Hej alla!
Så mycket fick jag för att jag har en önskan om att uppdatera här inne oftare. Pyttsan! Nå ja, man kan inte begära mer än att man gör sitt bästa och för mig duger det alldeles utmärkt. Men som rubriken redan avslöjat så hinner jag inte med ens hälften av det jag skulle vilja hinna med nu när jag är pappaledig med lilla Solise, som i tisdags passade på att fylla ett år. Kan ni fatta!? har ställt mig denna frågan många gånger- var tog det senaste året vägen? Visserligen har det hunnit hända en hel del på många fronter, men det är ju nästan lite löjligt när tiden bara springer iväg i den höga hastigheten hela tiden. Fast är det då inte så att den gör det när man har roligt!? Jo, så är det nog för det senaste året har varit ett av mina bästa år någonsin. Mmmmm- bara att försöka njuta av vad livet har att erbjuda.... :-)
Igår fredag skickade jag iväg Maja som i sällskap av farmor begav sig till Dublin för att hälsa på Faster och Marek. Lilla Majis var så nervös men som jag känner henne fixar hon det galant när hon väl kommit iväg. Lite resfeber ska man ha! Är helt säker på att väl där går det ingen större nöd på henne för faster tar hand om henne på bästa sätt, och vips är det måndag och dax att åka hem igen. Skulle så gärna varit med på denna lilla resan, fast å andra sidan kan det vara bra att Maja får upptäcka världen på egen hand. det är sådana här resor som ger minnen för livet, och som är trevliga att tänka tillbaka på en regnig dag senare i höst när man kan ta fram bilderna i datorn och minnas tillbaka den tiden som var. Tur att hon har en pappa som tycker om att fotografera!
Och apropå att upptäcka världen- hon har börjat ta bussen hem själv efter skolan. Där kan man snacka om att bli stora tjejen i ett huj! Första gången hon skulle göra det får jag nog erkänna att jag inte var världens tuffaste, vilket jag iofs inte är annars heller, men när jag såg henne komma gåendes så blev jag så glad inom mig. Sen har det bara rullat på och när hon kommer hem igen från Irland ska vi införskaffa ett Jojokort till henne så vi slipper pilla fram en guldpeng ur kakburken varje morgon. Hon börjar bli så stor den lilla damen- oj oj oj....
På tal om stora damer! Solise, som fyllt 1 år nu, har utvecklats de senaste veckorna så man tror knappt det är sant. Härmar Nike och Maja väldigt mycket gör hon, som tex igår när Nike tog en filt och satte sig på golvet framför tv:n. Då tar sig Solise hela vägen från köket, reser sig mot soffan vid fönstret och drar till sig en filt som vi har hängandes där och sätter sig på golvet hon med och drar filten om sig. Alltså- vilken syn detta var! Där satt dom tätt tillsammans och såg något program på Bollibompa och mös tillsammans. Kalla det vad ni vill, men jag kallar det tvättäkta syskonkärlek!!!!
Hon fick väldigt många och fina presenter på sin födelsedag, och hon är lyckligt lottad som har så många som tycker om henne så mycket som dom gör. Tyvärr inte alla barn här i världen som har samma tur.... :-( Favoriten hittillls är en tryck och låt-sak från Martin och Maria och ett pussel som Ingemo köpte till henne från hela familjen. Med tanke på att hon visar samma tendens till tålamod som sin far visar upp ibland så slår hon på sakerna när det inte går som hon vill. Går det inte med våld- prova med mera våld!?
