Tjena!
Jag vet- klockan är mycket när jag skriver detta, 01:00 för att vara exakt, men jag vara bara tvungen att skriva några rader. Dels för att jag inte kan sova och då är det skönt att få skriva av sig lite av tankarna som far runt, men även för att det har hänt saker idag som kommer att påverka inte bara min framtid utan även många andras.
Idag kom det för mig föga överraskande beskedet att dom lägger ner AstraZeneca i Lund. Det har varit min arbetsplats i lite mer än 12 år med undantag för pappaledigheter och lite annat som gjort att jag inte varit där. Jag började där i februari 1998 som den förste killen i en reception och har blivit kvar där sedan dess. Dock har jag det senaste året haft turen att börja se mig om efter annat att göra inom mitt företag Securitas, och det kan man ju nu så här i efterhand konstatera var tur. Nu stänger dom visserligen inte ner Astra imorgon men i alla fall. Många, både inom själva Astra men även utanför som tex alla konsulter och deras företag dit jag själv räknar mig, kommer att drabbas nu när det blir nerdragningar. Återigen- jag är väldigt glad att jag började se mig om efter annat. Kanske är jag synsk, vem vet, men det underlättar absolut i det framtida letandet efter något att satsa sin tid på. Just nu trivs jag rätt bra med att göra lite olika saker och inte sticka till samma arbetsplats dag efter dag. Arbete är det jag minst av allt saknar! Övertiden bara rullar in i önskad mängd och jag skulle nog kunna jobba hur mycket som helst, men åldern tar ut sin rätt och man orkar inte hur mycket som helst längre märker jag. Eventuell arbetslöshet kommer att drabba dom med inte fullt så lång tid inom företaget som jag, som själv sitter inne med 15 anställningsår till sommaren. Kanske med lite tur så behöver ingen gå men då fordras det att vi lägger rabarber på nya lite större kunder.
Nix- jag är inte orolig för egen del, utan mer för de arbetskamrater som betyder något för mig och som jag är van vid att springa på lite då och då eller rent utav jobba mer eller mindre fast med. Det enda man kan göra är att vänta och se vad framtiden har att utvisa, och man ska inte måla fan på väggen. Inte än i alla fall....
Nu är vi inne på 3:e veckan med sjuka barn, och lilla Solise är inne på 3:e dygnet med närmare 40 graders feber. Sker ingen förbättring på den fronten imorgon, vilket men ju så klart hoppas på, så lutar det åt att vi får ta henne till barnakuten pch se vad de kan göra för henne. Risken är att hon blir uttorkad om hon inte äter och dricker ordentligt, vilket hon gjort med blandad framgång de senaste dygnen. Stackars lilla flicka säger jag bara! skönt att se att hon blixtrar till mellan febertopparna emellanåt och visar upp den lilla dam man är van att se. Nära till skrattet och nyfiken är hon, och när hon fyrar av sitt leende så smälter pappas hjärta.
Eftersom jag förväntas jobba imorgon, eller rättare sagt om bara 5 timmar, så kan det hända att jag måste avbryta min arbetsdag för att hjälpa till med de 2 andra barnen när Ingemo i så fall tar Solise till sjukhuset. Låt oss verkligen hoppas att så inte sker- av flera anledningar!!!!
De andra 2 barnen är friska nu och det underlättar eftersom vi har en LaLandia-resa att se fram mot på fredag. Hoppas nu bara att vi kan genomföra den som vi har tänkt oss och hoppats på....
Läggdax- oh yes! Natti natti och på återseende snart igen.
Niklas.
Bjuder på ett gästspel av Mr Richard Marx: wherever you go, whatever you do- I will be right here waiting for you....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar