Status Quo!

Hejsan hejsan!

Befinner mig på jobbet och fick en stund över så jag tänkte plita ner några rader. Helgerna på jobbet är i allmänhet lugna och utan stök så nu när jag är klar med tidningen så grabbar jag tag i min mobil och skriver här istället en stund. Enda felet med att skriva via mobilen är att jag inte kan lägga in bilder som jag brukar göra. Grr.... ;-)

Igår var det final i På spåret och idag vankas final i Melodifestivalen. Båda programmen är något vi brukar följa där hemma så oddsen är goda att vi hamnar i tv-soffan 20:00 om inte förr.
Även om jag är en musikälskare av stora mått så är det inte alltid som musiken, eller rättare sagt låtarna, som är med i melodifestivalen passar mig. I år är det glädjande nog, för mig åtminstone, en hel del ballader med och en och annan upptempolåt som är med. Återstår att se vad för stil och vilken låt folket röstar fram som vinnare. Sen kommer nästa problem: har den låten som vi skickar iväg till Norge någon chans att vinna? ser man till hur det ser ut inför varje gång det är tävling så ska vi enligt de så kallade experterna och även Christer Björkman vara med och kunna slåss om förstaplatsen. Det kan man ju så här i efterhand konstatera stämmer inte alls med tanke på vilka placeringar vi fått. Hedrande 18:e plats och liknande. Allvarligt talat- är det något att skryta om? Nej, verkligen inte om jag får säga vad jag tycker.
Problemet som gör att vi har svårt att vinna är detsamma som fanns innan fast i betydligt mindre skala nämligen det att det körs med svågerröstning länderna emellan. Vi i norden ger ju alltid, nästan i alla fall, våra högsta poäng till varandra, och så gör ju då av naturliga skäl de andra länderna till de länder som de känner anknytning till. Framför allt gamla östländer kör den uppenbara taktiken och så länge man inte gör något åt den saken så blir det i vart fall mycket svårare för andra länder att vinna. Om det nu inte så tex förra året dyker upp en låt som slår ut allt annat.
Man kan avsluta denna lilla filosofering i ämnet med att fråga sig följande: är detta ett stort problem? Nej, det tycker jag egentligen inte....

Fick igår fredag av kär kollega ett papper stucket i handen varpå det stod schemat för årets Tivolirock i Köpenhamn. Mycket uppskattat eftersom jag själv tidigare haft svårt att få fram vart jag finner denna lista.
För er som inte känner till det så är Tivolirocken något man verkligen ska försöka att bege sig till i alla fall någon gång per år, förutsatt att man gillar livemusik. Det är mer eller mindre kända artister som uppträder på Tivoli i Köpenhamn, och det enda man betalar är inträdet. För oss svenskar finns där en hel uppsjö med olika slags rabatter i form av brokort eller ICA-kort eller vad för kort man nu bär runt på i plånboken. Man kan konstatera att dyrt är det i varje fall inte!
Jag upptäckte att detta fenomen fanns 2003 och har varit där ett par gånger sedan dess. Genom åren har jag bla hunnit se INXS, Pet Shop Boys och nu senast förra året även Aqua som valde att lägga sin comebackspelning där. Det är enligt säker källa första gången som de fått stänga insläppet till Tivoli eftersom det vid det tillfället klämts in dryga 70000 människor. Smaka på den!!!! Nu stod ju inte alla 70000 och tittade på Aqua men nästan. Vi (jag, Maja och farmor) hade bara tur som kom in bara en liten stund innan de stängde portarna....

Känner ett ganska stort behov av att komma igång med träning och annat så att man får upp flåset igen. Är fan rätt trött på att vara lite småkrasslig och hängig. Nu får det räcka!
När man sitter här på jobbet och tittar ut genom fönsterna och ser alla som är ute och joggar kommer suget blixtsnabbt och man vill genast snöra på sig skorna och sticka ut. Lite tålamod i frågan skadar nog inte....
Struktur i vardagen är något som kan behövas ibland så man får ordning på saker och ting. Jag kan tom känna en viss längtan efter att få komma ut på golfbanan igen, och det är mina vänner något jag inte känt på väldigt länge. Iom att jag sänkte förväntningarna på mig själv och satsade mer på kvalitet än kvantitet så har det sakta vänt och blivit lättare att gå ut på banan och känna att man inte måste prestera utan man kan spela avslappnat och ta det för vad det är. Barnen får och ska ta sin tid så därför kommer inte golfen på första plats precis. Ligger på 11,5 i handikapp och det är jag mer än nöjd med för tillfället. Lyckas jag klättra neråt så är det bara en ren bonus!

Det börjar också bli dax att ta tag i iordningställandet av min lilla MC för säsongen. Väderleken ute inbjuder verkligen till att man skulle mer än gärna ta en liten tur. Dock behöver den servas och besiktigas innan det blir något åkande annat än till och från verkstaden. Ska prova starta den och så får man hoppas att den går igång. Någon sade mig att den hade nog mått bra av att underhålladdas vilket jag inte har gjort under vintern. Tokigt men inte så mycket att göra åt just nu. Till nästa år är det däremot läge att inhandla en laddare till batteriet, för vad jag minns vad den förre ägaren sa så var det bara att starta den efter att den stått stilla hela vintern.
Om så är fallet återstår att se....

Fridens liljor!

Niklas

Lyrics of the day: I'm taking a ride with my best friend. I hope you never let me down again....
Never let me down again är en härligt ihopsnickrad poplåt av Depeche Mode, en av deras bästa i mitt tycke.