I torsdags när jag var iväg och hämtade min käraste ägodel, min lilla med betoning på lilla motorcykel, som varit på service hos Lillemans MC så skulle jag bara ta en sväng inom stan innan jag styrde kosan hemåt. Den är belagd med körförbud sedan 1:e maj eftersom jag inte behagat besiktiga den ännu men detta sker nu på måndag när jag tar den till Landskrona för att få den tittad på och förhoppningsvis godkänd. Nå väl, jag kör genom stan vilket jag gjort säkert hundratals gånger tidigare så det var inget konstigt med det. Konstigt blev det däremot när jag kom till korsningen vid Allhelgonakyrkan och hade en säger en bil framför mig som helt utan förvarning börjar att rulla bakåt i väntan på att kunna svänga vänster vilket vi båda ämnade göra. Jag hann bara tänka att shit- detta kommer inte att gå bra varpå jag vrider styret höger samtidigt som jag tutar och fotar till bilens kofångare ganska hårt. Ser att kärringen i den fina Volvon vänder sig om men inte mer förutom då att äntligen fatta galoppen och trycka till bromsen. Hur fan är folk funtade egentligen? Borde det inte vara givet att när man står i backe så trycker man på bromsein per automatik!? Tydligen inte för alla....
I alla fall- vi svänger båda vänster bort mot sjukhuset och när vi kommer till utanför Strålbehandlingen så stannar hon i vänsterfil för rött med mig alldeles bakom. Då går hon plötsligt ur bilen och bak och tittar vad som hände och sen utan att titta på mig går hon in i bilen igen. Vid detta laget har jag hunnit få adrenalinet sprutandes ut öronen och skriker till henne att stanna utanför sjukhusvakten för jag vill prata med henne. Sekunderna senare stannar vi i fickan utanför vakten och jag sliter av mig hjälmen och frågar vad fan hon sysslar med. Hon ger ett ganska förvirrat intryck och sa att hon trodde att hon trampat på bromsen och nu var hon på väg att hämta sin nyopererade make på neurologen. Visst, jättesynd om honom säkert men hade jag inte funnit mig själv där på de få tiondelarna så hade jag legat i backen med både bil och mc över mig och vad värre var så hade jag fallit utåt höger så fanns risken att bli påkörd eller överkörd eftersom i den filen flöt trafiken på som vanligt. Tur man inte är långsint.... ;-)
En stund när vi har stått där och pratat så tycker jag mig känna igen henne och om jag inte missminner mig så är hon eller i alla fall har varit någon form av sekreterare på Tetra Pak. Tur man inte jobbar där längre.... :-)
Nära döden-upplevelse!? Nästan....
Strax är det dax att bege sig in till Malmö Arena och kika på SM-finalerna i handboll för både damer och herrar. Tyvärr utan vinrött eller ens skånskt inslag så man hade haft ett naturligt lag att heja på, men jag är säker på att det kommer att bli bra spel ändå. Visst hade det varit läckert att ha vinrött med i båda finalerna men jag kan stå ut med att vänta ett år till på den saken. Jag är inte knusslig där inte!
Sanning att säga så är möjligheten stor att det blir så om nu bara båda lagen får behålla stora delar av den trupp som spelade den gångna säsongen plus att man kryddar med en eller ett par nyförvärv. Hade jag fått bestämma så hade jag velat ha in spelare som går direkt in i laget och inte sk utfyllnadsspelare som bara tar plats på bänken. Nu är det kanske tur att inte jag styr och ställer där gällande den saken, och jag är fullt medveten om att det inte finns mycket pengar i klubben att värva för. En annan viktig sak att tänka på i handbollen är att det kan vara bra att ha spelare som kan avlasta och kanske spela något mindre på den platsen än vad den bättre spelaren faktiskt gör. Då blir det ju inte till utfyllnad han/hon värvas utan mer som hjälp och då är det helt ok. Men alla de år jag trots allt gått och sett på elitidrott har jag sett killar och tjejer som kommit och gått utan att egentligen ha fått spela mer än kanske några få minuter. Och säga vad man vill- men dom kan man vara utan. Bättre då att skita i den sk värvningen och ta upp en spelare från de egna leden som gör det hela väldigt mycket bättre!!!!
Nu gäller det- nu smäller det! På återseende....
Niklas.
Shirley Clamp sjunger en bra cover på True colours: "I dina blå ögon...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar