Heja hej!
Jaha, då kulminerar den svenska bröllopyran idag när kronprinsessan gifter sig med Boxer-Roberts lookalikeidag. Visst, det är trevligt med bröllop och allt ståhej där blir runt detta evenemang men någon gång får det ju räcka. Det är ju fan i mig bröllopsgrejer överallt! Tidningarna är fulla, tv likaså och bagerier och annat så man har hunnit tröttna på det innan det ens har börjat. Sen är jag lite ledsen att jag personligen inte fick en inbjudan till förfesten som gick av stapeln för någon kväll sedan. Taskigt att inte låta mig komma och få se och höra när Roxette uppträdde och spelade en för kvällen specialskriven sång till brudparet. Man kan ju alltid hoppas att dom spelar den på konserten den 14 augusti när vi ska se dom i Anderstorp.... :)
Jag som numera i egenskap av styrelsemedlem är ansvarig för flaggningen i området där vi bor gick ut exakt klockan 8 och halade vimpeln och hissade flaggan. Allt medans jag gjorde honör och sjöng nationalsången samtidigt! Eller hur var det nu det gick till egentligen!? ;) Gäller bara att komma ihåg att plocka ner flaggan i kväll igen när Ingemo kommit hem. Som tur är så är flagglagen avskaffad för längesen....
Igår fick jag verkligen jobba för min lön. Jösses vilken eftermiddag säger jag bara! Jag har jobbat 3 dagar denna veckan och ska jobba även 2 dagar nästa vecka, allt för att dryga ut föräldrapengen som man som bekant inte blir rik på. Man blir dock rik på en massa annat!!!!
Allt gick lugnt och städat till fram till klockan 16 ungefär, men sen var det som om någon där uppe tänkte att "nu ska han banne mig få jobba för sin lön" och satte igång en cirkus av för mig sällan skådat slag. Jag for kors och tvärs, och hann inte ens med det jag förväntas hinna med när dagen summeras. Det sköna är att jag fick, och har hela tiden fått, stöttning av en fantastisk arbetskamrat vid namn Timmy Tott. Oj oj om han bara visste hur mycket det betyder att kunna ringa när man är lite osäker eller har en fråga. Nu behövde jag visserligen inte ringa mer än kanske 2-3 gånger men i alla fall. Med viss guidning i rätt riktning så klarade jag av det mesta själv och det kändes jätteskönt att klara av sakerna utan att egentligen har råkat ut för dom tidigare. Ligger kanske något i det att rutin hjälper....
Om ni inte vet det redan så har jag startat hela 2 nya bloggar, varav den ena handlar om laget i mitt hjärta- Lugi, och den andra handlar om sport i allmänhet. Allt för att jag ska slippa plåga er mina trogna läsare med sportsnack. Därför valde jag att bryta ut detta för mig så kära ämne och ägna de nystartade bloggarna åt detta istället. Läs dom gärna, men kanske bättre låta bli om man inte har det där brinnande intresset som jag besitter. Å andra sidan skriver jag med samma humor och inlevelse som här så vem vet- det kanske blir positiv läsning även för den ointresserade!?
Men.... finns alltid ett men- det finns en chans att det kommer att nämnas sport här inne även i fortsättningen om jag känner mig själv rätt. Räkna aldrig bort en herr Melin!
Nu är det dax att sluta för den här gången och ägna sitt intresse åt bröllopet. Får se hur länge man orkar stå ut med det, fast även om jag kanske egentligen är så jätteintresserad så är det det skoj att kika på och det är ens tor händelse- det kommer man inte ifrån! Önskar brudparet lycka till och må de vara så resten av sitt liv.... :)
Hälsningar från en mycket inspirerad, och fylld av livsglädje, Niklas.
"I know nothing stays the same, but if you willing to play the game- it's coming around again...."
Utdrag från texten till Carl Simons "Coming around again". Helt fantastisk låt, och visst luktar det lite lätt av 80-tal om den- inte sant!? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar