Underbara söndag....

Hallå i stugan!

Helgen börjar lida mot slitt slut, och imorgon väntar något som jag numera är ovan vid- arbete på Securitas. Det har varit bestämt sedan länge att jag ska arbeta detta pass, och faktiskt är det något jag ser fram mot att få göra. Det som skiljer arbetet imorgon mot min vardag på Astra är att imorgon är jag på Universitetet som lite allt i allo och vill man ha att göra så kan man få det oxå, och då jag är en som inte gärna sitter och rullar tummarna och är lite hyfsat kreativ för det mesta så är det bara att börja någonstans så får vi se var det slutar.
Givetvis finns där saker som måste göras, och ibland är man styrd av vissa klockslag, men när dessa saker är utförda enligt önskemål så är det bara att tuta och köra på. Nu när jag inte har jobbat på ett tag så är det nog lite jag måste läsa in mig på men det fixar vi bums på morgonen så det inte uppstår en konstig situation som kan förhindras. Dessutom när jag var uppe och skulle kolla lite idag så hade jag flyt och mötte snälla kollegan Rickard där och efter en liten lagom pratstund (ja ni vet ju hur korta eller långa dom kan bli med mig inblandad....) så var jag ganska hyfsat insatt i läget. Tur man har kollegor som ställer upp när det behövs!

Idag söndag har varit en helt underbar dag! Så underbar och avkopplande dag har jag inte haft på mycket mycket länge tillsammans med min kära hustru. Vi fick möjlighet att tillbringa några timmar bara hon och jag när mormor hade möjlighet att komma över och passa barnen medans vi smet iväg.
Vi började med en liten men ack så god lunch ute i Lomma då det var något som Ingemo hade önskat och föreslagit. Fisk var det som skulle inmundigas, och alla vet ju hur förtjust denne är i detta födoämne. Men det är nog som Ingemo säger- det är skaldjur du inte tycker om, för fisk det äter du om man serverar det. Och ja, efter den supergoda lunchen så kan jag inte annat än instämma. Att vi sen fick vänta mer än nog på maten kan man ta en dag som denna, även om vi båda var grisigt hungriga eftersom vi inte ätit sedan tidig frukost.
En dag som denna när solen skiner och allt bara är så gott så plockar dom som har fram sina finaste bilar och motorcyklar och allt annat som går att färdas i eller på och glider små rundor. Vi som fick fönsterplats utåt vägen (det var fullt vid vattensidan) kunde då se hur ett ungt par, säg i 30-årsåldern, parkerar sin fläskiga Mercacabbe precis bakom vår bil, som stod med nosen innåt. I detta läge kan alltså inte vi köra ut vår bil! Dom kliver båda ur och går in på samma restaurang som vi sitter på och sätter sig ner vid ett bord där det redan sitter någon som det visar sig att dom känner. I ett sådant här läge är det jag i familjen som brukar stå för reaktionen att genast vilja gå bort och fråga vad fan dom sysslar med när dom parkerat in våran söndagsglidare till bil. Visserligen för tillfället kraftigt silvertejpad men ändå! Men ack nej- nu var det Ingemo som ville resa sig och gå och prata med dom fast på ett betydligt trevligare sätt än det jag hade tänkt använda, men då sa jag att vi lugnar oss lite och ser vad som händer. Kanske kände tjejen i paret på sig vad vi pratade om för efter en stund så reser hon på sig och går ut och flyttar bilen in i en ficka alldeles bredvid våran bil. Skönt tyckte vi och så släppte vi detta innan det ens hade hunnit bli något av det. Hoppas nu bara att en eller flera fåglar valde att göra sig av med barlasten rätt ner i deras fina cabbe, vilket det fanns stora möjligheter till då dom lämnat cabben nerfälld.... ;-)

Dagen fortsatte sen med en tur längs kustvägen in till Malmö där vi hade bestämt oss för att göra ett för oss båda första besök på Entré. Jag måste faktiskt säga att jag blev inte så lite besviken på stället. Visst, är det kläder man är ute efter så är det nog bra eller kanske tom mer än bra, men jag tyckte inte det fanns så mycket värt att titta på om jag ska vara ärlig. Det enda som fanns i sportväg var ett sketet Intersport som jag egentligen inte ens tycker om att gå i, men i vår iver på jakt efter skor till Ingemo och en ny kepa till mig så gick vi in där. Fanns där något vi gillade!? Näe, skulle inte tro det....
Vi hamnade till slut i en italiensk glassbar efter en snabb tur på alla våningarna och den var jämfört med allt annat kanon. Lite taskigt dock att hamna inklämd mellan SF Bio och ett lekland som spelade alldeles för hög musik. Stackars han som jobbar i glassbaren säger jag bara! Smaka gärna på panna cotta-glassen den som får tillfälle. Bara ett litet tips i all välmening!
Noterade sen när vi körde ut igen att jag körde ut genom samma bom som jag körde in igenom. Hur f-n gick det till????


