Hej hej! Tyckte det var dax att åter fatta mod och ta mig tid till att skriva, vilket man kan konstatera var ett tag sen det hände. Och jag som älskar att skriva! Vad har hänt kan man undra, och svaret är inte givet men en del kan skyllas på att det har varit mycket helt enkelt. Jobb absolut en del, men även saker som hör vardagen till. Tyvärr så har vi nu tvingats avliva familjens båda marsvin Lucia och Eva som Maja fick i julklapp 2007. Kvar i familjen vad det gäller djur är katterna Sebastian (jämte mig enda killen i huset) och Wilma och dvärgpapegojorna Zlatan och Helena. Sen har lilla Nike varit magsjuk sedan förra söndagen och det var väl egentligen först idag som hon visade tecken på att bli på bättringsvägen. Skönt! Framförallt för Ingemo som har dragit ett tungt lass här hemma medans jag har varit iväg och jobbat. Kanske kan vi nu börja se fram mot en hyfsat normal vardag igen, vem vet!?
Min absoluta ambition är att försöka skriva lite så ofta jag kan, och from nu ska det så bli. Bilder är oxå de på väg in i bloggen för att pigga upp både för mig och eventuella läsare! Bilden på Maja är när hon idag poserade som "coola tjejen" och bilden på Nike är när hon rockar loss på sitt trumset allt medans DAD strömmar ur högtalarna. Om hon har ärvt sin känsla för musik av mamma eller pappa får framtiden utvisa! Sista bilden är på en ledsen Johan Fohlin, en av mina stora vinröda hjältar, efter förlusten mot HK Malmö inför storpublik (över 8000!) förra helgen.
Sitter just nu och lyssnar på Spotify medans tv:n är på i bakgrunden. Klockan slog precis midnatt och det är dax att släcka ner och lägga mig för ett par timmars sömn innan klockan ringer och det är dax att gå upp igen. Imorgon vankas övertidsjobb på Universitetet där jag ska gå bredvid en sista gång tillsammans med Rickard som varit min läromästare där. Vi ska gå igenom det lite mer teoretiska av allt där finns att lära och sen känner jag att det finns inget mer att lära förutom allt det som man inte kan förutse ska hända. Och alla som vet hur stort Lunds Universitet är kan förstå att det är en hel del! Nu är jag den tyoen som inte är rädd för att prova mig fram och ta egna initiativ så det ska nog gå bra ändå. Håll tummarna är ni bussiga....
Spotify ja. Dom som känner mig vet hur beroende jag är av musik, så att sätta på bra musik det sista man gör innan sängen väntar är kanske inte det bästa om man vill varva ner. Blandar hej vilt mellan Richard Marx, E-Type/The Poodles och nu en av mina absoluta favvogrupper Gyllene Tider. "Min tjej och jag har råkat ut för ett problem, hon blir kallad kriminell- jag blir kallad bohem"....
Förra helgen var jag iväg på vad jag trodde skulle bli en trevlig handbollsupplevelse i Malmö Arena tillsammans med min kompis Martin. Visserligen håller vi inte på samma lag där heller (!) men idrottsintresset finns där hos båda så vi tänkte att det kunde vara kul att bänka sig när det var dax. Ack så fel det bidde! Först fick H43 knappt stryk av Ystad If och sen åkte mitt kära vinröda lag på stordäng med 7 bollar. Efter 28 minuter i första halvlek hade dom mäktat med endast 4 mål varav 1 på straff. Jag har upptäckte med ålderns rätt att det är ok om laget man håller på förlorar bara dom spelar bra och bjuder upp till dans, men när inte det sker så har man rätt att bli lite förbannad. Nu kom dom igen i andra halvlek men då var det försent. Inte roligt att behöva åka hem efter att ha varit med om en sådan upplevelse....
Lika dåligt som dom spelade i Malmö, i alla fall i första halvlek, lika bra spelade dom sen i fredags när dom mötte ett formtoppat Skövde. Några skadade och sjuka spelare gjorde att dom inte kunde matcha bästa laget men det är här som den stora skillnaden är mot förra säsongen. Trots underläge i paus med 11-13 så kändes det på något konstigt sätt som att det här fixar dom. Och som dom gjorde det!!!! Oscar var helt suverän när han spikade igen kassen och det gjorde tillsammans med ett fantasifullt anfallsspel att dom kunde gå ifatt och förbi och till slut vinna med 27-21. Och jag som hade satt 27-22 på oddset....
Jag var där tillsammans med Maja, grannen Mats och hans son Jacob samt Majas lagkamrat Emma och hennes familj. Tillsammans höll vi låda, främst jag och Dave, och det verkar ha varit en vinnande kombination så den hoppas vi kan sammanstråla fler gånger denna säsongen. Vem vet- det kanske kan bära enda till finalen!? :-) Dave (Emmas pappa) och jag hade verkligen samma känsla och inlevelse när det stod och vägde och det kändes bra att träffa en jämlike just vad det gäller den biten. Daves fru Jenney bara satt och skrattade mest hela tiden åt oss, och det får man väl ta som ett positivt tecken att vi inte dummadde oss och höll på utan verkligen försökte heja fram Lugi. Jag pratade efter matchen med målvakts-Oscar och frågade honom om han hörde vad som sades bakom honom. Svaret var lika självklart som jag hade hoppats på- givetvis gör han det svarade han. Och just när det står och väger kan sånt vara jävligt viktigt! Han tog bla 2 straffar på raken när det var som mest spännande och det är så typiskt honom att växa med uppgiften på det viset.
Allt medans jag och resten av gänget gjorde vårt bästa för att heja fram Lugi-såelarna så sprang Maja, Emma och storasyster Hanna och jagade autografer. När hallen nästan var helt tom på folk och jag fortfarande inte hade hittat Maja så blev jag lite förvånad när hon kom gåendes ut på banan ledd av massören Niclas och fram till killarna i laget som satt och stretchade och i tur och ordning skrev dom sina namnteckningar till henne i matchprogrammet. Hon sken som en sol när vi gick därifrån kan jag avslöja....
Oj vad tiden springer iväg när man har roligt upptäcker jag när jag kikar på klockan. Dax att stänga ner för denna gången och försöka somna fastän jag är fylld med bra musik. Tack för denna gången och på återseende snart igen!
Niklas
PG får avsluta med orden: I want us to get together, like lovers do. Let me kiss away your troubles....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar