Badmintonkungen- det är jag!

Hej alla!

Som synes så har jag en väldig talang för det här med sport och idrott. Ta tex den helt naturliga svingen på bilden ovan- är den inte stilren så säg!? Mooooohahahahaaaa....

Idag stod familjeäran på spel när Maja utmanade sin kära fader på lite badminton på Victoriastadion. I alla fall jag behövde bli av med en eller möjligtvis 2 kalorier så vi bokade en timmes spel. Nu blev det bara 56 minuter för jag skulle iväg och lämna blod direkt efter men nå ja- det fick duga!
I just badminton behöver man inte slå så himlans hårt för att få över bollen som i tex tennis så Maja fixade det galant att möta sin pappa. Rekordet denna gången bidde hela 18 gånger över nätet och det är minsann inte så dåligt av en 9-åring och en 39-åring. Skam den som ger sig så vi ska förhoppninsvis spela igen under sportlovet om några veckor. Så småningom kan jag om några år spela med alla mina tjejer och det kan ju om inget annat bli en upplevelse i sig.... :)


Dagens sjukdomsrapport: så sakteliga börjar alla bli aningens lite bättre, och detta gäller främst då Solise och Ingemo som är dom som är sjuka för tillfället. Det är så synd om dom tycker jag, men samtidigt inte så mycket annat än att vänta på att dom ska bli bra igen....
Vi andra klarar oss peppar peppar än så länge och det är ju trevligt så länge det nu håller i sig. Känner snart att det är dax att bege sig ut och springa och fan vet om det inte är läge att titta in på gymmet oxå snart? Kanske satsar på senare i denna veckan, och lovar återkomma om och när i så fall!

För första gången på länge somnade barnen utan att någon vuxen somnade samtidigt så tro det eller ej men vi stora fick en helkväll framför mindre bra film, "Knight and day" med Cruise och Diaz, med lite te och macka till det. Man behöver lite mer av sådan vardagsromantik i livet för att må bra känns det som, men har man några småttingar som kräver uppmärksamhet kan man ibland gå bet och få ta det vid annat tillfälle. Och är dom dessutom sjuka gör det inte saken bättre precis....

Är uppe alldeles för sent som vanligt och ska strax gå och lägga mig för det vankas jobb i dagarna 2 på Sjukhuset. En arbetsplats där jag trivs som fisken i vattnet och ännu bättre nu när jag känner att jag kommit in i det allt mer eftersom tiden går. Tiden går fort när man har roligt, och fort går den där kan jag lova. Pang säger det och vips är klockan dax att stänga receptionen och det är time att ge sig ut på lite hederlig rondering. Inga problem att få tiden att gå där inte!!!! Och så många roliga och trevliga människor man möter har jag aldrig upplevt tidigare, men så jobbar det ju då lite mer än 7000 pers där. Finns alltid något att göra och ta tag i, och är man som jag hyfsat initiativrik på egen hand så är det lätt det roligaste jobbet man kan ha av de som vi har att välja på.
Ska man tala om en baksida så är det att man får ta del av ganska många livsöden man kanske inte annars sprungit på, och jag har inte lärt mig riktigt ännu att inte tänka på det när jag går därifrån men det kommer säkert att ändra sig vad det lider. Fast ändå känner man att man kan på något märligt sätt vara ett stöd ibland fast det kanske inte rör sig om så roliga saker alla gånger, och att hjälpa andra oavsett hur är för mig jätteviktigt. Man får ge och ta hela tiden och bjuda på sig själv lite då och då, vilket alla som känner mig vet att jag gärna gör om det kan glädja andra.... :)


Nu bjuder jag alla en god natts sömn och fridens liljor tills nästa gång. Natti natti!

Niklas.

Lyrics of the day:

"These mist covered mountains
Are a home now for me
But my home is the lowlands
And always will be
Some day you'll return to
Your valleys and your farms
And you'll no longer burn
To be brothers in arm...."

Dire Straits klassiska låt "Brothers in arms" har varit en klar favorit länge, och jag vet att den varit med som låt i ett kanonavsnitt i min bästa tv-serie Miami Vice. Retar mig som bara den på att jag inte kommer på i vilket avsnitt så det är väl bara att börja se om alla 5 säsongerna så hittar jag det nog vad det lider. Vet att Crockett och Tubbs är extra kära mot varandra vilket man förstår när dom spelar den fina låten....