fredag 26 mars 2010

Bang drum a little louder!



Hej hallå!

Jag vet precis vad ni tänker nu- nu sitter han uppe mitt i natten igen och skriver. Felet denna gång är bara det att jag till sist inte lyckades undvika allt vad sjukdom heter och fick rätt saftiga problem med magen mitt när jag höll på att mata barnen innan vi skulle iväg på ett litet kalas som vi alla hade sett mycket fram mot. Blev bara till att ställa in alltihopa tyvärr, men det går att ta igen senare, och sen fick jag ringa hem Ingemo för det var knappt jag kunde ta hand om mig själv ett tag. Hon kunde på grund av hård belastning på jobbet inte komma hem så fort som jag önskat, och det har jag full förståelse för, men tur i oturen hade jag snälla barn som på något sätt förstod att pappa inte var i högform så dom gjorde verkligen sitt bästa för att jag skulle få krya på mig. Och nu, många timmar senare, kan jag säga att det hjälpte. Bara att hoppas att känslan håller i sig men som det känns nu så kan jag jobba imorgon. En dag som för övrigt kommer att gå till historien eftersom jag ska utföra 4 olika tjänster under ett och samma arbetspass. Smaga på den! Återkommer med rapport hur det gick senare....

Man kan inte låta bli ibland att undra hur det står till i huvudet på vissa människor. Som tex på de människorna som bor i den här orten lite längre norrut i Sverige där nu så omtalade väldtäkten skedde och där det hela slutade med att i princip alla var emot den stackars flickan som blivit utsatt för det hela. Idioter! Innan man bildar sig en uppfattning är det i alla fall för mig väldigt viktigt att skaffa lite bakgrundsfakta, och om möjligt är det oxå väldigt viktigt att försöka se saken från mer än ett håll. Men den sämsta av ursäkterna för att någon, man som kvinna, inte skulle begå en våldtäkt måste väl ändå vara den att: nej det kan aldrig var han för han skulle aldrig göra något sådant. För helvete- hur kan man bara komma på tanken på att ens försöka resonera så???? Hade dom bara satt sig in lite mer i fallet så hade dom oxå sett bevisen falla på plats....
Inget ont som inte för något gott med sig- nu får dom stå i rampljuset och skämmas inför hela landet när historien vevas om och om och om igen på tv. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen brukar det ju heta! :-)

Likadant undrar man hur folk tänker när dom på fullaste allvar tror att dom kan komma från ingenstans och spela Allan Ballan på en arbetsplats, oavsett ålder och kön, när erfarenheten är i det närmaste obefintlig. En sak har i alla fall jag fått lära mig sedan jag var liten och blivit uppfostrad till och det är att vara ödmjuk inför uppgiften och inte tro att jag är mer värd än någon annan. Vissa verkar ha glömt detta eller så har det helt enkelt missats av föräldrarna, inte vet jag, men man kan lugnt påstå att det ställer till problem längre fram i livet.
Likaså gör det att inte vara flexibel utan bara köra på i samma hjulspår hela tiden och antingen inte våga gå utanför dom eller ännu värre- inte kunna. Världen är full av dessa människor, och när man läser om dom i artiklar av olika slag fastnar i alla fall jag lätt eftersom detta är något som verkligen fascinerar mig slash intresserar mig. Visst, beroende på vad man jobbar med, så har man olika saker man måste följa men där finns oftast alltid utrymme för att vara flexibel inom vissa ramar. Men att bara följa reglerna och inte kunna/vilja se utanför regelboken- det finns bara inte i min värld! Livet blir ju så mycket enklare när man kör lite halvt på känsla, men det verkar inte gå in i skallarna på dessa stelbenta varelserna....

