Long time- no see....

Hej igen!

Igen är rätta ordet, för nu var det ett bra tag sen jag befann mig här inne sist. Alldeles för längesen tycker i alla fall jag, och jag blir lika tokig varje gång jag tänker på att nu måste jag in och skriva några rader från mitt hjärta. Min kära fru brukar säga när vi pratar om det att jag inte ska känna det som ett måste, men grejen är den att det gör jag inte. Undras om det funkar bättre om jag avlägger ett nyårslöfte att åtminstone skriva några få rader varje dag!?

En hel del har hänt sen sist av förklarliga skäl. Till att börja med var jag iväg på en träningsmatch i handboll mellan Lugi och Ystad IF fredagen den 6:e. Efter ledning i paus för di vinröa med 16-11 så förvandlades det till stryk med 23-28. Inte mycket mer att säga än att det som såg så bra ut efter första såg plötsligt mycket mindre bra ut i andra. Visst, båda lagen saknade en del från tänkbar förstauppställningen och gav därför ungdomarna chansen, men det var inget snack om saken. Premiärmatchen för mitt vinröda lag blir hemma mot just Ystad så det är ju läge för revansch om inget annat. Brukar ju heta- ett dåligt genrep....


Dagen efter var det dax för Hyresgästföreningens, där jag är en av 5 medlemmar i styrelsen, årliga kräftskiva. Snacka om flyt med vädret och därav blev stämningen även den på topp. Hyfsat välbesökt var det, i alla fall om man jämför med tidigare tillställningar. Nu kom det 45 mot förra gångens 55, en ok siffra i mina ögon.
Mat i överflöd- jösses! Det hade räckt till hela området om nu resten av de boende hade dykt upp, så mycket mumsigt fanns där att sätta tänderna i. Tiden gick som vanligt attans fort när man har roligt, och då jag kan sälla mig till den gruppen som sällan eller aldrig dricker så hade jag kameran fastklistrad i handen större delen av kvällen för att om möjligt föreviga oförglömliga ögonblick. Dock är jag av naturen väldigt försiktig med att publicera bilder så där pang bom bara men nedan följer ett smakprov på hur kul vi hade det....


Kvällen började med en punkt som tilltalade så väl liten som stor, nämligen med hattillverking. Som synes på den översta bilden till dagens bloggande så fick även jag mig en hatt på huvudknoppen. Dock icke egentillverkad eftersom jag var kvällens grillmaster och fullt upptagen med detta, så våran kära ordförande Jan var bussig och fixade till min. Snygg, inte sant!? :)

Vad mer? Jo för f-n.... Förra lördagen var det dax för en av i mina ögon årets höjdare. Då stack nämligen jag tillsammans med Ingemo och våra allra godaste vänner Martin och Maria iväg till Halmstad för att bevittna en mycket efterlängtad comeback av mina absoluta favoriter Roxette!!!! För första gången sen 1994 spelade dom i Halmstad inför storpublik, närmare 15000 vad jag hörde. Man kan sammanfatta det med följande mening- så jävla gött att få se och uppleva så det inte är sant. Från början var tanken att dom skulle spela bara ca timmen men det bidde till hela 1:50 vilket är så nära en fullängdskonsert man kan komma.
Och, jag säger OCH- Marie sjöng helt fantastiskt med tanke på vad hon gått genom de senaste 8 åren sen det begav sig. Visst, man märkte fast ytterst få gånger egentligen på henne själv att hon inte var riktigt nöjd men hon hade tvärt emot vad många kritiker och förstå sig påare skrivit flera härliga stunder då rösten bar henne till fornstora dagar. Bara det faktum att få se henne på en scen igen gjorde att publiken inklusive mig själv klapproderade allt vad vi kunde vilket hon garanterat uppskattade.
Dom spelade flera av de gamla godingarna och allsången ljöd flera gånger över skådeplatsen som i detta fallet var en ödetomt i ett industriområde nära Nissan. Får erkänna att jag var aningens hes när vi gick därifrån.
Som lite grädde på moset måste bara nämnas att när dom klivit upp på scenen och spelat första omgången extranummer så bjöd dom på något alldeles extra- som sista extranummer klev nämligen hela Gyllene Tider upp och rev av följande låtar: Juni/juli/augusti, Sommartider och som alltid avslutande När alla vännerna gått hem. Snacka om att man blev förvånad! Fast det var väl i hemmastaden dom skulle göra något alldeles extra och det kan man verkligen säga att dom lyckades med.... :)


Nu får man längta efter skivan som är på g men är lätt försenad, då det var tänkt att den skulle komma i slutet på året men kommer först nästa år oklart när. Så här är det- den ska inhandlas oavsett!!!!

Och så denna veckan vi nu är inne i. Barnen, inklusive den minsta lilla damen, har samtliga börjat på skola och dagis. Alla började på tisdagen, och för att underlätta så har Ingemo och jag hjälpts åt med inskolningen av lilla Solise. Typiskt nog så har hon fått alla bacillerna på direkten i form av både lite lätt förkylning men även en smula feber, vilket gjorde att hon och jag fick stanna hemma från dagens firande av Jenny i Helsingborg.
Inskolningen har flutit på mycket bra och hon är precis som sina systrar social och har inga problem med att fröknarna tar henne och går iväg med henne fast jag eller Ingemo är kvar där. Hoppas nu bara hon hinner tillfriskna tillräckligt så vi slipper avbrott i inskolningen så hon kommer in i det rätt från början. Jag tror inte det blir några som helst problem med att ha henne på dagis. Hon kommer, precis som sina systrar, att vara eller i alla fall försöka vara i centrum hela tiden och ha näsan med i det mesta. Och visar hon bara en smula av den humor hon har i sig hemma så kommer hon att få det roligt på dagis....


På onsdagen denna veckan var det slut på friden, dvs på pappaledigt och semester, så det var bara till att kliva upp i arla morgonstund och bege sig till jobbet. Både roligt och inte! Men livet går som bekant vidare så det vara bara att bita ihop, och nu när jag har en massa nya arbetsuppgifter att sätta tänderna i så går dagarna så mycket fortare. Och jobba fick jag göra vill jag lova! Men tar man det positiva så går dagarna väldans fort....

Och nu ska jag strax göra mig iordning och sticka in till Malmö för att jobba på ett för mig nytt ställe i Malmö. Det var uppenbarligen kris, och det är inte det enda stället det är det på, och jag valde att ställa upp. En sak har jag lärt mig genom åren- visar man framfötterna och ställer upp så lönar det sig i längden! Inte heller till nackdel att det är som i detta fallet välbetalt dessutom.... :)

Åter vid tangentbordet- Niklas.


När alla vännerna gått hem
och festen är slut för länge sen
och man ligger ensam i sin säng
När alla vännerna gått hem

När alla vännerna gått hem
och dörren har stängts igen
och mörkret det skrämmer igen
När alla vännerna gått hem

Då börjar man tveka att ta nya tag
Ensam i världen, här är jag!
Är jag stark eller svag?
Det spelar ingen roll...
Det spelar ingen roll

Vad passar väl bättre än ett litet utdrag från Gyllenes populära och omtyckta avslutningslåt!? Den funkar i alla väder- precis som alla andra låtar de gjort....

PS. Glömde att nämna en annan viktig sak- förra onsdagen fick jag besök av min gode vän och gamla sambo Jesper och vi for in till Entré i Malmö för lite bowling och mat. Uppskattat av båda, även om det sker alldeles för sällan numera iom att han bor och jobbar i Falun. Hoppas kunna ta mig dit senare i höst för en första men inte sista påhälsning! DS.