även denna gången. Med lite givande och tagande så ordnar man det för sig om jag uttrycker mig så.... :)

Näpp- nu hör jag på barnen att de börjar bli lite hungriga så det är bäst att bege sig ut i köket och kocka till något som faller dom i smaken. Tur dom inte är kräsna!
Senare ikväll bänkar jag mig i Arenan i Lund för att förhoppningsvis njuta av matchen mellan mitt kära Lugi mot Drott. Håller mina tummar så att dom blir alldeles vinröda!!!!

Niklas.

(Together) We will go our way
(Together) We will leave someday
(Together) Your hand in my hands
(Together) We will make our plans

(Together) We will fly so high
(Together) Tell all our friends goodbye
(Together) We will start life new
(Together) This is what we'll do

(Go West) Life is peaceful there
(Go West) In the open air
(Go West) Where the skies are blue
(Go West) This is what we're gonna do

Go West är en cover som Pet Shop Boys gjorde på Village Peoples gamla slagdänga, och om dom fortfarande avslutar varje konsert med den som dom gjorde en längre tid förtäljer inte historien men oavsett så är det en jävligt bra låt det svänger om!

Välkommen tillbaka herr Melin!

Hej igen!

Igen kan man verkligen kalla det nu när jag inte har skrivit på över en månad. Jag ljuger inte när jag påstår att så inte var avsikten, för att skriva här inne har aldrig känts som ett tvång för mig utan jag har hela tiden gjort det för att det varit roligt. Det är den enda anledningen vad jag kan komma på. Hur som haver så ämnar jag ta ett krafttag och bli bra mycket flitigare med skrivandet framöver- med början idag!

Mycket har hänt sen jag senast satte mig ner vid tangentbordet för att skriva. Bla har jag hunnit börja på riktigt på mitt nya jobb på Sjukhuset i Lund. Där jobbar jag mestadels som receptionist i huvudreceptionen i Blocket, och när där inte är öppet ronderar jag överallt och ingenstans. Riktigt roligt är det för man känner att man får hjälpa människor på ett helt annat sätt än vad jag fått göra tidigare, och en annan positiv sak är att där är ju alltid någon att prata med.... :)

Har även hunnit med den årliga resan till Globen i Stockholm för att kika på årets NHL-premiär mellan San José Sharks och Columbus Blue Jackets. En helt ok match även om inget av lagen är dom mer namnkunniga. Provade en ny taktik denna gången genom att redan i förväg ha bokat hotell i ort 10 mil söder om Stockholm vilket gjorde att vi kom en bit hem på natten och sen hade vi inte hela den tradiga sträckan att köra hem dagen efter.
Bilden under dagens rubrik visar duschen på hotellrummet där vi sov och hur tänkte den som satte in duschdörrarna eller toaletten för den delen!? Ingen av dörrarna gick att öppna utåt....
Som lite kuriosa från resan hem kan nämnas att vi körde förbi det stället i Småland där dom hade släppt ut alla minkarna vilket man lugnt kan säga märktes när vi kärde på motorvägen. Jösses vad många döda MINKAR det låg längs vägen. Minkar och inte munkar Ingemo!!!! ;)

Halloween har vi oxå det hunnit med att fira i helgen som gick. Mycket trevligt hade vi det med barnens farmor och mormor på besök. Vi lagade till en helt fantastisk god middag bestående av lövbiff, hasselbackspotatis och Ingemos smarriga goda sås till detta. Till slut åt man mer för att det var så gott istället för att man var hungrig. Så kan det bli ibland-hepp!
Barnen hade sett fram mot denna happening med bus eller godis, och när jag sen bad dom visa sina läskigaste miner blev resultatet följande....




Förra veckan hade vi sorg i familjen då vår allra käraste tjocktv dog på måndag morgon. Söndag kväll var allt normalt när jag som vanligt gick och la mig som siste man. När barnen sen på morgonen skulle sätta igång tv:n för att se Bolibompa så drog den en sista suck och sen var den död. Märklig känsla får jag säga då den varit mig trogen i äver 13 år. Helt klart kvalité som Sony tillverkar. Dock hade jag och Ingemo redan diskuterat igenom vad vi skulle göra när den dog, och som vanligt när tekniken strular hemma så går jag igång på alla cylindrar så jag tog helt enkelt barnen som var hemma pga sjukdom och åkte ut till Nova för ett besök på Elgiganten där min gamle Tae Kwon Do-kompis Kristoffer jobbar. Han ordnade världens bästa rabatt så jag kunde senare på måndagskvällen åka och hämta vår nya fina 50-tumare från LG.
O'boy vilken skillnad! Rena rama biokänslan fick man bums och det är ren njutning att se en dvd-film på den. Nu är det bara ljudet vi ska göra något åt men först ska det sparas pengar till det och jag känner oxå att det inte riktigt är prio 1 för tillfället.

Glömde ju nämna att jag har hunnit med att fylla år, och det är lika roligt varje gång även nu när man blivit lite äldre. Önskelistan blir kortare för vart år fast oftast får man till slut det man önskat sig. Detta året önskade jag en sak som både jag och Ingemo direkt hade nytta av, nämligen en eltandborste av bra kvalité. Får erkänna att det är bra mycket roligare att borsta nu när man får ett leende av figuren i displayen. Denna belöningen får man när man har hållit på i exakt 2 minuter och håller man på längre så fortsätter han/hon bara att le. Kanske fånigt, vad vet jag, men mig gör det glad i alla fall!

Nu måste jag bege mig till dagis för att hämta mina 2 minsta, för sen ska vi hem och bada jag och Solise innan det är dax för mig att bege mig till Köpenhamn och Idrottsparken där jag ikväll 20:45 får nöjet att se Champions League-matchen mellan FC Köpenhamn och ingen mindre än FC Barcelona. Detta Barcelona med alla sina stjärnor i högform- Messi, Xavi, Iniesta och Valdes. Återkommer senare med en liten berättelse om hur det hela var....

Ha det gott och på återseende!

Niklas.

"Go west- life is peacefull there. Go west- in the open air. Go west- baby you and me. Go west- this is our destiny...."

Fastnat i en Pet Shop Boys-loop som jag har svårt att ta mig ur. Deras liveversion av Go West gör mig på gott humör, och det kan man aldrig få för mycket av! :)

Vila rekommenderas!

Hello hey!

Dagarna för mig nu är ganska inrutade, mest beroende på att jag återigen har drabbats av en lite taskig infektion och därmed blev rekommenderad vila av snälla farbror Doktorn. Följde jag inte hans råd så fanns viss risk att jag skulle drabbas av lunginflammation, vilket jag hade ett par stycken (6 närmare bestämt) för ett par år sen. Ingen trevlig upplevelse kan jag upplysa om! Om möjligt orkar man ännu mindre än vad jag gör i nuläget för det är helt otroligt vad man kan bli satt ur spel ibland. Andfådd bara av att gå upp för trappan eller bli rent yr i pottan av att gå till lill-ICA som vi kallar det. Butiken ligger bara några hundra meter hemifrån....
Och jag menar- hur kul är det att vila egentligen!? Någon dag kanske men den dosen har överskridits för längesen. Det som är mest tråkigt är att man inte vet hur lång tid det ska ta, och det är lite hyfsat frustrerande att bara gå och vänta på något som man inte vet när det kommer. Ungefär som att vänta på ett tåg från SJ!?

Lite gläjde sprids dock mellan varven och det är bla det faktum att jag lyckades mot alla odds få tag på biljetter till FC Köpenhamns båda matcher mot Barcelona och Panathinaikos. När dom släpptes tog dom slut på mindre än 5 minuter och sen var där 160000 ytterligare som ville ha och hamnade liksom jag på en väntlista. Det var alltså här jag hade turen att bli framlottad då det inte var någon ordning i kön så tillvida att det kvittade när man hade satt sig i kön för biljetter- alla hade lika stor chans att eventuellt få biljetter. Blev med andra ord ganska glad igår när jag öppnade mailen på morgonen och såg att jag hade chansen om jag ville. Ringde först till hustrun av ren hänsyn och respekt då det rör sig om lite mer pengar än vanligt men efter en kort överläggning var vi överrens och jag köpte biljett till mig och farbror Martin som är hans tilltalsnamn här hemma. Dock blir det nu ingen fotboll i Rom dit vi ämnar åka nästa år men det får jag leva med. Finns ju så mycket annat att titta på i den stan än ett par taskiga fotbollsspelare med alldeles för mycket hårgele. Dessutom- när jag tittade på vad biljetterna skulle kosta där så ter sig FCK-biljetterna som rena rama reapriset i jämförelse!



Familjen är fortfarande outstanding det mest värdefulla för mig och jag är glad att jag har dom hos mig varje dag. Av någon för mig outgrundlig anledning har jag blivit mycket lugnare med saker och ting nu sen jag blivit sjuk 2 gånger i tät följd och det uppskattas säkert av omgivningen. Speciellt när barnen utbrast igår på väg till skola och dagis med orden "pappa, vi tycker mycket bättre om dig nu när du är så glad!". Bättre betyg än så kan man inte få tror jag.... :)




Nähä- nu är det lunchdax!

På återseende snart igen.

Niklas den hostige.

"Jag vet att jag inte varit så lätt att leva med
också jag har dar då allt blir fel
men jag vet att om man inte ger nåt,
får man ingenting igen
och där du tyckte du förlorade i stolhet,
där vann du en vän

Se på oss nu, vi står här trots allt
och håller om varann när det blåser kallt
jag vet att jag vill kämpa, jag vet att jag kan
så länge vi har varann...."

Steget från Mauro Scocco till Ratata är inte alls långt. Vilken helt underbar duett detta är, "Så länge vi har varann", mellan just Mauro och Abba-Frida. Återigen det glada 80-talet som spökar för mig, men det går inte att komma ifrån att dom kunde göra musik på den tiden. Lyssna och njut vid tillfälle!

He's back- stronger than ever!!!!

Hej igen!

Ja igen kan man verkligen säga att det är för nu var det ett bra tag sen jag ens orkade skriva här inne. Mycket har hänt sen sist och man kan säga att det är det som är orsaken till min frånvaro härifrån. Men, det finns alltid ett men- nu är jag tillbaka om än att jag just idag är förkyld.

Den som minns kanske kommer ihåg att jag var däckad och utslagen av en läskig feber som inte ville ge med sig men som gick ner på acceptabel nivå, så pass att jag friskanmälde mig och skulle gå tillbaka och jobba. Oj oj oj vad jag bedrog mig där! På kvällen/natten innan jag skulle till jobbet så fick jag tillbaka febern och denna gången stannade den inte vid 38 utan fortsatte upp i 40. Inne på 5:e dagen fick jag dessutom läskiga utslag, dels på benen men även mitt på magen i en cirkel. När Ingemo fick syn på dessa ringde hon och rådfrågade en läkarkollega på Akuten och bums innan jag visste ordet av så var vi på väg till Infektionsklinikens akut. Blotta tanken på att det kunde vara en bakteriell hjärnhinneinflammation gjorde att vi åkte bums dit och väl där tog dom en massa blodprover, så många så jag trodde dom skulle tömma hela mig på blod. Dom kunde ganska snabbt konstatera att det inte rörde sig om hjärnhinneinflammation men dom kunde heller inte sätta fingret på riktigt vad det var. Jag fick en rejäl dog av en bred antibiotika som skulle täcka det mesta just för att dom inte visste vad det var jag hade drabbats av. En annan lite läskig sak var att när jag kom in så hade jag nedsatt syrenivå i blodet samt att jag även visade tecken på uttorkning då jag hade haft den höga febern i så många dagar och naturligtvis slarvat med drickandet. Så jag fick både syrgas och dropp och sen fick Ingemo köra mig i rullstol upp till röntgen i Blocket för att jag skulle få lungorna kollade då de ett tag misstänkte lunginflammation, vilket jag har haft 6 stycken av på 2 år i början av 2000-talet.
När vi rullade förbi receptionen i Blocket där jag precis börjat jobba så var där en kär kollega som uttryckte sig på följande sätt: är inte detta att ta det lite långt om man nu vill fejka sin frånvaro? Jag kunde inte låta bli att skratta, men hon ska få igen det en vacker dag- var så säkra.... :)

Efter konstaterat inga fel på lungorna så var det bara att åka tillbaka igen och läggas in på avdelningen. Väl där så kollade dom mig varannan timme fram till nästa förmiddag. Alltså även under natten vilket gjorde att jag inte sov så där väldans gott. Det hade jag nog inte gjort ändå eftersom min feber pendlade mellan 38 upp till 40 hela tiden, så både blodtrycket och pulsen åkte bergochdalbana hela tiden vid kontrollerna. Läskigt!
Delade rum med en 82-årig herre som låg inne för konstaterad lunginflammation och som gick upp och pinkade på eget bevåg stup i kvarten fast de snälla sköterskorna bett honom ringa på hjälp varje gång. Detta eftersom jag hittade honom mitt i natten blödandes på golvet när han lyckats trilla och dra ut droppnålen så blodet rann på bra. Grejen var den att han trillade hela tidenså man kan säga att dom blev lite tosiga på honom samtidigt som dom tyckte synd om mig som inte fick sova fast jag behövde det så väl.
Förutom att de kollade mig hela tiden så fick jag även besök av jag tror alla tillgängliga läkare och studenter på avdelningen som ville kolla på mig eftersom ingen hade sett något liknande tidigare. Mina ben fotograferades i studiesyfte- bara en sån sak!
Jag hade världens bästa läkarkandidat som tog hand om mig ledd av en väldigt snäll läkare. Anja och Lisa är allt jag kommer ihåg i feberyran, och när jag väl fick åka hem så hade jag fortfarande 40 graders feber vilket dom inte var så glada åt men samtidigt så kunde jag lika gärna vila ut hemma då vi bor så nära sjukhuset om det skulle vara något.

Efter totalt 10 dagar med hög feber så gick det äntligen ner och sen höll det sig runt 38 för att försvinna helt efter några dagar. Summa sumarum var jag borta 3 veckor från jobbet jag precis hade börjat på. Kanske inte den bästa starten men vad göra!?
Skitläskig upplevelse, och det som var mest läskigt var just det att dels inte veta vad det var och dels inte veta hur lång tid det skulle ta....


Frisk och tillbaka i vardagen fick Ingemo och jag sätta oss ner och göra något vi annars inte är världsmästare på- planera vardagen väldigt mycket bättre än vi annars gör. Barnens tider på dagis, Majas skoltider och träning av handboll och ridning, Ingemos nya jobbtider och mina diton. Puh- det var rena pärsen men nu så här när månaden snart är över så kan man lugnt konstatera att det var mödan värt. Vi hittade snabbt ett koncept som passade oss även om vi några gånger har fått ta hjälp av både farmor och mormor som i det närmaste ställer upp i vått och torrt när vi så behöver. Vet faktiskt inte vad vi hade gjort utan dom....


Tack till båda!!!!

Annars har jag nu kommit in lite mer i mitt nya jobb på sjukhuset i Lund. Gick i veckan en rolig utbildning där jag fick lära mig att hantera en landning av helikopter på helikopterplattan högst upp på Blockets tak. Det roliga i sammanhanget var att när utbildningen var klar runt 16-tiden så gick jag ner till receptionen för att jobba till 16:30 då man stänger, Jag hann inte sitta mer än en kvart så ringer kollegan från portvakten och säger att det kommer en helikopter vid 17-tiden. Jag skrattar till och frågar om han inte skojar men han säger med allvar i rösten att det gör han rakt inte. Shit tänker jag! Plötsligt ska allt man lärt sig sitta, men med facit i hand kan jag konstatera att instruktionerna är så grundliga och ordentliga så det var ingen fara på taket alls. Dessutom fick jag backup av en kollega som egentligen var där för att stötta mig i ronderingen och inte med helikoptern. Han hade heller inte haft någon landning tidigare men vi gjorde precis så som vi lärt oss och följde helt enkelt instruktionerna rakt upp och ner. Visst var man nervös när den kom inom synhåll och landade, men dom sköter sig ju själv med det mesta. Det är egentligen bara när det är problem tex med väder och vind eller om, gud förbjude, en olycka skulle ske som vi behöver våra kunskper i ett mer skarpt läge.
Hursom, intressant var det och man kan ju alltid hoppas att man får vara med om det snart igen. Nu är det inget som skrämmer mig och det var mer spännande än jag kunnat föreställa mig. Men fan vet om jag hade vågat landa helikoptern själv där på den "lilla" plattan uppe på taket....

Till min stora glädje har även handbollssäsongen nu satt igång! Detta har jag ägnat en alldeles egen blogg åt så därför blir det inte så mycket av den varan här inne, men jag är glad åt att den äntligen får jag säga kommit igång och när nu Lugi har både herrar och damer i högsta serien blir det många matcher att gå på. Försöker alltid ta med ett eller 2 barn om det bara är möjligt för att vi ska få göra saker tillsammans, och dessbättre tycker både Maja och Nike om att följa med sin pappa till Arenan för att se handboll. Misstänker dock att fikan jag tar med varje gång lockar även den.... :)


Nähä, nu börjar det bli läge att fixa lite lunch innan jag svälter ihjäl. Senare idag ska vi fixa till lite hjemmelaved pizza innan Ingemo och Maja (som vi lånat in extra just för dagen) åker in till Malmö Arena och tittar på musikalen Grease. Jag hoppas verkligen dom får en härlig stund tillsammans med bra musik och bra underhållning- till skillnad mot vad jag fick när jag var där inne förra lördagen och fick se Lugi få storstryk av HK Malmö. Det sved den förlusten kan jag tala om....

Åter till eder tjänst, en nu "bara" lätt förkyld Niklas.

"Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till nångon som frågar hur det är
Den här sången är till dom...."

Lyssnade för någon dag sedan på Mauro Scocco på Spotify och fastnade, min vana trogen, för en av hans i mina öron allra bästa ballader "Till dom ensamma". Sorglig, visst, men den är bara så himla bra. Får i alla fall mig att tänka efter att man kanske inte ska gnälla över lite feber och annat!?

Hålla flabben!? Aldrig i livet....

Hej!

Timmen är sen och därför ämnar jag bara skriva några rader mest för att jag kände för det.

Sjukdomen drabbar inte denna familjen ofta kan jag påstå men när den gör det så slår den till med full kraft. I detta fallet så pass att precis alla drabbades, och dessutom av samma skit nämligen feber modell högre och lite annat man fick på köpet. De minsta har naturligtvis lidit mest av det misstänker jag men på oss båda vuxna tar det ändå hårdare än man kan tro. Jag var mer eller mindre helt utslagen i 2-3 dagar och det var ingen höjdare. Jag brukar ju vara den som klarar mig när alla andra åker dit men denna gången sket det sig även för denne....
Dettta fick till följd att Maja inte kunde komma till oss som planerat på söndagskvällen som hon brukar. Det hade hon nog inte gjort ändå för nu var även hon sjuk- fast inte med samma symptom. Om allt går som det ska så kommer hon kanske idag onsdag eller i alla fall på torsdag, och det ser jag väldigt mycket fram mot!!!!

Blev så glad idag när jag fick ett sms från vaktchefen på Glorias som frågade om jag kunde och ville jobba på fredag. Jag skickade snabbt tillbaka att givetvis ställer jag upp på det. Det som är lite extra roligt är att jag ska jobba med den killen som jag hittills har ersatt, och som dessutom är en kollega till mig. Vi lär nog inte ha några problem att få kvällen att gå- tjoho!

Som sagt så är det tillbaka till vardagen som gäller om att par timmar då jag åter ska infinna mig på min nya arbetsplats SUS Lund som det numera heter. Går allt som det ska så blir det min nya huvudstationering men sen kommer jag även i fortsättningen att ställa upp när dom behöver mig på andra ställen.
Satt idag och planerade och förde in barnens dagistider och synkade dom mot hur Ingemo och jag jobbar, och jag kan säga att det är tur att vi har ett dagis som har dygnet runt-öppet. Ännu mer tur är att vi har världens bästa farmor och mormor som ställer upp och hjälper till att avlasta oss med hämtning för att barnen inte ska behöva vara så länge på dagis. Dessvärre blir det av naturliga skäl en del långa dagar nu när Ingemo börjar jobba inne i Malmö måndag till fredag och vi inte längre kan samköra hennes schema med mitt lika enkelt. Vi har bestämt oss för att prova och se och med lite planering liknande den idag så ska vi säkert få ihop det. Det blir till att ha koll på tider och annat och hjälpas åt att hålla koll så man inte glömmer och har sig. Om inget annat- det löser sig alltid sa den som sket i vasken!



Natti natti och på återseende!

Niklas.

"Don't say you love me
Let me feel it
Don't stop to face it
Cause we know it so well
Don't say you love me
Just reveal it
I know the places
Where no one really was to blame...."

Är kvar i en lite men dock period där jag lyssnar mycket på Michael Cretü, och denna gången är låten med namnet "Don't say you love me" tagen från en skiva som han gjorde tillsammans med en annan under det gemensamma namnet Cretü & Thiers. Så många fler skivor blev det inte men den är precis som allt annat han har fingrarna med i väldigt bra.....

Jaha- hur står det till här då!?

Hej igen!

Åter dax att sätta sig vid datorn och skriva ett par rader. Har sedan länge konstaterat att det borde ske oftare, men men....

Idag är en dag när jag är hemma på vad som från början var semester för att få ihop det med inskolningen på dagis av Solise men som för tillfället är VAB med båda barnen och mig själv. Ja, jag vabbar inte med mig själv- det får MIN mamma göra om någon ska göra det. Tror dock det är lite försent för henne att vabba med mig.... :)
Feber är orsaken som ställer till det och detta får till effekt att vi fått skjuta på inskolningen till nästa vecka. Nu har vi visserligen bara 2 dagar kvar innan hon är inskolad men i alla fall. Problemet är att just nu är jag ett hett eftertraktat byte på jobbet eftersom jag håller på att lära mig nytt objekt som det kallas i den branschen där jag är verksam. Mycket kul och inspirerande är det, och man inser nu att man inte behövt ta i FÖR mycket de senaste åren där jag jobbat. Kan sammanfattas med att det händer saker i princip HELA tiden i jämförelse med mitt gamla ställe. Periodvis tufft att sätta sig in i det men det ska nog gå vägen det oxå.
Kollegorna är snälla och ställer upp och stöttar och jag känner även förtroendet från ledningen så det är egentligen bara att tuta och köra på så får man se hur långt det bär....

Bilen bestämde sig för att lägga av i söndags. Lägga av och lägga av- tomgången ville inte riktigt som jag när jag var ute och körde så det blev nästan ett besök i rondellen vid ridhuset när motorn stannade. Som den värsta Formel 1-föraren fick jag dock igång motorn direkt medans bilen fortfarande rullade men då jag tvingades sänka hastigheten uppskattades inte mitt tilltag av alla andra förare runt omkring. Mesproppar!
Det var den sk luftmassemätaren och en ventil i den som lagt av. Hade ingen aning om att det fanns en sådan mackapär i bilen! Det fick bli ett första besök hos den nygamla bilverkstaden på Gunnesbo och på kort tid hade dom identifierat och åtgärdat felet. Hatten av för den goa mekanikern!!!!

Viktigast av allt denna veckan hittills är att i onsdags fyllde min lilla Nike 4 år!!!! Jag höll på att säga att hon kom som en vårvind men det får bli mer som en sensommarvind när hon föddes tidigt om morgonen för 4 år sen. Hon var vid det tillfället inte så snäll mot sin mamma vilket resulterade i att hon tvingades iväg till operation medans jag och Nike fick bekanta oss i ca 2,5 timmar alena bara hon och jag. I samband med detta vill jag bara påpeka att den första tutte hon försökte äta ifrån var min. Dock utan särskilt lyckat resultat.... ;)
Nu när hon fyllde 4 år så blev hon helt plötsligt en stor tjej sa hon själv. Hon ville därför sova i sin egen säng och inte på en bäddad madrass i vårat sovrum. Det varade inte många minuter innan hon kröp till korset och kom in till oss.


Att hon har blivit så stor- knappt man kan fatta det! Och stor även i den bemärkelsen att idag när jag gav henne Panodil mot febern så gnällde hon inte ett skit utan tog den rakt upp och ner. Det är i sådana lägen man märker hur ens barn utvecklas. Alla 3 i rätt riktning!!!!

Kom precis på en sak som jag glömt fixa till och som måhända kan ställa till det lite om jag inte får till det på rätt sätt.
Så.... på återseende!!!!

Niklas.

"How can you be so close to the stranger
I wonder if he knows you, does he care?
Now the loving between us is in danger
Tell me how can we ever give up all we share?

The invisible man waits deep in your heart
And he won't let me in whatever I do
The invisible man waits deep in your heart
And we never enough
Now he's a part of you too

Tell me the reason why do you need him?
We said we could never tell a lie
And now when I ask you "Is it love you believe in?"
You can't find an answer, you don't even try

The invisible man waits deep in your heart
And he won't let me in whatever I do
The invisible man waits deep in your heart
And we never enough
Now he's a part of you too...."

Nostalgi på hög nivå denna gången när jag plockar fram den gamle slagdängan av en av mina stora 80-talsprofeter- Michael Cretü. Säg vad han inte har haft ett finger med i när det gäller mitt stora tyska musikintresse!? Faktiskt köpte jag hans skiva som en av mina första inhandlade cd-skivor all time!

A hard days night!?

Hejsan hallojsan!

Är lite lätt sliten efter att ha begått premiär vad det gäller jobb i krogmiljö i Malmö igår. Fick ett sms sent igår av en kollega som hade lite kris och valde att ställa upp nu när jag hade möjlighet till det. Jobbade mellan 23:45-04:15 och kröp väl i säng runt 05:20 om jag minns rätt. Därav tröttheten....
Själva jobbet i sig var väldans trevligt på alla sätt och vis. För mig som är social och har lätt att prata är det alla tiders att ställa mig i en dörr och vara trevlig och prata med allt och alla, och ganska snabbt lär man sig att läsa vad det är för någon som är på väg in. Ingen regel utan undantag naturligtvis men med tiden kommer den ack så nödvändiga erfarenheten som gör jobbet så mycket enklare. Man lär sig mycket bara genom att iakta och lyssna på de lite mer rutinerade kollegorna, och jag försöker alltid att ta åt mig av det dom berättar. allt för att själv sen kunna göra ett bättre jobb. Viktigast av allt är att man kan lita på dom som man jobbar med och det kände jag verkligen på ett härligt betryggande sätt igår. Ser fram mot att få testa samma ställe fler gånger längre fram!!!!

Idag har vi varit iväg hela familjen, eller rättare sagt jag och de 2 stora eftersom Ingemo stannade hemma med småsjuka Solise, och tillsammans med farmor/faster/Marek har vi firat familjens Nestor som fyller 91 imorgon måndag. Imponerande att uppnå denna höga ålder!
Fick tyvärr bli lite kortare firande än vad vi brukar ha då Ingemo skulle jobba denna månades 3:e övertidspass på Akuten. Hon e för go som orkar fast jag har sagt att extrajobbandet kan ligga på mig, men ser man till hur mycket hon har i timmen i jämförelse med mig så tycker jag att jag kan sluta jobba helt och så kan hon bara jobba övertid. I en drömvärld skulle det måhända funka men naturligtvis inte i verkligheten, och då vi lever i den så får alla dra sitt strå till stacken.
Vi har tillsammans sagt att nu när vi båda börjar jobba igen för första gången på nästan flera år så ska vi boosta ekonomin en aning och sen ta det lite lugnare. Man har ju alltid hål att stoppa pengarna i men det mesta ämnar vi spara till längre fram. Nu verkar det som om bilen inte vill med oss längre för något är vajsing med tomgången. Ska när jag är ledig på onsdag leta ny verkstad att vända mig till då den förra har gåtti kånken, och så får vi se vad det mynnar ut i rent kostnadsmässigt. Håll tummarna snälla att vi får ha gamla Bettan kvar ett tag till!


Så här fin var hon innan hon blev misshandlad och därefter behandlad med mängder av silvertejp, ett av livets allra viktigaste ingridienser....

Oj oj, klockan springer iväg och det är dax att fixa lite mat till barnen innan Maja blir hämtad och ska åka iväg till sin mamma en vecka. Det vankas grillad kyckling och pommes så jag behöver gå iväg och pela in pommesen i ugnen och fixa till kyllingen så den blir ätbar.
Hare bra och på återseende snart igen- hoppas jag!

Niklas.

Must have been walking
Don't know this place
Somebody stopped talking
It is written in my face

Thought I'd never leave you
Thought I'd never dare
But I watched you going under
That's a thought I could not bear

Five thousand miles I'm away from you
Drifting by the Spanish steps tonight
Guess you've got my number
Guess you got my line
Guess you got my number
Should I be on your mind

Lyssnar i detta nu medans jag sitter här och skriver på Morten Harket, sångaren i A-ha, och hans underbart bra skiva som bla innehåller låten "Spanish steps". Lika njutbar varje gång! Säkert därför jag vill dit när vi förhoppningsvis tar oss till Rom nästa år Ingemo och jag....

Long time- no see....

Hej igen!

Igen är rätta ordet, för nu var det ett bra tag sen jag befann mig här inne sist. Alldeles för längesen tycker i alla fall jag, och jag blir lika tokig varje gång jag tänker på att nu måste jag in och skriva några rader från mitt hjärta. Min kära fru brukar säga när vi pratar om det att jag inte ska känna det som ett måste, men grejen är den att det gör jag inte. Undras om det funkar bättre om jag avlägger ett nyårslöfte att åtminstone skriva några få rader varje dag!?

En hel del har hänt sen sist av förklarliga skäl. Till att börja med var jag iväg på en träningsmatch i handboll mellan Lugi och Ystad IF fredagen den 6:e. Efter ledning i paus för di vinröa med 16-11 så förvandlades det till stryk med 23-28. Inte mycket mer att säga än att det som såg så bra ut efter första såg plötsligt mycket mindre bra ut i andra. Visst, båda lagen saknade en del från tänkbar förstauppställningen och gav därför ungdomarna chansen, men det var inget snack om saken. Premiärmatchen för mitt vinröda lag blir hemma mot just Ystad så det är ju läge för revansch om inget annat. Brukar ju heta- ett dåligt genrep....


Dagen efter var det dax för Hyresgästföreningens, där jag är en av 5 medlemmar i styrelsen, årliga kräftskiva. Snacka om flyt med vädret och därav blev stämningen även den på topp. Hyfsat välbesökt var det, i alla fall om man jämför med tidigare tillställningar. Nu kom det 45 mot förra gångens 55, en ok siffra i mina ögon.
Mat i överflöd- jösses! Det hade räckt till hela området om nu resten av de boende hade dykt upp, så mycket mumsigt fanns där att sätta tänderna i. Tiden gick som vanligt attans fort när man har roligt, och då jag kan sälla mig till den gruppen som sällan eller aldrig dricker så hade jag kameran fastklistrad i handen större delen av kvällen för att om möjligt föreviga oförglömliga ögonblick. Dock är jag av naturen väldigt försiktig med att publicera bilder så där pang bom bara men nedan följer ett smakprov på hur kul vi hade det....


Kvällen började med en punkt som tilltalade så väl liten som stor, nämligen med hattillverking. Som synes på den översta bilden till dagens bloggande så fick även jag mig en hatt på huvudknoppen. Dock icke egentillverkad eftersom jag var kvällens grillmaster och fullt upptagen med detta, så våran kära ordförande Jan var bussig och fixade till min. Snygg, inte sant!? :)

Vad mer? Jo för f-n.... Förra lördagen var det dax för en av i mina ögon årets höjdare. Då stack nämligen jag tillsammans med Ingemo och våra allra godaste vänner Martin och Maria iväg till Halmstad för att bevittna en mycket efterlängtad comeback av mina absoluta favoriter Roxette!!!! För första gången sen 1994 spelade dom i Halmstad inför storpublik, närmare 15000 vad jag hörde. Man kan sammanfatta det med följande mening- så jävla gött att få se och uppleva så det inte är sant. Från början var tanken att dom skulle spela bara ca timmen men det bidde till hela 1:50 vilket är så nära en fullängdskonsert man kan komma.
Och, jag säger OCH- Marie sjöng helt fantastiskt med tanke på vad hon gått genom de senaste 8 åren sen det begav sig. Visst, man märkte fast ytterst få gånger egentligen på henne själv att hon inte var riktigt nöjd men hon hade tvärt emot vad många kritiker och förstå sig påare skrivit flera härliga stunder då rösten bar henne till fornstora dagar. Bara det faktum att få se henne på en scen igen gjorde att publiken inklusive mig själv klapproderade allt vad vi kunde vilket hon garanterat uppskattade.
Dom spelade flera av de gamla godingarna och allsången ljöd flera gånger över skådeplatsen som i detta fallet var en ödetomt i ett industriområde nära Nissan. Får erkänna att jag var aningens hes när vi gick därifrån.
Som lite grädde på moset måste bara nämnas att när dom klivit upp på scenen och spelat första omgången extranummer så bjöd dom på något alldeles extra- som sista extranummer klev nämligen hela Gyllene Tider upp och rev av följande låtar: Juni/juli/augusti, Sommartider och som alltid avslutande När alla vännerna gått hem. Snacka om att man blev förvånad! Fast det var väl i hemmastaden dom skulle göra något alldeles extra och det kan man verkligen säga att dom lyckades med.... :)


Nu får man längta efter skivan som är på g men är lätt försenad, då det var tänkt att den skulle komma i slutet på året men kommer först nästa år oklart när. Så här är det- den ska inhandlas oavsett!!!!

Och så denna veckan vi nu är inne i. Barnen, inklusive den minsta lilla damen, har samtliga börjat på skola och dagis. Alla började på tisdagen, och för att underlätta så har Ingemo och jag hjälpts åt med inskolningen av lilla Solise. Typiskt nog så har hon fått alla bacillerna på direkten i form av både lite lätt förkylning men även en smula feber, vilket gjorde att hon och jag fick stanna hemma från dagens firande av Jenny i Helsingborg.
Inskolningen har flutit på mycket bra och hon är precis som sina systrar social och har inga problem med att fröknarna tar henne och går iväg med henne fast jag eller Ingemo är kvar där. Hoppas nu bara hon hinner tillfriskna tillräckligt så vi slipper avbrott i inskolningen så hon kommer in i det rätt från början. Jag tror inte det blir några som helst problem med att ha henne på dagis. Hon kommer, precis som sina systrar, att vara eller i alla fall försöka vara i centrum hela tiden och ha näsan med i det mesta. Och visar hon bara en smula av den humor hon har i sig hemma så kommer hon att få det roligt på dagis....


På onsdagen denna veckan var det slut på friden, dvs på pappaledigt och semester, så det var bara till att kliva upp i arla morgonstund och bege sig till jobbet. Både roligt och inte! Men livet går som bekant vidare så det vara bara att bita ihop, och nu när jag har en massa nya arbetsuppgifter att sätta tänderna i så går dagarna så mycket fortare. Och jobba fick jag göra vill jag lova! Men tar man det positiva så går dagarna väldans fort....

Och nu ska jag strax göra mig iordning och sticka in till Malmö för att jobba på ett för mig nytt ställe i Malmö. Det var uppenbarligen kris, och det är inte det enda stället det är det på, och jag valde att ställa upp. En sak har jag lärt mig genom åren- visar man framfötterna och ställer upp så lönar det sig i längden! Inte heller till nackdel att det är som i detta fallet välbetalt dessutom.... :)

Åter vid tangentbordet- Niklas.


När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

Vad passar väl bättre än ett litet utdrag från Gyllenes populära och omtyckta avslutningslåt!? Den funkar i alla väder- precis som alla andra låtar de gjort....

PS. Glömde att nämna en annan viktig sak- förra onsdagen fick jag besök av min gode vän och gamla sambo Jesper och vi for in till Entré i Malmö för lite bowling och mat. Uppskattat av båda, även om det sker alldeles för sällan numera iom att han bor och jobbar i Falun. Hoppas kunna ta mig dit senare i höst för en första men inte sista påhälsning! DS.