Det bästa har jag sparat till sist! Ekonomi är ett kärt ämne, och jag om någon vet hur det är att inte vara så bra på den saken. Man får kalla det vad man vill, men jag har i perioder lyckats mindre bra med att sköta min ekonomi. Det har i mitt fall hängt samman med att jag har separerat efter ett längre förhållande, och när man då står där alena så har man utgifter som man inte bara kan strypa rätt av utan får ta det sakta men säkert. Tyvärr går det då alldeles för långsamt oftast, eller kanske man ska säga att inkomsterna inte hinner ikapp utgifterna. Jag är oerhört tacksam för att jag har haft en mamma som alltid ställt upp för mig, och även banken som hjälpte mig när jag som bäst behövde det. Man kan nästan säga att jag var piloten till det som sen skulle mynna ut i Lyxfällan som körs på 3:an. En liten minivariant i alla fall....
Det är väldigt lätt att höja sin levnadsstandard och lägga sig till med vanor som sen blir svåra att ta bort pang bom. Nu, säger nu, efter många om och men så har jag lärt mig hur det ska gå till. Den känslan är obetalbar av att man kan ha sparat pengar istället för att ha slängt iväg dom på utgifter man låg efter med sedan innan. Ingemo har här varit ett väldigt viktigt stöd för mig, men hon har även varit lite av en läromästare som fått mig att se saker på ett helt annat sätt och helt enkelt fått mig att tänka i andra banor än vad jag tidigare gjorde. Kan bara säga att jag är glad att sms-lån och andra lätta sätt att låna pengar på inte fanns när jag var som mest nere i skiten. Blir lite av ett missbruk, eller där ändrar jag mig- det är ett missbruk att inte kunna sköta sig ordentligt gällande den biten! Många saknar den spärren att inte kunna låta bli att frestas att ta saker på avbetalning eller att ta ett snabbt lån när man är lite i kris eller har ont om pengar. Hehehe- kom precis på att jag skulle kunna ställa upp på ett ekonomiskt möte motsvarande AA och tala i egenskap av före detta missbrukare. Vore kanske något det!?
Jag kan inte låta bli att tycka synd om dom som råkat av en eller annan anledning hamna taksigt till, men ser man tex på hur dom i Lyxfällan har det så är det ju alla gånger självförvållat och då hamnar vi i ett annat läge. Spärrar saknas och en mängd olika händelser gör att man bara sjunker djupare ner i träsket och till sist kommer man ingenstans. Tex minns jag från när jag hade gått ut gymnasiet och då jag själv började jobba istället för att plugga så var det många i min årskull som levde på studiemedel och bara hade det bra. Läste en massa onödigt skit, enstaka kurser som inte bidde till någon sammanhängande utbildning, och drog på sig studieskulder som de aldrig blir av med. Snacka om onödigt! Jag hoppade visserligen aldrig på pluggtåget och det kan jag ibland ångra idag fast å andra sidan är jag ett exempel på att det går att klara sig fram här i livet utan utbildning. Jobb finns- det gäller bara att inte vara kräsen!
Det är VÄLDIGT lätt att hamna fel och sen får man problem att ta sig ur ekorrhjulet som snurrar allt fortare åt fel håll. Men det är aldrig, och får heller inte vara, för sent att hoppa av!!!! Man löser väldigt mycket bara genom att prata om det med någon....

Läggdax! Natti natti och på återseende snart igen.

Vid tangentbordet även denna gång- Niklas.

Lyrics of the day: I wanna to know what love is, I want you to show me. I wanna feel what love is, I know you can show me.
Denna balladen, "I want to know what love is" med Foreigner, ligger lätt på min topp 5-lista över de bästa balladerna jag vet. Texten, och Lou Grams inlevelse när han sjunger den, är för mig helt obetalbar. Finns ett klipp på Youtube där han framför den tillsammans med en orkester inför 70000 pers. Oj oj oj vad jag önskar jag hade varit där! Återkommer säkert till denna underbara sången flera gånger längre fram, men då med andra textrader....

1 kommentar:

  1. Jag känner igen situationen, har varit i samma träsk, och är glad att du inte satsade CSN-pengar på bröstförstoring, vilket vissa har gjort.Snacka om Lyxfälla! Själv löste jag det akuta helvetet med ett extrajobb som timanställd i en annan bransch. Det ledde till flera saker - ingen ledig helg under ett par år, dvs 7-dagars arbetsvecka (slaveriet är inte avskaffat..) - träffade nuvarande hustrun och en totalt sett bättre livskvalitet än tidigare. I dag är det mer en fråga om kvalitet i tillvaron.

    SvaraRadera