Och nu är klockan sen och det är dax att bänka sig framför tv:n för min allra heligaste timme i veckan- en halvtimme sport och sen Parlamentet som avslutning på det. Sen oftast någon film ovanpå detta och idag visar dom Da Vinci-koden och visserligen har vi den redan på dvd men det är ändå något speciellt att se en film på tv. Gäller att passa på att titta allt man kan medans man fortfarande har en tjocktv....
Mormor lägger Nike och Ingemo har tagit sig ann Solise så jag är alena på nedanvåningen med Sebbe och Indra som är på ett sällsynt besök. Somliga har det bra, vad vet jag!? :-)

Ha nu en bra start på veckan allihopa, och på återseende snart igen!

Niklas.

"I've got to take a little time, a little time to look around me. I've got no where left to hide, it looks like love has finally found me...."
Kommer att återkomma till texten från en av mina favoritballader många gånger- "I wanna know what love is" av Foreigner. Den är ju bara så himla bra!!!!

PS. Killen som jag står bredvid på bilden är ingen mindre än David Printz som numera håller till i Djurgårdens hockeylag som precis förlorade kampen om SM-guldet till HV71. Vid tidpunkten då jag sprang på honom mer av en slump på en irländsk bar i Providence spelade han i Philadelphias b-lag som någon vecka senare van hela b-ligan i USA, ligan under NHL alltså. Vad jag minns så spelade han sen även i Philadelphia Flyers tillsammans med Foppa under någon säsong....
Tänk vad en MFF-tröja kan göra för en ute i vida världen! DS.

Fånga dagen- carpe diem!

Hej igen!

Önskar så jag kunde få tid att skriva oftare men det blir så ibland att man inte hinner med helt enkelt. Har i alla fall ambitionen att skriva så ofta jag kan, och kanske skulle jag vänja mig vid att skriva lite kortare inlägg än vad jag oftast gör!? Tål att tänkas på....

Idag har jag gjort egentligen inte så mycket, inte än så länge i alla fall. Efter sedvanlig lämning på dagis så åkte jag om Ingemos jobb för att lämna en sak som hon bett mig om, och det är ju alltid välkommet att träffas mer än man annars hinner med. Och då är det ju träffas på den enes jobb som gäller om man ska göra det. Hemma springer man mest runt varandra känns det som, åtminstone när man har barnen att ta hand om. Igår gjorde Ingemo ett mycket välkommet och uppskattat besök på mitt jobb när jag jobbade extra hos brodern (Jens för er som inte visste det), och jag fick lyfta upp och krama både Nike och lilla Solise.
Efter besöket hos Ingemo så åkte jag till Astra för att lämna över en liten slant för att vara med på en present till en som fyller 50, och när jag ändå var där passade jag på att fånga dagen genom att träffa storchefen för anläggningen, Per, som jag har haft mycket och god kontakt med genom alla åren jag har varit där. Han har fått ett annat jobb och hinner sluta innan jag är tillbaka från pappaledigheten så jag tänkte det var bäst att passa på och ta tillfället i akt och ta ett ordentligt farväl. Nu när stället är på väg att stänga ner har man hunnit med att reflektera över vilka kontakter man knutit genom åren, och med just Per och hans hjälpreda Eva har jag haft ett mycket gott samarbete. Just därför tycker jag det är viktigt att säga hej, även om jag hoppas att våra vägar korsas igen någon gång längre fram i tiden. Kommer att bli några till mer eller mindre sorgsna farväl innan man lämnar detta stället känner jag, men sen ska man heller inte bara se allting negativt utan tvärtom försöka fånga dagen och göra det bästa av saken och se alla nya möjligheter som uppstår. Är ju ingen som vet vad som händer i framtiden- inte än i alla fall!

Senare idag ska vi hela familjen ta oss en liten tur till Löberöd och hälsa på Martin och Maria i deras nya hus. Pratade med Martin för bara en liten stund sen angående biljetterna till finalerna i handboll i Malmö Arena som jag fixat via mina kontakter i Lugi. Bra platser fick vi och vi sitter på en vinröd sektion- härligt! Faran fanns att han skulle behöva ut och resa då men han kunde hänga på eftersom resplanerna hade ändrats. Gött!
Han avslöjade under samtalets gång att de skulle bjuda på något för oss nytt i matväg så nu är man ganska nyfiken på vad det ska bli. Dom flesta känner ju säkert till hur glad ja är i mat, även om där smiter ner lite onyttigt mellan varven så försöker jag tänka på vad jag stoppar i mig. Det går så där, men nu har jag tagit tag i det lite mer ordentligt så vi får se vad som händer. Sen händer det ju att min kära hustru lagar himlans god mat och då kan man inte låta bli att slicka skålen så gott det är....


