Hej hej hallå!
Det är inte helt fel att vara hemma dagar som denna när solen skiner ute, barnen är glada och man bara mår så där bra utan egentlig anledning. Hade det inte varit för den lilla förkylningen så hade det varit i det närmaste perfekt, men man kan inte få allt här i världen. Man får vara glad för det lilla som det brukar heta.
Lördagen började med att jag var själv hemma med barnen och fick se till att göra oss i ordning så vi kunde komma till lördagens stora begivenhet i tid- bollförskolan. Premiär var det för lilla Solise och hon öppnade starkt med att sova första kvarten för att sen vara pigg och glad och vinka till alla som hon bara kunde. Är för tillfället lite av mammas och pappas lilla flicka men trots detta så var hon inte blyg för de som försökte prata med henne. Caston som är kollegan Liselottes lilla påg och lika gammal som Solise kröp rundor runt henne så hon fick blodad tand och hon ville genast krypa hon med. Nu har hon kanske inte världens snyggaste och mest effektiva krypstil men det går i alla fall framåt. Ett av syftena med vår verksamhet är just att barnen ska utvecklas, och det lyckades hon med de minuter hon var vaken! Alltid något att ta med sig.... :-)
Nytt är oxå, som ni kan se på bilden, att hon sticker ut tungan för jämnan och leker Gene Simmons i Kizz. Ingemo hade det så lugnt och skönt när hon var hemma och mammaledig men boom- när jag började min pappaledighet så börjades det krypas och ställa sig upp och stickas ut tungan. Nästa vecka börjar väl supandet och övningskörandet- dock förhoppningsvis inte i kombination med varandra!
Det är så gott nu när man kan vara ute i trädgården och barnen kan vara själva där utan att man behöver vaka över dom som en hök vareviga sekund. Givetvis håller man sig i närheten och ser till att grinden in till den lilla täppan är stängd, men bara det faktum att man kan låta dom vara ute gör att dom förhoppningsvis någon gång i snar framtid kan bli kvitt allt vad sjukdomar heter. Ser verkligen fram mot den närmsta tiden nu när allt går mot ljusare tider!
Vissa tycker uppenbarligen att detta är roligare än andra som synes på bilden ovan.... :-)
Även lilla Nike, som snart inte är så liten längre, tycker det är så skönt att kunna bara ute utan att behöva klä på sig allt för mycket. Vi har haft turen att få en del leksaker som andra inte varit i behov av längre och nu nyttjar hon dessa allt vad hon kan. Sparkcykeln är ett kapitel för sig då hon inte riktigt vet hur hon ska använda den på rätt sätt och leder den framåt istället för att ställa sig på den och kicka sig i önskad riktning. Tror nästan jag får försöka fånga det på bild så ni själva får se. Det ser rätt roligt ut när hon går med sin cykel i full mundering runt huset och känner sig så stor som bara en snart 4-åring kan göra.
Av någon anledning har hon blivit väldigt hjälpsam och det underlättar mer än man tror när hon säger helt plötsligt att: pappa, jag fixar Solise om du tar det och det. Hmmm, ibland undrar man vems barn hon är. Visst, jag har min vänlighet ibland väl dold för omgivningen men det troliga är att hon fått denna egenskapen av sin mamma får jag nog erkänna. Hjälpsamhet är ordet för dagen!
Kanske är det så enkelt att hon håller på att bli stor, vem vet!? Jag har ju bara varit med om denna åldern en gång tidigare med Maja, men tyvärr kommer jag ihåg skrämmande lite från den tiden då hon var en liten skit. Tråkigt, mycket tråkigt är det, fast det kan förklaras med att det var en hyfsat turbulent tid i mitt liv när det inte var många pusselbitar som låg rätt. Till skillnad från nu då pusslet är i det närmaste komplett, och stor del i detta har givetvis min familj. Alla barnen så klart men det stora stödet i livet är min kära hustru Ingemo som står ut med mig som jag är. Är henne evigt tacksam för att hon ger mig möjligheten att vara hemma även med lilla Solise nu i år, för tyvärr är det inte alla som får/har den möjligheten. Tokigt att inte ta den kan jag bara säga, nu när man väl får chansen....
Barnen lever rövare i andra delen av vardagsrummet där vi har datorn och damen med tungan terroriserar sin äldre syster genom att vilja pilla på allt som Nike har tagit fram. Syskonkärlek- tur att någon uppfann det!
Ägnar mig samtidigt åt blöjbyte fast inte ett blöjbyte man normalt tänker på utan på Nikes alla 3 dockor som hon just nu lagar mat åt. Har även för egen del kört någon maskin tvätt och då skulle givetvis Nike göra detsamma, så hon tog helt sonika och gjorde om en av sina spisar till tvättmaskin. Man tager vad man haver som Kajsa Varg hade sagt! Hänger upp tvätten gör hon oxå över hela sitt rum så ovanvåningen i huset ser nu ut som en blandning av zigenarläger och en bild tagen från Neapel där tvätten hänger mellan husen.
Vad händer i kväll då? Ja, för alla som är det minsta itnresserade av idrott så vankas det stor fotboll på TV4 Sport som sänder mötet mellan Real Madrid och Barcelona. Innan dess hoppas jag att vi har hunnit med att laga något gott att äta och samitidigt hunnit njuta allihopa av att bara få vara hemma och tillsammans. Hinner jag med så tar jag även en liten tur på denna monstermaskin jag har till motorcykel....
Nähä, dax att ta tag i sitt liv och se till att få något gjort här hemma. Till tonerna av Roxy Musics Avalon dansar jag nu på lätta tår upp till ovanvåningen för att ta hand om dagens sista tvätt. Skönt att den är borta!
På återseende snart igen och lev väl tills dess!
Niklas.
"I carry a flame, all through the night- I'm a believer...." sjöng Marian Gold från Alphaville en gång. 1997 närmare bestämt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar