Sjunker allt längre ner i träsket....

Sena sena!

Som rubriken avslöjar håller jag på att sjunka allt längre ner i träsket, men då är det inte nått jävla knarkträsk och sånt utan riktigt svåra saker som håller på att dra mig in och om jag inte slutar snart så lär det aldrig gå att ta mig därifrån. Av någon outgrundlig anledning har jag fått ett ryck och lyssnar nu nästan uteslutande på Modern Talking och redan innan Spotify kom in i vårat liv så hade jag en diger samling skivor med MT så man kan väl säga att det är det som snurrar i cd:n just nu. Lättrallade låtar som fastnar fortare än man hinner blinka gör att jag varvar samlingsskivan med några av de gamla godingarna från mitten av 80-talet, och oj oj vad skönt det är att sitta och nynna med. Fast jag kanske inte har hört låten på många många år så sitter texten där om inte annat så när refrängen börjar.
Bara att konstatera- jag kommer inte ut ur 80-talets tyska musikfälla!!!! För mig slog den igen för längesen och nu sitter jag där med skägget i brevlådan.... :)
Funderar nästan på att leta upp min MT-tröja från den tiden, och även om den nu inte går på mig (högst troligt inte) så kunde det vara kul att se den igen. Vit och rosa om jag inte missminner mig, med ett STORT MT-tryck mitt på. Snacka om kung i baren om man kommit med den....
Skulle tippa att jag är en av få i detta avlånga land som fortfarande har deras autografer på ett kort av dem båda där de sitter och ler sina sötaste leenden. Helt otroligt egentligen men när vi tog klassfoto i 3:an på gymnasiet så hade jag med det kortet och håller upp det så man ser det klart och tydligt. Än märkligare är att jag ännu så länge inte åkt på spö för det tilltaget.... ;)

Ananrs då!? Jo då, så att så e det. För 2 veckor sen var vi iväg 2 dagar till Anders och barnens mosti Anni upp i Bodafors mitt ute i ingenstans i Småland. Kort men intensivt och framför allt mycket trevligt. Avslappnande på alla sätt och vis. Bara det att få sova i husvagn- oh la la!!!!


Vi grillade och mös på alla sätt och vis och hade det kanonbra. Ingemo fick tom kliva upp på en häst och rida en stund, kort dock men ändå. Hon lyckades även övertala Nike till att prova, och för mig som stod bredvid såg det ut till att vara med skräckblandad förtjusning hon satt där. Hon kanske stannade max 1 minut på hästen, men det viktiga var ju att hon provade i alla fall. Får vi som vi vill så blir det nog en härlig blandning av ridning, handboll och möjligtvis golf som kommer att prägla barnens idrottsliv.
Anders, mosti Annis blivande sambo, är händig som få och har byggt sitt hus nästan alldeles själv med undantag för att han fått hjälp med det som är ett måste med hjälp dvs badrum och el. Jättefint hus- verkligen!!!!


Nästa gång vi får möjligheten att åka dit så kan man ju alltid hoppas att man kan stanna lite aningens längre och hinna med att upptäcka det som finns i närheten....

Vad mer? JO- förra måndagen åkte familjen minus Maja plus Felicia till Bakken i Danmark och det var oxå en mycket lyckad utflykt. Man kan dock konstatera att även om inträdet är gratis så kostar det att stanna där en hel dag så som vi gjorde. Nu hade vi förberett med lite dricka och fika och det var skönt att kunna slå sig ner i parken alldeles intill och ta en egen fika istället för att lägga ett par hundra danska kronor på lite läsk och kakor. Vill inte kalla mig snål, verkligen inte, mer sund som tänker på att inte låta pengarna bara rinna iväg mellan fingrarna....
Jag tog hand om lilla Solise som mest fick sitta i sin vagn medans Ingemo, Nike och Felicia åkte attraktioner för allt vad tygen höll. Nike blev lite skidd när hon först åkte den farliga berg- och dalbanan "Nyckelpigan" och senare frös hon nästan till is, eller i alla fall blev hon ordentligt skrämd när dom åkte spöktåget. Ingemo och Felicia åkte ett par saker som jag själv nog aldrig satt min fot i, inte ens om jag blivit mutad. Saker som snurrar och har sig är otäcka, så är det bara. Förr kunde jag åka nästan vad som helst, men på senare tid har åldern tagit ut sin rätt och kanske skänkt mig en smula förnuft vilket gör att jag håller mig mer vid sidan om. Visst, jag åker gärna en snabb bergbana eller något annat som går rakt fram och upp och ner, men inte som snurrar så man blir rent yr i knoppen. Jag menar- bättre då att spara sig till det verkligen behövs!


För mig som emst stod bredvid och tittade på blev det ändå en VÄLDIG höjdare när jag fick syn på 2 i mina ögon riktiga hockeyhjältar- nämligen ingen mindre än Micke Samuelsson spelandes i Vancouver och Andreas Lilja spelandes i Detroit. Givetvis togs både foton och autograferna och sen var min lycka gjord! Inte ofta man får chansen till en pratstund med hockeyspelare av deras kaliber, men jag måste faktiskt tillägga här att dom var supertrevliga båda 2 och bjöd på sig själva fastän dom var på semester med sina respektive familjer. Kanske var jag den enda den dagen, vad vet jag, som så att säga störde dom en smula men det gjorde dom verkligen ingenting utan vi stod och pratade en bra stund. Alla som känner mig känner oxå till min förmåga att prata men här la jag band på mig för att inte skämma ut mig allt för mycket. Gick nog bra tror jag.... :)


Nike ser så där lagom intresserad ut va!? Micke var en trevlig prick. Skulle vara kul att se honom spela en match med sitt Vancouver, och då gärna mot mitt kära New York Rangers i Madison Square Garden....


Andreas som ju är en redi skåning som en själv var på väldigt gott humör, även om han just här när bilden togs hade blivit av med herr Samuelsson. När jag såg Detroit i Globen förra hösten så var han tyvärr inte med eftersom han nyss kommit tillbaka från en skada (hjärnskakning) som hållit honom borta väldigt länge. På min lilla fråga om det blir spel så svarade han "Jepp" så det ser man fram mot att få se honom när dom kör igång säsongen i oktober. Tur man har skaffat ESPN och inspelningsbar digitalbox!

Förutom nu alla nöjen jag roat mig med så har jag även hunnit med att jobba en hel del, och detta jobbande har bla tagit mig till Malmö 2 gånger på mycket intressanta och roliga jobbuppdrag. Man kan väl lugnt konstatera att utbildningen till Ordningsvakt har tagit mitt jobbande till nya höjder, och möjligheterna till roliga uppdrag är numera rätt mycket större än dom var tidigare. Kontaktnätet växer hela tiden och man kan ju alltid hoppas att dom uppskattar någon som är pigg och glad på jobbet. Visst, kanske är annorlunda om man jobbar på ett och samma ställe hela tiden men just nu känns det rätt bra att kunna hoppa in och hjälpa till där dom behöver en bäst. Pendla lite till Malmö är heller inga större problem, inte mer än att jag snor bilen från Ingemo. Oftast behöver vi den inte båda 2 samtidigt dock så egentligen är det inget stort problem det heller. När jag nu jobbat kväll/natt i Malmö så är det rätt gott att sätta sig i bilen, glida ut på motorvägen med farthållaren på något över tillåten hastighet och sen glida rätt hem till den sovande goa familjen. I och med att jag provat jobba lite senare pass än vad jag är van vid så känns det inte som om det stör familjelivet något nämvärt, förutom då att jag inte kan vara med och lägga barnen. Bäst är att få se deras miner när dom vaknar och upptäcker att pappa är hemma igen- obetalbart!!!!

Och nu är jag sent ute som vanligt och uppe alldeles för länge för mitt eget bästa. Jag kämpar för att skriva oftare och kortare här inne, men det går ju så där lagom bra kanske den trogne läsaren märker. Nå väl, så länge jag försöker och gör mitt bästa så ska jag inte klaga själv i alla fall.... :)

Natti natti och fortsätt sova gott!!!!

Niklas, den pigge och 80-talsfrälste....

"Brother Louie, Louie, Louie
Oh, she's only looking to me
Oh, let it Louie
She's undercover
Brother Louie, Louie, Louie
Oh, doing what he's doing.
So, leave it Louie
'Cause I'm a lover...."
Klassisk Modern Talking-låt, "Brother Louie", av allra högsta kaliber! Just denna biten kan jag nu avslöja som den stora fan jag är att den är sjungen av 4 st kastratsångare som dom använde sig av när det var dax för de lite högre partierna i sången. Det klarade varken Thomas Anders, sångaren, eller hans kollega Dieter Bohlen av. Enda gången jag kommer i närheten av den kalibern på sången är när jag tar en skruvtving runt pungen och drar åt.... ;)