Just nu längtar jag bara efter att få ha hela familjen samlad på en gång och mysa tillsammans, men det kommer att dröja lite eftersom Maja försvinner iväg till mormor och morfar i Värmland i helgen och kommer därför inte till oss förrän på måndag och då jobbar jag. Söndagen kommer däremot att bli en höjdare eftersom då får jag och Ingemo äntligen lite tid för oss själva och ska förhoppningsvis avnjuta en god lunch tillsammans innan vi drar in en stund till Malmö för att spatsera runt om vädret tillåter. Om inte så får det väl bli ett besök på Entré där ingen av oss har varit tidigare....
Det är nog så viktigt att ägna tid åt sig själv bara vuxna emellan även när man har barn för gör man inte det så glömmer man lätt bort det som är en av grundbultarna i ett förhållande och det är viktigt att komma ihåg varandra även om barnen dar den mesta av tiden.
Kanske skulle göra min kära hustru glad genom att fortsätta med monteringen av grindarna i trappan nu när jag äntligen skaffat plugg!? Det får bli när jag hämtat Nike på dagis vilket det är hög tid för nu.

På återseende snart igen!!!!

Niklas.

"Would you know my name, if I saw you in heaven? Would it be the same, if I saw you in heaven? I must be strong, and carry on- cause I know I don't belong here in heaven...."
Behöver knappast säga hur mycket denna betyder för mig, denna underbara låt "Tears in heaven" av Eric Clapton!

Spontana möten är dom bästa!

Hej hej hallojsan!

Är i detta nu ensam hemma med 2 marodörer som gör sitt bästa för att reta upp varandra till vansinne, och tyvärr lyckas dom rätt bra mellan varven. Ingemo är tyvärr på jobbet denna kväll, eller tyvär och tyvärr- hade hon inte varit det hade det inte kommit in så mycket pengar i kassan och det hade ju naturligtvis varit än tråkigare än det faktum att hon inte råkar vara hemma just denna kväll. Dessbättre slutar hon 21:30 och förhoppningsvis är hon hemma så snabbt hon kan efter det så vi hinner träffas lite i vaket tillstånd. Inte alltid vi lyckas med detta när vi nu jobbar som vi gör.
Lilla Solise är en papegoja så det heter duga! Skakar man på huvudet så gör hon detsamma och nickar man så nickar hon likadant. Vågar inte prova att ge henne det långa fingret för då gör hon väl samma sak och sen är jag inte poppis varken här hemma eller på dagis när hon väl börjar där. Och Nike gör sitt bästa för att reta henne för att sen i andra andetaget ta hand om henne som en storasyster bör ta hand om sin lillasyster. Ah ni skulle bara se vilket samspel dom börjar få! Detär väl en viktig del i att utvecklas som person- att hitta samspelet med omgivningen, och det kan man lugnt säga att dom börjar göra. Om än det är lite på retstadiet fortfarande....

Tidigare idag så råkade jag av en slump springa på en kollega som jag inte sett på ett bra tag och jag måste säga att den typen av möten, som sker när man minst anar det, är för mig dom allra bästa. Spontana och otvungna- me like! Måste inflika här att jag försöker alltid, oavsett när, ta mig tid att prata 5 minuter (ibland längre till vissas förtret) när jag springer på någon som jag inte träffat på ett bra tag. Ibland är det knappt så man kommer ihåg personen ifråga men efter lite letande i minnet så kommer man ihåg och sen rullar det på som det vore igår man samspråkades. Jag hade 2 sådana möten förra veckan: ett på City Gross där jag sprang på en gammal innebandykompis som jag säkert inte pratat med på 16 år, och ett för bara någon dag sen när jag utanför Willys sprang på föräldrarna till en gammal tenniselev som jag tränade på lördagmorgnar 07:30-08:30 säg 1987. Visst, våra vägar korsades ett flertal gånger under de åren då jag spelade tennis, dvs fram tom våren 1995. För mig var det ett mycket kärt möte och det verkade vara så även för dem. Lite kuriosa i sammanhanget är att jag har lite kontakt med killen via fenomenet Facebook, om än sporadisk men i alla fall!
Av någon anledning kommer man ihåg vissa person bättre än andra, och ibland finns där liksom inget att peka på utan det bara är så. Nu sägs det ju iofs att jag har ett hästminne för namn och ansikten, men någon bra egenskap är väl bra att ha tror jag. Har oxå fått höra att jag kan vara nostalgisk mellan varven och visst kan jag hålla med om det. Men ärligt talat- hur kul hade det varit om alla hade varit likadant skapta och stöpta i samma form? Nämnde jag mitt sifferminne!? Hehehe, anar en liten Rainman-varning komma här snart.... :-)


På bilden ovan ser man klart att det ligger i släkten att vara lite knas.... ;-)

Tror dom flesta ser mig som en väldigt social och lätt person att ha att göra med, och den rollen stortrivs jag med. Är heller inte rädd för att göra bort mig eller andra heller för den delen, och här kommer det bästa in- jag är stor vän av sk practical jokes!!!! O'boy vad jag älskar att sätta upp ett sådant när personen som blir utsatt minst anar det, och jag bär inom mig många guldkorn som jag kan berätta om vid tillfälle. Vissa bättre än andra naturligtvis, och eftersom jag är av åsikten att det är ok att göra misstag så länge man lär av dom så förfinar jag min teknik och taktik hela tiden. Så pass upp om jag nu råkar vara på det humöret- bäva månde mina kombatanter!!!!

För att sammanfatta mitt spontana möte idag så kan jag bara säga en sak- det kostar så lite att ta sig tid att prata den lilla stunden och så får man så mycket ut av det ändå. Inte så att jag går och längtar efter ett spontant möte då och då men händer det så händer det och då är det inte mycket man kan göra åt saken. Det är ju just detta som är tjusningen!
Dessutom lyckades jag sova båda barnen i bilen, som dessbättre stod i skuggan av ett träd, så nu lär det inte bli några som helst problem att få dom att somna tidigt i kväll....

Nähä, nu verkar barnens tålamod med varandra vara på upphällningen så det är väl bara att lyfta på gumpen och fixa lite käk till oss alla 3. Minns jag rätt så finns det goda rester från igår i kylen- mums!

Ha en fortsatt bra kväll allesammans!

Hälsningar Niklas.

"If you miss the train I'm on, you will know that I am gone. You can hear the wissle blow a hundred miles. Load on 1, load on 2, load on 3, load on 4- load on 5 hundred miles away from home...."
En superduperkanonbra låt från ett av mina absoluta favvoband all time- 500 miles med The Hooters från Philadelphia i USA. Spelar irländskinspirerad rock, och är man av någon anledning på dåligt humör är det bara att sätta på en skiva med dom så mår man genast väldigt mycket bättre- jag lovar!

Det ska vara en Melin till att lyckas!!!!

Tjenarinna!

Vilket härligt väder det är ute. Alla barnen är ute i trädgården och njuter medans deras fader sitter inne vid datorn och häckar. Lovar att det inte ska bli långvarigt denna gången!!!!

Vi är ju inte nerlusade med kända Melinare men nu i helgen var det en som utmärkte sig lite mer än oss andra. Den förste Melinaren som folk med lite idrottsintresse brukar känna till är en ganska duktig hockeyspelare vid namn Björn Melin. Han spelar just nu i HV71 men har tidigare varit över i NHL och även hunnit med en säsong i Malmö. Men den andre och den Melin som jag tänker på och som lyckades utöver det vanliga i helgen är Roger Melin, hockeytränare för AIK som tog sig upp i elitserien i söndags efter många år på idrottens bakgård. Grattis Roger!!!!
Nu när min egen idrottskarriär så att säga gått i stå eller kanske rent utav har självdött så får jag sätta mitt hopp till mina barn. Först ut är Maja.... :-)

Hon har redan hunnit med att prestera bra denna veckan, med viss hjälp av sin fader- hmm hmm, genom att lyckas vinna en slogantävling för Marabou som försegick ute på City Gross på Mobilia här i hemstaden Lund. Dom ringde från Marabou i förmiddags när Maja var i skolan och jag vilade på soffan och berättade att hon hade vunnit. Det hade stått mellan henne och en kille men det som vägde till Majas fördel var att dom tyckte mycket om hennes slogan och sen var killens lite för oroffsigt gjord. Undras hur det kan bli det när det är barn inblandade!? Jag menar, då får man ju som förälder tänka till lite och göra den barnvänlig. Som jag och Maja gjorde ungefär! Så här gick våran slogan: Vill du bli glad och go ska du äta Marabou. Inte så dum va!? :-)
Nu lär vi få äta choklad ett tag här hemma. Är det någon som har vägarna förbi så bara titta in på en kopp fika med tillhörande Marabouchoklad till....


Nu har familjemodern stuckit iväg till jobbet så jag får ansvara själv för lymlarna som är ute i trädgården och röjer. Går ganska lätt måste jag säga när dom är på detta härliga humöret. Ska strax ge oss av och hämta mormor hemma på Fäladen och på vägen hem igen stannar vi till på Delphi och plockar med oss lite god pizza som vi mumsar i oss till kvällsmat. Vågar säga att Delphi gör stans godaste pizzor i hård konkurrens med en Lundaspecial från Avesta Pizzeria borta vid polishuset. Fördelen är att Delphi ligger i princip bara runt knuten där vi bor. En lång knut visserligen men i alla fall!
Min dag har annars varit ovanligt produktiv med både tvätt, dammsugning och annat som behövde fixas. Tradigt bara att jag hela tiden glömmer att skaffa plugg så jag kan bygga färdigt grindarna till trappan så man vågar släppa lite på kontrollen av var Solise håller hus. Då och då är det bara att röra på fläsket och se vart hon tagit vägen....
Påminnelse till dig själv Niklas: skaffa plugg så blir din fru glad!

Imorgon lämnar jag pappaledigheten om än bara tillfälligt och gör min broder från en annan moder sällskap på jobbet. För er som inte vet det så jobbar jag lite extra som hantverkare då och då, men nu sen barnen kommit till världen så blir det allt mer sällan av förklarliga skäl. Nå väl, det är ett trevligt avbrott i vardagen och ett arbete där man får använda sin kreativitet på ett helt annat sätt än vad jag är van vid från mitt jobb som väktare. Dessutom extra kul när man får jobba med en av sina allra bästa vänner och brodern som jag aldrig fick!!!!

Ha nu en riktigt skön dag i solen och lev väl! På återseende snart igen!

Niklas.

"It all takes time, whole lot of patience...." sjöng Joey Tempest i Europe en gång när dom framförde Carrie. Stämmer in rätt bra på mycket här i livet, inte sant!?

Ljuva vår- kom till mig!

Hej hej hallå!

Det är inte helt fel att vara hemma dagar som denna när solen skiner ute, barnen är glada och man bara mår så där bra utan egentlig anledning. Hade det inte varit för den lilla förkylningen så hade det varit i det närmaste perfekt, men man kan inte få allt här i världen. Man får vara glad för det lilla som det brukar heta.
Lördagen började med att jag var själv hemma med barnen och fick se till att göra oss i ordning så vi kunde komma till lördagens stora begivenhet i tid- bollförskolan. Premiär var det för lilla Solise och hon öppnade starkt med att sova första kvarten för att sen vara pigg och glad och vinka till alla som hon bara kunde. Är för tillfället lite av mammas och pappas lilla flicka men trots detta så var hon inte blyg för de som försökte prata med henne. Caston som är kollegan Liselottes lilla påg och lika gammal som Solise kröp rundor runt henne så hon fick blodad tand och hon ville genast krypa hon med. Nu har hon kanske inte världens snyggaste och mest effektiva krypstil men det går i alla fall framåt. Ett av syftena med vår verksamhet är just att barnen ska utvecklas, och det lyckades hon med de minuter hon var vaken! Alltid något att ta med sig.... :-)
Nytt är oxå, som ni kan se på bilden, att hon sticker ut tungan för jämnan och leker Gene Simmons i Kizz. Ingemo hade det så lugnt och skönt när hon var hemma och mammaledig men boom- när jag började min pappaledighet så börjades det krypas och ställa sig upp och stickas ut tungan. Nästa vecka börjar väl supandet och övningskörandet- dock förhoppningsvis inte i kombination med varandra!

Det är så gott nu när man kan vara ute i trädgården och barnen kan vara själva där utan att man behöver vaka över dom som en hök vareviga sekund. Givetvis håller man sig i närheten och ser till att grinden in till den lilla täppan är stängd, men bara det faktum att man kan låta dom vara ute gör att dom förhoppningsvis någon gång i snar framtid kan bli kvitt allt vad sjukdomar heter. Ser verkligen fram mot den närmsta tiden nu när allt går mot ljusare tider!


Vissa tycker uppenbarligen att detta är roligare än andra som synes på bilden ovan.... :-)

Även lilla Nike, som snart inte är så liten längre, tycker det är så skönt att kunna bara ute utan att behöva klä på sig allt för mycket. Vi har haft turen att få en del leksaker som andra inte varit i behov av längre och nu nyttjar hon dessa allt vad hon kan. Sparkcykeln är ett kapitel för sig då hon inte riktigt vet hur hon ska använda den på rätt sätt och leder den framåt istället för att ställa sig på den och kicka sig i önskad riktning. Tror nästan jag får försöka fånga det på bild så ni själva får se. Det ser rätt roligt ut när hon går med sin cykel i full mundering runt huset och känner sig så stor som bara en snart 4-åring kan göra.
Av någon anledning har hon blivit väldigt hjälpsam och det underlättar mer än man tror när hon säger helt plötsligt att: pappa, jag fixar Solise om du tar det och det. Hmmm, ibland undrar man vems barn hon är. Visst, jag har min vänlighet ibland väl dold för omgivningen men det troliga är att hon fått denna egenskapen av sin mamma får jag nog erkänna. Hjälpsamhet är ordet för dagen!


Kanske är det så enkelt att hon håller på att bli stor, vem vet!? Jag har ju bara varit med om denna åldern en gång tidigare med Maja, men tyvärr kommer jag ihåg skrämmande lite från den tiden då hon var en liten skit. Tråkigt, mycket tråkigt är det, fast det kan förklaras med att det var en hyfsat turbulent tid i mitt liv när det inte var många pusselbitar som låg rätt. Till skillnad från nu då pusslet är i det närmaste komplett, och stor del i detta har givetvis min familj. Alla barnen så klart men det stora stödet i livet är min kära hustru Ingemo som står ut med mig som jag är. Är henne evigt tacksam för att hon ger mig möjligheten att vara hemma även med lilla Solise nu i år, för tyvärr är det inte alla som får/har den möjligheten. Tokigt att inte ta den kan jag bara säga, nu när man väl får chansen....


Barnen lever rövare i andra delen av vardagsrummet där vi har datorn och damen med tungan terroriserar sin äldre syster genom att vilja pilla på allt som Nike har tagit fram. Syskonkärlek- tur att någon uppfann det!
Ägnar mig samtidigt åt blöjbyte fast inte ett blöjbyte man normalt tänker på utan på Nikes alla 3 dockor som hon just nu lagar mat åt. Har även för egen del kört någon maskin tvätt och då skulle givetvis Nike göra detsamma, så hon tog helt sonika och gjorde om en av sina spisar till tvättmaskin. Man tager vad man haver som Kajsa Varg hade sagt! Hänger upp tvätten gör hon oxå över hela sitt rum så ovanvåningen i huset ser nu ut som en blandning av zigenarläger och en bild tagen från Neapel där tvätten hänger mellan husen.


Vad händer i kväll då? Ja, för alla som är det minsta itnresserade av idrott så vankas det stor fotboll på TV4 Sport som sänder mötet mellan Real Madrid och Barcelona. Innan dess hoppas jag att vi har hunnit med att laga något gott att äta och samitidigt hunnit njuta allihopa av att bara få vara hemma och tillsammans. Hinner jag med så tar jag även en liten tur på denna monstermaskin jag har till motorcykel....
Nähä, dax att ta tag i sitt liv och se till att få något gjort här hemma. Till tonerna av Roxy Musics Avalon dansar jag nu på lätta tår upp till ovanvåningen för att ta hand om dagens sista tvätt. Skönt att den är borta!

På återseende snart igen och lev väl tills dess!

Niklas.

"I carry a flame, all through the night- I'm a believer...." sjöng Marian Gold från Alphaville en gång. 1997 närmare bestämt!

Kaffet i vrångstrupen!

Hej igen!

Ja om jag nu bara hade druckit kaffe så hade jag garanterat satt det i vrångstrupen när det första man läser är att Lugis målvakt sedan flera år tillbaka, Oscar "Ogge" Jensen, är klar för HK Malmö. Bara till att gratulera Malmö till ett alldeles utmärkt nyförvärv! Dock tråkigt att inte få se Oscar nästan på egen hand kunna vinna matcher i Arenan, men jag är fullt övertygad om att Jocke kan fixa det i fortsättningen utan Oscar vid sin sida. Nu har dom visserligen kört lite omväxlande om vem som stått i mål- misstänker att dagsform och motstånd avgjort valet av förstemålvakt. Även om jag tycker bra om Oscar kan jag inte påstå att jag vill att hans nya lag ska vinna när dom kommer på besök nästa säsong....

Lika ledsen man blev att läsa om Oscar, lika glad blir man när man läser att Johan Zanotti är klar som huvudtränare för Lugi nästa säsong!!!! Även om jag inte känner Johan personligen mer än att man sprungit på varandra i samband med matcherna och hälsat så känner jag att denne karismatiske kille är helt rätt person att leda klubben denna revanschens säsong som tar sin början i höst. Han lever sig in i matcherna på ett sätt jag inte sett någon ledare göra tidigare, och med känsla och engagemang så kommer man väldigt långt. Det behöver man inte ha spelat på elitnivå för att förstå! Väntar med spänning på vad som händer med eventuella nyförvärv och vem som stannar eller eventuellt lämnar. Finns gott om killar i laget med det där berömda hjärtat som är ack så viktigt när det verkligen gäller: Johan Fohlin, Kim Johansson, Niklas "Gummi" Gudmundsson, Anders Hallberg- ja listan kan göras lång och detta är bara några exempel på spelare med rätta hjärtat. Är mycket spänd och nyfiken på nästa säsong, men önskar samtidigt inte att tiden går så fort att det snart är september för först vill jag uppleva en skön sommar och pappaledighet tillsammans med alla barnen och Ingemo....

Har haft några dagar hemma där inte mycket blivit gjort. Varför vet jag inte men det blir så ibland. Känner dock att jag är lite på g idag och det är ju alltid en början!
Ska strax ge mig iväg tillsammans med barnen till farmor som är snäll och passar dom medans jag är iväg en kort sväng till tandhygienisten för min årliga kontroll. Återstår att se om jag har skött mina åtaganden som jag ska/bör.
Solise ville inte alls sova i natt så Ingemo gav upp vid 5-tiden och gjordfe sig iordning och begav sig till jobbet bra mycket tidigare än vad som var tänkt. Till slut somnade den lilla damen om och vi gick upp vid 9-tiden och käkade frukost. Börjar snart bli dax att tänka på lunch ser jag när jag kikar på klockan.

Bäst att avrunda för denna gång för nu är det någon som drar mig i benet och pockar på uppmärksamheten!

Ha det gott tills nästa gång!

Niklas.

PG, min store musikguru, skrev en gång: all I knew- your eyes are velvet blue....

Regnet det bara öser ner....

Tjenarinna!

Så skönt det är med söndagar när man precis har haft en helg med en massa måsten och sen får man koppla av och göra ingenting i hemmets lugna vrå. Missförstå mig inte- allt som vi var med om i helgen vill jag verkligen inte missa för något i världen, men faktum kvarstår att iom att vi bjuder till fest så är där en hel del saker som måste fixas. Varför dom inte gör det av sig själv kan man undra!? ;-)
Som den lyckliga familj vi är med 3 friska och pigga barn så blir det inte alltid som man tänkt sig med planering och annat, och ibland är det svårt att få tiden att räcka till. Till syvende och sist går det på något konstigt sätt ändå och det som är så skönt här är att Ingemo och jag behöver oftast inte ens prata om vem som ska göra vad utan det går av sig själv. Blir liksom att man faller in i sina roller och så hjälps man åt att få saker och ting klara. Är heller inte så att vi faller in i de klassiska mans och kvinnorollerna utan vi kör på med det som vi tycker är roligt att fixa med, och som tur är tycker vi om olika saker där. Kompleterar varandra är ett annat bra ord som passar in på oss, och det är jätteskönt att känna att det funkar så bra med den biten.
Ingemo drog igår det stora lasset med att fixa all den goda maten och det gjorde hon verkligen med den äran! Det blev jättelyckat och väldigt gott, och även om hon tagit i och lagat mat till ett helt kompani så blev det inte så mycket kvar på faten när vi plockade undan. Vi, barnen, farmor, mormor och morfar, Mosti Anni och hennes Anders och så Nestor- alla var mätta och belåtna efteråt och tiden gick som vanligt väldigt fort när man har roligt. Vi tappra som satt kvar en bit in på nästa dygn och pratade vid köksbordet medans alla andra hade droppat av efterand hade trevligt, och inte blev det mindre trevligt av att vi fick sällskap av en och annan whiskyflaska. Finns en del av den varan i detta hemmet men det är ytterst sällan som dom kommer fram. Desto trevligare att det bidde nu!
Maja däckade på köksgolvet.... ;-)

Idag ska vi inte göra någonting speciellt, och det är precis vad jag gör just nu. Anders var snäll och fick igång min monstermaskin till mc igår så hade det inte regnat ute så hade jag tänkt att ta mig en liten tur i nejderna för att dels lufta mig själv men även passa på att ladda mc:ns batteri som stått stilla sedan början på november när jag sist körde den. Och jag som trodde att cykeln var stendöd! Ack så fel jag hade....
Jag har av naturliga skäl aldrig pillat på en hoj men nu när Anders satt och förklarade lite enkelt hur man kunde lösa de mest enkla sakerna själv så verkade det trots allt inte så svårt. Hmmm, får nog försöka få tag i en handbok så ska det nog lösa sig. Onödigt att slänga iväg pengar på service när man kan fixa sakerna på egen hand. Själv är bäste dräng brukar det ju heta.... :-)
Nåja, man kan ju alltid hoppas att det slutar regna någon gång nästa vecka så jag kan ta mig en tur då om inte förr. Körvana är som sagt det är det primära med denna cykeln, och under tiden så letar jag ställen på internet var jag kan finna min nästa hoj att äga. Funderar just nu på att kanske våga importera från USA för där lär man kunna göra riktiga fynd rent kvalitetsmässigt och prismässigt, och sen gäller det bara att det inte tillkommer för många och dyra avgifter så ska man kanske kunna få hem drömhojen.... *längtar*

Nähä, nu börjar det närma sig lunchdax och jag ska se till att få iväg min kära hustru till jobbet så hon inte kommer försent.
Ha det gott tills nästa gång vi hörs!!!!

Niklas

A-ha sjöng en gång: "Stay on these roads, we shall meet- I know. Stay on my love, we shall meet- I know (I know)...."

God påsk!

Hej!

Så var det åter dax att fira påskafton, och i år hålls den hos oss hemma på Spexarevägen. Minns inte var vi var förra året- börjar nog bli gammal eftersom minnet sviker. ;-)
Mycket möjligt det var hemma hos oss även då men det kvittar för nu har vi fejjat och Ingemo har bott i köket de sista 2 dagarna så nu har vi en smarrig tre rätters-middag att se fram mot. Mumsigt ska det bli!!!!

Igår var vi iväg hos en gammal kompis till Ingemo, Jenny heter hon, och grillade hos henne i Landskrona. Mycket trevlig kväll även om mitt deltagande var lite si och så eftersom jag nattade Solise vid 2 tillfällen. Inte så att man känner sig som världens mest sociala människa men det blir så ibland när småbarnen ska nattas. Alla vet förmodligen hur lätt det är att somna själv då och det var det som hände vid andra tillfället. Ingemo försökte väcka mig 3 gånger utan att lyckas! Smidigt Niklas.... :-)
Med var även Jennys kille Micke och Annika och Kalle med barnen Hanna och Filip. Ingemo, Annika och Jenny är gamla kollegor från akuten och nu hade dom inte sammanstrålat på nästan 3 år så dom hade lite att ta igen och prata om om man säger så. Man vet ju själv hur det vara då det finns dom man önskar man kunde träffa oftare fast än det inte är möjligt av flera orsaker. Avstånd är en, tid är en annan. Men men- sånt är livet och det är ingen som dör av detta. Är man riktiga vänner ska det inte spela någon roll för sen när man väl träffas så är det som om det vore igår med dom som är ens riktiga vänner. Så var det för tjejerna igår och det var skönt för dom att få träffas igen. Kanske det inte behöver gå lika långt tills nästa gång!?

Nu börjar det bli tid att göra sig iordning och åka och hämta gästerna. I vissa fall beror det på att de ska dricka alkohol och därför inte vill köra själva och i andra fall blir det lite som färdtjänst- ring och vi hämtar. Det får man bjuda på när vi nu har både bil och tid att göra det på! :-)

Glad påsk allesammans!!!!

Niklas

Eric Clapton sjöng en gång: "Darling, you look wonderful tonight...."

Pappaledigheten har börjat- so sweet....

Hej där!

Äntligen säger jag bara- min hett efterlängtade pappaledighet satte igång i måndags. Sen är det ju knappast någon hemlighet att det inte är någon dans på rosor att ta hand om 3 barn som ska fixas iordning och köras iväg till skola och dagis. Påsklovet kommer mycket lämpligt så man får några dagars ledighet från just den sysslan, fast å andra sidan så dyker där upp andra saker som skall tas om hand om. När ska man få vara pappaledig egentligen!?

Måndagen började med körning av de 2 stora och sen väl hemma igen tog jag min egentligen första promenad med Solise i det varma vårvädret. Dagens bild är tagen från promenaden som blev till en tur runt Östra Torns by. Väldigt härligt ställe och avkopplande dito att besöka för er som inte varit där. Vi riktigt mös båda 2 och bara mådde gott i solen.
Lite träning biddde det senare på dagen när Maja tränade handboll för då passade jag på att springa lite i Stadsparken.

Att hinna med alla de saker man vill hinna med när man är pappaledig är inte det lättaste. Jag har mina intentioner och har en hyfsad hum om vad jag vill hinna med men det är banne mig inte lätt ändå! Känner att det är bäst att ta det lite pö om pö och inte stressa för det är ingen idé för det går inte bättre då. Har fått saker gjorda alla 3 dagarna som gått hittills och det får jag vara nöjd med, även om det kunde blivit mer gjort. Kan tyckas vara dagens i-landsproblem för att använda gammalt kärt uttryck, men man ska inte gnälla för det finns alltid dom som har det värre.
Man blir lite lätt upprörd, eller ja- rent ut sagt förbannad, när man läser om kvinnan som blir ihjälslagen när hon ska undsätta sin man i ett bråk om en sketen parkeringsplats. Verkligen moget att ha ihjäl någon över denna bagatell!!!! Inte särskilt moget att ha ihjäl någon över huvudtaget, och inte särkilt lagligt heller för den delen. Hur är man funtad när man gör en sådan grej? Tror inte den lågpannade idioten är funtad alls om jag får säga vad jag tror. Jag hoppas verkligen att man får tag för honom så han kan ställas till svars för vad han gjort.... Grrrr vad arg man kan bli då!!!! Svin svin svin!!!!

Nåja, inte ens värt att spilla energi på en mupp som honom för det är han inte värd. Jag ska passa på att njuta än mer imorgon torsdag för då är faktiskt hela familjen ledig och vi har nu 4 dagar gemensam ledighet att se fram mot. Någonting står på schemat varje dag men det känns inte så jobbigt för det är bara angenäma saker som grillkväll och goda middagar att se fram mot. Inte att förglömma- bollförskolan på lördagar som ligger mig väldigt varmt om hjärtat!!!!
Träna vore skönt att hinna med oxå. Varför inte börja morgondagen med en liten runda!? Det vore ingen dum idé känner jag.... :-)

Natti natti god vänner!

Niklas.

Lyrics of the day: "step by step, heart to heart. Left right left, we all fall down- like toy soldiers...."
Martikas "Toy soldiers" är en gammal goding från förr. Kan man säga så? Bra är den i varje fall!