Borta bra- hemma bäst!

Home sweet home!

Så var man då tillbaka i hemmets lugna vrå igen efter en härligt intensiv helg på LaLandia med familjen och goda vänner. Som ni kanske märker så hann jag ju tom att blogga igår från mobilen för första gången. Inte illa, även om det som vanligt var sent på natten liksom nu. Jag borde gå och lägga mig bums men kände bara att jag måste få skriva lite för att komma till ro. Tyvärr så vankas det att vara hemma med sjukt barn imorgon eftersom Ingemo var tvungen att närvara på sitt jobb. Tokigt men inte så mycket att göra åt saken. Dock är jag tillbaka i den bistra vardagen på tisdag och sen får vi verkligen hoppas att barnen snart frisknar till för det är, tro det eller ej, imorgon 4:e veckan som någon i familjen som är sjuk. Har aldrig varit med om något liknande!!!! Hoppas det dröjer läääääänge innan vi hamnar i denna situationen igen....

Vi har haft en jätteskön härlig helg tillsammans alla 7. Stackars Nike blev tyvärr sjuk på vägen ner och sen har det hållit i sig hela helgen. Ingemo har varit duktig på att ta hand om henne och se till att hon fått i sig lite godsaker som gjort att hon kunnat hänga med när vi badat och hittat på annat kul.
För er som inte varit på LaLandia tidigare så kan jag varmt rekommendera att åka dit- om man har barn vill säga. Annars är det knappast något ställe man reser till eftersom det är helt inriktat på barnfamiljer. I alla möjliga och omöjliga konstelationer är väl bäst att tillägga!
Vi har badat, åkt vattenrutschkana,lekt i MonkyTonky-land, spelat minigolf, tittat på getter och bara mått gott. Barnen har däckat tidigt och sen har vi vuxna suttit uppe en stund och filosoferat tillsammans och fått en stund för oss själva. Tempot är hyfsat uppskruvat så egentligen skulle man behöva lite semester även denna veckan för att återhämta sig.... ;-)
Vi hade även funderingar på att ta en sväng över till Puttgarden men det bidde inget med den saken eftersom inte alla var på hugget. Bättre då spara det tills alla kan njuta av det resonerade vi. Därför blev det istället en liten sväng förbi Bottleshop vid Kastrup på vägen hem för att fylla på förrådet av godsaker. I vårt fall blev det endast ett flak öl eftersom ingen av oss är någon större inmundigare av alkohol utan det kan vara gott att få ta en kall dansk bir när man känner för det. Om det är så mycket billigare än hemma i Sverige vet i katten....

Tyvärr lades det lite sordi på stämningen efter hemkomsten när vi fick reda på att en av Ingemos kära kollegor sedan en bra tid tillbaka hade avlidit under helgen. Livet är inte rättvist! Usch och fy....
Även om inte jag känner Anders jättebra så har jag träffat honom vid några tillfällen både på Ingemos jobb på Akuten men även utanför jobbet i samband med lite brännbollsspelande i stadsparken när vi nästan precis hade träffats. Vilket nu känns som mindre viktigt att nämna men det var igår 5 år sedan det hände....
Det känns så tomt att Anders glada ansikte inte kommer att möta mig flera gånger när jag kommer för att hälsa på på Akuten. Så tomt, så tomt, så tomt.... Jag vet med mig att jag påverkas väldigt mycket av en sådan här sak även om det nu som i detta fallet inte är någon som står mig väldigt nära men ändå. Det var bara ett knappt år sedan jag satt på jobbet och läste söndagstidningen och fick se att en klasskamrat från gymnasiet hade avlidit. Och henne hade jag inte haft kontakt med på säkert 15 år minst. Ändå kändes det självklart att närvara på begravningen eftersom det liksom är sista chansen att ta ett farväl på något sätt.
Man kan konstatera att även om livet känns trist och det är mycket att stå i då och då så är man glad varje morgon man vaknar tillsammans med familjen och man/alla har hälsan i behåll. Lite sjukdom, även om det som sagt varit mycket just nu, spelar i sammanhanget ingen större roll. Jag känner att jag får lite annat perspektiv på tillvaron när en sådan här händelse inträffar, och det är då läge för lite tid till eftertanke för min del. Läge att stanna upp och fundera- vad håller jag på med? Är jag nöjd med livet? Är det detta jag vill? Ja det är det- det är så här jag vill leva men det finns alltid detaljer som behöver slipas på. Hur jag bemöter andra och framför allt barnen är en för mig viktig sak att tänka på, hur jag tar hand om mig själv är en annan. Kan tyckas vara dagens i-landsproblem men det är det inte. Inte för mig!
Riktat till mig själv: kom nu ihåg detta svammel när klockan ringer imorgon bitti om några få timmar och du ska skicka iväg din kära hustru till jobbet och själv ska du vara hemma med barnen och bara försöka må gott tillsammans....

Hälsningar Niklas.

PS. Jag har ändrat i inställningarna så numera ska det gå att kommentera för den som känner sig sugen och manad! DS.

PG:s bidrag till världen: om jag vetat då, vad jag vet nu....