Nu flyttar jag!

Hej!

Ja fullt så dramtiskt som det låter är det heller inte, utan det är mest en fingervisning om vad jag kommer att ägna mig åt större delen av dagen idag när jag ska hjälpa Johan och Linda att flytta. Är bara ett stort fel och det är det faktum att det inte finns någon hiss i huset där dom bor och varifrån vi ska flytta allt. Som lite lök på laxen bor dom dessutom på 3:e våningen. Helvete!!!!

Så nu börjar det bli time att samla ihop alla barnen och göra oss iordning och åka iväg och hämta mormor som är snäll och passar dom medans jag är iväg och flyttar och Ingemo fortfarande är på jobbet. Hon lär komma hem bra mycket tidigare än mig skulle jag vilja påstå....

Vill bara tillägga att det känns jäkligt skönt efter gårdagskvällens något sena löprunda, och om det inte känns allt för tokigt så ämnar jag taga mig en tur i kväll oxå för att börja få upp flåset. Någon gång måste man ju ta tag i sitt liv- eller hur????

Fridens liljor så länge!

Niklas, flyttmannen....

Min vana trogen levererar jag en låttext, och vad är mer passande idag med tanke på min uppgift idag än Sarah Dawn Finers "Moving on".... :)

Sjunker allt längre ner i träsket....

Sena sena!

Som rubriken avslöjar håller jag på att sjunka allt längre ner i träsket, men då är det inte nått jävla knarkträsk och sånt utan riktigt svåra saker som håller på att dra mig in och om jag inte slutar snart så lär det aldrig gå att ta mig därifrån. Av någon outgrundlig anledning har jag fått ett ryck och lyssnar nu nästan uteslutande på Modern Talking och redan innan Spotify kom in i vårat liv så hade jag en diger samling skivor med MT så man kan väl säga att det är det som snurrar i cd:n just nu. Lättrallade låtar som fastnar fortare än man hinner blinka gör att jag varvar samlingsskivan med några av de gamla godingarna från mitten av 80-talet, och oj oj vad skönt det är att sitta och nynna med. Fast jag kanske inte har hört låten på många många år så sitter texten där om inte annat så när refrängen börjar.
Bara att konstatera- jag kommer inte ut ur 80-talets tyska musikfälla!!!! För mig slog den igen för längesen och nu sitter jag där med skägget i brevlådan.... :)
Funderar nästan på att leta upp min MT-tröja från den tiden, och även om den nu inte går på mig (högst troligt inte) så kunde det vara kul att se den igen. Vit och rosa om jag inte missminner mig, med ett STORT MT-tryck mitt på. Snacka om kung i baren om man kommit med den....
Skulle tippa att jag är en av få i detta avlånga land som fortfarande har deras autografer på ett kort av dem båda där de sitter och ler sina sötaste leenden. Helt otroligt egentligen men när vi tog klassfoto i 3:an på gymnasiet så hade jag med det kortet och håller upp det så man ser det klart och tydligt. Än märkligare är att jag ännu så länge inte åkt på spö för det tilltaget.... ;)

Ananrs då!? Jo då, så att så e det. För 2 veckor sen var vi iväg 2 dagar till Anders och barnens mosti Anni upp i Bodafors mitt ute i ingenstans i Småland. Kort men intensivt och framför allt mycket trevligt. Avslappnande på alla sätt och vis. Bara det att få sova i husvagn- oh la la!!!!


Vi grillade och mös på alla sätt och vis och hade det kanonbra. Ingemo fick tom kliva upp på en häst och rida en stund, kort dock men ändå. Hon lyckades även övertala Nike till att prova, och för mig som stod bredvid såg det ut till att vara med skräckblandad förtjusning hon satt där. Hon kanske stannade max 1 minut på hästen, men det viktiga var ju att hon provade i alla fall. Får vi som vi vill så blir det nog en härlig blandning av ridning, handboll och möjligtvis golf som kommer att prägla barnens idrottsliv.
Anders, mosti Annis blivande sambo, är händig som få och har byggt sitt hus nästan alldeles själv med undantag för att han fått hjälp med det som är ett måste med hjälp dvs badrum och el. Jättefint hus- verkligen!!!!


Nästa gång vi får möjligheten att åka dit så kan man ju alltid hoppas att man kan stanna lite aningens längre och hinna med att upptäcka det som finns i närheten....

Vad mer? JO- förra måndagen åkte familjen minus Maja plus Felicia till Bakken i Danmark och det var oxå en mycket lyckad utflykt. Man kan dock konstatera att även om inträdet är gratis så kostar det att stanna där en hel dag så som vi gjorde. Nu hade vi förberett med lite dricka och fika och det var skönt att kunna slå sig ner i parken alldeles intill och ta en egen fika istället för att lägga ett par hundra danska kronor på lite läsk och kakor. Vill inte kalla mig snål, verkligen inte, mer sund som tänker på att inte låta pengarna bara rinna iväg mellan fingrarna....
Jag tog hand om lilla Solise som mest fick sitta i sin vagn medans Ingemo, Nike och Felicia åkte attraktioner för allt vad tygen höll. Nike blev lite skidd när hon först åkte den farliga berg- och dalbanan "Nyckelpigan" och senare frös hon nästan till is, eller i alla fall blev hon ordentligt skrämd när dom åkte spöktåget. Ingemo och Felicia åkte ett par saker som jag själv nog aldrig satt min fot i, inte ens om jag blivit mutad. Saker som snurrar och har sig är otäcka, så är det bara. Förr kunde jag åka nästan vad som helst, men på senare tid har åldern tagit ut sin rätt och kanske skänkt mig en smula förnuft vilket gör att jag håller mig mer vid sidan om. Visst, jag åker gärna en snabb bergbana eller något annat som går rakt fram och upp och ner, men inte som snurrar så man blir rent yr i knoppen. Jag menar- bättre då att spara sig till det verkligen behövs!


För mig som emst stod bredvid och tittade på blev det ändå en VÄLDIG höjdare när jag fick syn på 2 i mina ögon riktiga hockeyhjältar- nämligen ingen mindre än Micke Samuelsson spelandes i Vancouver och Andreas Lilja spelandes i Detroit. Givetvis togs både foton och autograferna och sen var min lycka gjord! Inte ofta man får chansen till en pratstund med hockeyspelare av deras kaliber, men jag måste faktiskt tillägga här att dom var supertrevliga båda 2 och bjöd på sig själva fastän dom var på semester med sina respektive familjer. Kanske var jag den enda den dagen, vad vet jag, som så att säga störde dom en smula men det gjorde dom verkligen ingenting utan vi stod och pratade en bra stund. Alla som känner mig känner oxå till min förmåga att prata men här la jag band på mig för att inte skämma ut mig allt för mycket. Gick nog bra tror jag.... :)


Nike ser så där lagom intresserad ut va!? Micke var en trevlig prick. Skulle vara kul att se honom spela en match med sitt Vancouver, och då gärna mot mitt kära New York Rangers i Madison Square Garden....


Andreas som ju är en redi skåning som en själv var på väldigt gott humör, även om han just här när bilden togs hade blivit av med herr Samuelsson. När jag såg Detroit i Globen förra hösten så var han tyvärr inte med eftersom han nyss kommit tillbaka från en skada (hjärnskakning) som hållit honom borta väldigt länge. På min lilla fråga om det blir spel så svarade han "Jepp" så det ser man fram mot att få se honom när dom kör igång säsongen i oktober. Tur man har skaffat ESPN och inspelningsbar digitalbox!

Förutom nu alla nöjen jag roat mig med så har jag även hunnit med att jobba en hel del, och detta jobbande har bla tagit mig till Malmö 2 gånger på mycket intressanta och roliga jobbuppdrag. Man kan väl lugnt konstatera att utbildningen till Ordningsvakt har tagit mitt jobbande till nya höjder, och möjligheterna till roliga uppdrag är numera rätt mycket större än dom var tidigare. Kontaktnätet växer hela tiden och man kan ju alltid hoppas att dom uppskattar någon som är pigg och glad på jobbet. Visst, kanske är annorlunda om man jobbar på ett och samma ställe hela tiden men just nu känns det rätt bra att kunna hoppa in och hjälpa till där dom behöver en bäst. Pendla lite till Malmö är heller inga större problem, inte mer än att jag snor bilen från Ingemo. Oftast behöver vi den inte båda 2 samtidigt dock så egentligen är det inget stort problem det heller. När jag nu jobbat kväll/natt i Malmö så är det rätt gott att sätta sig i bilen, glida ut på motorvägen med farthållaren på något över tillåten hastighet och sen glida rätt hem till den sovande goa familjen. I och med att jag provat jobba lite senare pass än vad jag är van vid så känns det inte som om det stör familjelivet något nämvärt, förutom då att jag inte kan vara med och lägga barnen. Bäst är att få se deras miner när dom vaknar och upptäcker att pappa är hemma igen- obetalbart!!!!

Och nu är jag sent ute som vanligt och uppe alldeles för länge för mitt eget bästa. Jag kämpar för att skriva oftare och kortare här inne, men det går ju så där lagom bra kanske den trogne läsaren märker. Nå väl, så länge jag försöker och gör mitt bästa så ska jag inte klaga själv i alla fall.... :)

Natti natti och fortsätt sova gott!!!!

Niklas, den pigge och 80-talsfrälste....

"Brother Louie, Louie, Louie
Oh, she's only looking to me
Oh, let it Louie
She's undercover
Brother Louie, Louie, Louie
Oh, doing what he's doing.
So, leave it Louie
'Cause I'm a lover...."
Klassisk Modern Talking-låt, "Brother Louie", av allra högsta kaliber! Just denna biten kan jag nu avslöja som den stora fan jag är att den är sjungen av 4 st kastratsångare som dom använde sig av när det var dax för de lite högre partierna i sången. Det klarade varken Thomas Anders, sångaren, eller hans kollega Dieter Bohlen av. Enda gången jag kommer i närheten av den kalibern på sången är när jag tar en skruvtving runt pungen och drar åt.... ;)

Lägga mig ner och dö!? Aldrig i livet!!!!

Hej hej hallå!

Igår söndag så lämnade vi Maja till hennes mamma efter att ha haft förmänen att ha henne hos oss i hela 4 veckor. Visserligen har hon vid 2 tillfällen hälsat på hos sin mamma med övernattning, men i princip har vi haft henne hos oss hela tiden. Och nu.... ska hon ju då vara 4 veckor ifrån oss, och hon dyker upp lagom till att skolan börjar igen.
Nu vet jag inte hur många det är som är i samma situation som jag, dvs att man har ett barn "bara" på halvtid, men även om man börjar bli van vid att hon kommer och går så går det ALDRIG att vänja sig vid att det kommer att dröja så läng tid som 4 veckor innan jag får se henne igen. Att vi valde att ha henne just 4 veckor och vara ifrån henne lika länge är mest för att man ska hinna i lugn och ro hitta på saker, och vi har haft en väldigt aktiv semester i år där vi har hittat på och gjort saker och roat oss på många olika sätt. Tiden går som bekant alldeles för fort när man har roligt....
Nu råkar jag ha turen att ha 2 till som delar min vardag hemma när Ingemo är iväg och jobbar, och de är mitt allt precis som Maja och framför allt ett väldigt stort stöd och tröst nu när saknaden efter Maja är så stor. Inte på något vis så att jag tycker mer om något av barnen, absolut inte, och jag har aldrig ens tänkt tanken på att favorisera något barn framför de andra, men situationen med Maja blir ju lite speciell iom att de andra 2 har jag förmånen att få träffa varje dag. Speciellt nu när jag är pappaledig och hemma med båda 2!!!!


Nike verkar känna på sig att hennes pappa kanske inte riktigt är på topp och det är så skönt när hon kommer till mig och kryper upp i min famn och säger att hon älskar mig. Kunde Solise bara prata så tror jag hon skulle härma sin storasyster och göra samma sak.... :)
Det är som om hon oxå har vuxit på bara några få dagar, eller så är hon helt enkelt så smått på väg ur sin trotsålder som hon varit inne i ett bra tag nu känns det som, och genast tramsar hon mindre och lyssnar bättre på vad man säger. Å andra sidan vet man ju hur bra man själv lyssnade på vad föräldrarna sa när man var liten, eller hur!? Hon hjälper tillmed en massa saker, och många av dom gör hon utan att man ens tänkt tanken eller att man ens har frågat om hjälp. Kommer tyvärr ihåg skrämmande lite från när Maja var i samma ålder, men nu är Nike lika gammal som Maja var när jag träffade Ingemo. Visserligen var det då bara Maja och jag som jag behövde ha koll på och ingen mer att bry sig om, men sen jag träffade Ingemo har där blivit några till att hålla koll på och ta ansvar för. Jag verkligen älskar att vara pappa till alla 3 barnen och gift med Ingemo, och försöker i alla fall att varje dag visa uppskattning till familjen och visa att jag är dom värdiga. Lyckas dock inte alltid med det känner jag, men så länge jag gör mitt bästa och försöker kan jag inte göra så mycket mer. Drivet att driva oss framåt som familj är stort, och hinner jag så sätter jag mig gärna ner och tänker en stund på hur saker och ting kan förbättras. Inte så att jag känner ett måste men det är trevligt om saker och ting går framåt och man inte står och stampar på samma ställe hela tiden. Med Ingemo är detta ingen risk för, som jag säkert sagt förr, så är det något vi vill eller behöver prata om så tar vi det tämligen omgåendeoch väntar inte på "rätt tillfälle"....

Nå väl, nock med det sentimentala och mer om vad som hänt sen sist!
I fredags följde jag och Nike med Maja upp till Åhus där hon med sitt lag Lugi flickor 01 spelade den årliga beachturneringen. Det började inte så bra, rent resultatmässigt i alla fall, men sen tog dom sig rejält och framför allt Maja förvandlades som jag aldrig sett förr. Hon fightades och tog för sig, och kämpade för laget och inte för bara sig själv. Detta smittade av sig på de andra tjejerna och de tog sig till kvartsfinal i b-slutspelet där de föll i en helt otroligt spännande förlängning där de (Lugi) sköt i stolpen i anfallet innan motståndarna avgjorde med ett ribba in-skott. De kände att de var så nära och fick nog smak på mer matchning framöver. Och det kommer!!!!


I helgen gjorde vi sen inte många knop om man inte räknar bort en mycket trevlig stund på ribban igår söndag med några av Ingemos arbetskamrater från akuten. Tanken var grillning och brännboll men pga av deltagarantalet så bidde det bara grillning, men jag tror samtliga närvarande var väldigt nöjda ändå. Det bjöds på jordgubbar (dock inte grillade!), kall öl, marschmallows och fiskmåsar i mängder. På det hela en perfekt avslutning på ena halvan av sommaren och samtidigt en bra inledning på andra halvlek för att ta det i sporttermer.
För att återknyta till dagens rubrik- bara för att Maja nu inte är hos oss på många veckor så tänker jag inte lägga mig ner och dö utan jag tänker vara precis så aktiv som jag var när hon var hos oss. Eftersom jag är hemma med både Nike och Solise så känner jag att jag vill bjuda dom på en massa små och stora äventyr även om inte deras storasyster är med. Imorgon är tanken att vi hämtar upp farmor och beger oss in till Ikea, äter liten lunch och gör av med i alla fall lite av barnbidraget på saker till lägenheten. Gardinstång eller tavelupphängningsanordning- det är frågan!?
På onsdag ämnar vi bege oss hela familjen, då Ingemo har lite miniledigt, till mosti Anni och hennes Anders uppe i Bodafors i norra delarna av Småland. Stannar över till fredag då vi åker hem igen för sen på fredag kväll begår jag min debut. Vad det är för debut lovar jag återkomma till senare. Håller mina trogna läsare på sträckbänker en aning här känner jag.... ;)

Ooooops- nu börjar filmen igen efter reklamen. Sitter och tittar på en gammal goding, Dödligt Vapen 2, på kanal 9. Sen i säng för att orka med att vara stolt pappa till 2 busfrön!!!!

Natti natti önskar Niklas "Martin Riggs" Melin.

PS. En gång i tiden ville jag ha samma frisyr som Mel Gibson har i filmen jag nu ser. Tror inte Ingemo varit lika kär i mig då om jag sett ut så nu.... DS.

Milk and toast and honey
Ain't it funny how things sometimes look so clear and feel so near
The dreams I dream, my favourite wishful thinkin'
Oh he's bookmarked everywhere, everywhere
True love might fall from the sky
You never know what to find but didn't he blow my mind this time
Didn't he blow my mind?
Texten är även denna gång tagen från en Roxette-låt, och denna gången valde jag "Milk and toast and honey" som är även den en av mina absoluta favoriter. Om någon kommer ihåg från videon så spelar Per på piano mitt ute i trädgården medans Marie myser inne och sen vid det glittrande havet....

Tiden bara går och går....

Hejsan svejsan!

Ja det kan man gott konstatera att den gör- tiden alltså. Går och går, ibland sakta när man har tråkigt eller som idag väldans fort när man har roligt. Så fort att det är om några timmar dax att sätta sig i bilen och köra till Åhus för att se Maja och hennes lagkamrater i Lugis flickor -01 spela sin andra beachturnering. Första gången var i Helsingborg och imorgon, eller rättare sagt idag, blir det Åhus och deras stora härliga turnering. Alla är lika spända på att få komma dit!

Idag har jag varit tillsammans med barnen först på en liten shoppingtur på Nova, i sällskap med Maja och Nike, och det gick väl helt ok tycker jag. Tur att Maja, som var den som shoppade loss med ett presentkort från farfar på 500 kr, hade varit med förut för annars vet man inte hur det hade slutat. Nike var lika galen hon och kom dragandes med saker hela tiden som hon ville köpa men där sa hennes pappa bestämt nej. Det slutade med att hon kom därifrån med en Hello Kitty hårborste....
Dagen fortsatte med en ännu större lockelse, och nu var även lilla damen Solise med, nämligen Sjöbo marknad. Tur jag hade sällskap av Martin och Maria som kunde hjälpa mig hålla koll på alla mina små damer som helst ville vara över allt samtidigt. Jösses! Även tur att jag hade kommit överrens med mig själv och gjort upp en festivalbudget, vilken gjorde att jag kom därifrån med endast 40 kr i plånboken. Kan säga att så lite var där inte från början....


Man undrar lite lätt var alla troll och tomtar som visar sig på en marknad håller till resten av året. Nu ska erkännas att jag inte jätteofta befinner mig i orter som Sjöbo och andra bonnahålor runt omkring metropolen Lund men alltså va fan- det bara vimlade av dom. Hockeyfrillor, öl i bakfickan, trasiga jeans, tatueringar över hela kroppen (tom inne i örat) och trätofflor. Kan ge mig fan på att dom har klövar och hår under fötterna också.... :)
Lyckades plocka upp en docka till Nike i en sån där maskin där man stoppar i en 10-krona och styr en hand med en liten spak och har man tur så får man upp något. Oftast har man ingen tur, men jag lyckades alltså även idag. Även säger jag därför att sist, på Malmöfestivalen förra året, så lyckades jag med bedriften att få upp 2 (!!!!) figurer samtidigt. Gissa om jag hade 2 små tjejer som blev glada när jag räckte över vars en Schreck till dom. Den ene hänger nu till allmän beskådning i familjens takfönster i badrummet op ovanvåningen....

Måste bara nämna att jag även igår onsdag hade en väldans mysig dag tillsammans med alla 3 barnen. Vi tog helt sonika en lång promenad hemifrån och hela vägen till stan där vi köpte kinamat på Tatung och slog oss ner i skuggan mitt ute på Bantorget och inmundigade där en väldigt god lunch innan vi fortsatte vår promenad till stadens bibliotek där barnen fick låna några böcker var. De passade även på att låna vars en film. Själv nyttjade jag mitt lånekort och lånade ett nästan sprillans nytt spel till Wii, nämligen Tiger Woods 2011. Med spelet ingick en liten docka av Tiger himself som man kunde slå på när det inte gick så bra i själva spelet. Enda kravet är att man kallar sig själv Elin. Varför vet jag inte.... ;)


För den som nu undrar varför inte min kära hustru är med så beror det på att hon jobbar. Hur hårt hon jobbar kan man lätt undra när man ser bilder som denna nedan....


Skämt åsido- hon sliter hårt och gör sig därför förtjänt av att få släppa loss barnasinnet lite ibland. Som tex i söndags när hela familjen tog sig en liten promenad till den närbelägna Bananparken på Östra Torn och där slog vi oss ner i gröngräset och hade en jättemysig liten picknick. Barnen sprang omkring och lekte och vi fick nästan en hel minut bara Ingemo och jag. Värt att komma ihåg! ;)
I alla fall 2 av de 3 barnen tyckte det var roligt när deras pappa jagade dom på lekplatsen när vi cyklade runt på en cykelkarusell. Den store förstod att jag inte skulle hinna ikapp men Nike och Solise tjöt av en balndning av skräck och förtjusning när jag slet i mitt anletes svett för att försöka komma ikapp. Kan meddela att det inte gick något vidare....


Natti natti- läggedax!

Niklas.

"Anyone who have a love close to this- knows what I'm saying. Anyone who wants a dream to come true- knows how I'm feeling. All I can think of is you and me doing the things I wanna do. All I imagine is heaven on earth- I know it's you...."
Texten är tagen från "Anyone" med och av Roxette. Väldans bra ballad, vad annars (?), och än bättre är den i mitt tycke när Per sjunger den istället för Marie som sjunger på skivan. Har nämligen en Gessle-sjungen version av den i en Roxette-samlingsbox jag fick av Ingemo för längesen. Njuter varje gång jag hör den, vilket är ofta just nu....